Jag är nog inte ensam om att med jämna mellanrum sucka över skolans förfall. En fråga jag ofta ställer mig är om den alltigenom negativa publicitet skolan får i själva verket är resultatet av en kantrad skolpolitik?
Skolan saknar disciplin, skolan saknar resurser, lärarna är utarbetade och dessutom dåligt kvalificerade. Tidningarnas braskande rubriker är många om den svenska skolans uselhet. Ledande politiker säger att nya reformer är på gång, men de reformer som redan genomförts leder sällan till önskade resultat. Vilka signaler skickar vi till elever och föräldrar när även skolans företrädare hävdar skolans inkompetens?
Jag tror ofta att de exempel som uppmärksammas i media (nu senast vår finansminister, vars dåliga gymnasiebetyg i matematik journalisten refererar till [Källa]) bygger på ett underförstått ointresse för skolans goda kraft; ibland kanske med rätta, men mer ofta därför att man vägrar belysa goda exempel på lärande som går utanför den traditionella klassrumsmiljön. Nämnde Anders Borg verkar dock ha den goda egenheten att vara bokälskare! Kanske var det kärleken till boken som senare stimulerade honom att studera vidare på Komvux?
Och visst har debattörerna rätt. Se bara på lärarutbildningens urval. Sällan är det de bäst lämpade studenterna som väljer att bli lärare. Lärarkåren är inte ensam om detta dilemma. Även bibliotekariekåren drabbas av den utbildningsinflation som bitvis lett till att studenter söker utbilding av andra egenskaper än lämplighet och begåvning. Notera att jag aldrig likställer begåvning med betyg. Av personlig erfarenhet vet jag att skolans betyg säger väldigt lite om en persons bildning eller intresse för kunskap. Betygen ger en väldigt begränsad bild av en persons agerande under en oerhört begränsad tid.
Personligen tror jag att man får de svar man söker. Letar man efter en skola med dåliga resultat är det givetvis det man kommer att hitta. Om man däremot på allvar försöker förändra en skola som till stora delar varit oförändrad under 100 år kommer man också söka de positiva exempel som finns. Ett av dessa positiva exempel hävdar jag är välfungerande skolbibliotek.
Under de år jag arbetat som skolbibliotekarie har jag mött elever som både trivs och inte trivs i skolan. Den absoluta majoriteten är dock nyfikna och intresserade av att lära sig nya saker. Ibland har jag haft förmånen att också väcka denna nyfikenhet hos elever, genom att visa dem en värld som är större än det vakuum som ett isolerat skolämne ofta utgör. Jag är övertygad om att skolan har allt att vinna på att bättre utnyttja skolbiblioteket och skolbibliotekarien i syfte att skapa ett laboratorium för kunskap och fantasi, inte minst som en värdefull lärande resurs i en mer ämnesintegrerad skola. I denna miljö kan ämnen korsbefrukta varandra och lärande - inte bedömning - sättas i fokus. Vi har en lång bit kvar innan denna (kanske något naiva tanke) blir verklighet, men varför inte börja leta goda exempel på lärande? Varför inte börja i skolans bibliotek?
En blogg som upplyser, inspirerar och förhåller sig till allt som rör skolbibliotek.
Visar inlägg med etikett Pedagogik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pedagogik. Visa alla inlägg
måndag 19 december 2011
onsdag 14 september 2011
Skolinspektionen anser...
Förvirringen kring den nya skollagen tycks vara total, åtminstone beträffande skolbibliotekens roll i det pedagogiska arbetet. Någon användbar juridisk definition av skolbibliotek finns egentligen inte, men är förhoppningsvis under upphandling. Skolor som vänder sig till Skolverket och undrar vad skolbibliotek innebär hänvisas i första hand till den skollag som stipulerar att skolor skall "ha tillgång till skolbibliotek".
En vag definition som inte säger mer än att en lokal för medier vore bra att ha, inget om dess innehåll på ett pedagogiskt plan. Lika urbota dumt som om skollagen skulle ge elever rätt till ett klassrum, men inte nämna något om lärarens pedagogiska uppgift. En del av problematiken går tillbaka på att regeringar (gamla som nya) har väldigt vaga idéer om vad ett skolbibliotek utöver lokal kan användas till. Att tänka sig att en akademiskt utbildad bibliotekarie, ofta också med viss pedgogisk utbildning i bagaget, kan vara en pedagogisk partner i skolan tycks inte ha föresvävat lagstiftarna.
Jag tror den springande punkten, som alltid, stavas p-e-n-g-a-r. Det skulle kosta för mycket att faktiskt satsa på att ha professionella skolbibliotekarier på Sveriges alla skolor. Lite böcker och datorer löser bristen på detta, tror man. Det finns säkert politiker som vill satsa, men resultatet tyder på en vattnig kompromiss.
Dock har Skolinspektionen ett internt PM, som inte är officiellt ännu, skrivit ned några förklarande(?) punkter. Ni hittar detta pm här!
PS. Trots min något kritiska underton är skolbibliotekens omnämnande i skollagen ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis sätts en boll i rullning, som genererar definitioner som också omfattar kompetent personal. Skolinspektionen kan inte undgå att möta några skolbibliotekarier som gör skillnad i den pedagogiska vardagen. Vi väntar alla på resultat.
söndag 19 december 2010
Books Ngram Viewer
Sökmotorn är en databas där du kan skriva in ett antal sökord. Efter avsökning i tusentals böcker ställer Ngram upp valda sökord i en graf, som på ett visuellt sätt låter dig se i vilken frekvens orden förekommit i källorna. Du kan söka långt tillbaka som 1500-talet, även om sökträffarna då blir begränsade. Du har störst chans att se en intressant utveckling om du väljer engelska titlar, men möjlighet finns också att söka i en del andra större språkområden.
De pedagogiska möjligheterna är många. Man får t.ex. intressanta diskussioner om varför specifika ord dyker upp vid en viss tidpunkt. Orsakerna till språkbruk har naturligtvis sin grund i en historisk kontext, något som framgår tydligt i detta visuella verktyg.
onsdag 15 december 2010
Informellt kontra formellt lärande
Jag har i ett tidigare blogginlägg uttryckt följande åsikter:
Jag tvingas då och då revidera mina åsikter. Så är fallet också i denna fråga. Syftet med att lyfta in det formella lärandet i skolbiblioteket är att komma ifrån biblioteket som ett uppehållsrum. Naturligtvis skall det finnas utrymme också för det lustbetonade, men i första hand bör lärande stå i fokus.
Så långt allt väl, men jag vill revidera inlägget något och också betona att skolan i lika hög grad bör anamma det lustfyllda, informella lärandet. Jag tror - nej, jag vet - att elever lär sig av intresse. Inget intresse, inget genuint lärande. Därför bör det informella lärandet också vara grunden i allt skolarbete.
Den visionära läsaren noterar säkert att detta mycket väl kan samordnas med kurs- och läroplaner. Skolans kunskapsmål kan ju inte ignoreras och kokas ned till en stuvning baserad enbart på elevernas menyval.
Min förhoppning är dock att det informella lärandet i skolan blir formellt utan att eleven är medveten om det. Formellt i meningen att målen för kursplanerna kan uppfyllas utan att eleven reflekterar över att det lustfyllda lärandet är "skolarbete". Detta kräver naturligtvis mer planering i form av ämnesintegrerande teman etc. från pedagogens sida. Skolbibliotekarien blir en utmärkt kollega i både planering och genomförande. Samarbetet mellan skolbiblioteket och andra lärande miljöer bör vara mycket intensivt.
Är mina tankar för naiva? Jag är medveten om alla problem, men vet också att man med små förändringar kan få elever att lära sig av lust och glädje. Personligen hoppas jag att skolan med tiden blir en plats dit man i första hand går för att lära sig saker, inte bara sitta av tid i väntan på bussen hem. För visst är det så att de flesta elever betraktar kunskap i skolform som något tyngt av motstånd och aversion?
Jag vill mer.
Personligen tror jag att skolbiblioteken först kan bli fullt integrerade i skolans undervising då också det formella lärandet lyfts in i skolans bibliotek. Skolbiblioteket skall inte bara vara en plats dit man går för att "komma ifrån" skolans krav, det bör vara en plats dit man går för att lära.
Jag tvingas då och då revidera mina åsikter. Så är fallet också i denna fråga. Syftet med att lyfta in det formella lärandet i skolbiblioteket är att komma ifrån biblioteket som ett uppehållsrum. Naturligtvis skall det finnas utrymme också för det lustbetonade, men i första hand bör lärande stå i fokus.
Så långt allt väl, men jag vill revidera inlägget något och också betona att skolan i lika hög grad bör anamma det lustfyllda, informella lärandet. Jag tror - nej, jag vet - att elever lär sig av intresse. Inget intresse, inget genuint lärande. Därför bör det informella lärandet också vara grunden i allt skolarbete.
Den visionära läsaren noterar säkert att detta mycket väl kan samordnas med kurs- och läroplaner. Skolans kunskapsmål kan ju inte ignoreras och kokas ned till en stuvning baserad enbart på elevernas menyval.
Min förhoppning är dock att det informella lärandet i skolan blir formellt utan att eleven är medveten om det. Formellt i meningen att målen för kursplanerna kan uppfyllas utan att eleven reflekterar över att det lustfyllda lärandet är "skolarbete". Detta kräver naturligtvis mer planering i form av ämnesintegrerande teman etc. från pedagogens sida. Skolbibliotekarien blir en utmärkt kollega i både planering och genomförande. Samarbetet mellan skolbiblioteket och andra lärande miljöer bör vara mycket intensivt.
Är mina tankar för naiva? Jag är medveten om alla problem, men vet också att man med små förändringar kan få elever att lära sig av lust och glädje. Personligen hoppas jag att skolan med tiden blir en plats dit man i första hand går för att lära sig saker, inte bara sitta av tid i väntan på bussen hem. För visst är det så att de flesta elever betraktar kunskap i skolform som något tyngt av motstånd och aversion?
Jag vill mer.
onsdag 7 april 2010
Kunskapsarbete i skolbiblioteket
I dag släppte Nationella skolbiblioteksgrupen en kunskapsöversikt med titeln Elevers kunskapsarbete i skolbiblioteket. Rapporten är skriven av Jenny Henning Ingmarsson, och pekar på ett antal tendenser, bland de viktigaste slutsatserna finns:
- att fokus bör flyttas från sökteknik till elevers användande av den information de hittar,
- att lärare har obefintliga kunskaper om hur elever använder informationshantering skolmiljö,
- att den absoluta majoriteten av lärare och skolledare har mycket dåliga kunskaper om vad skolbibliotek är, samt hur det kan användas som resurs i det pedagogiska arbetet,
- att det avgörande samarbetet mellan lärare och skolbibliotekarie sällan kommer till stånd då det inte alls ingår i lärarutbildningen,
- att elevernas möjligheter till att utveckla sin läsning av olika texttyper är mycket eftersatt, samt
- att eleverna sällan får träning i att läsa, tolka och kritiskt granska skilda texttyper.
tisdag 16 mars 2010
Att se möjligheterna med skolbiblioteksverksamhet
Följande inlägg kretsar kring tre olika arbetsmetoder. Utställningsverksamhet, informationskompetens och engagemang i stort och smått. Håll tillgodo!
Att arbeta med föremål och utställningar
Jag har ständigt utställningar i biblioteket. För att lyfta utställningarna köpte jag in glasvitriner med tillhörande belysning. Detta har blivit känt som Samlarnas museum. Varje år ordnar jag och biblioteksrådet en tävling som går under namnet Supersamlaren. Kravet för att få vara med i tävlingen är att man samlar på något.
Mellan 20-30 brukar anmäla sig och få möjlighet att ställa ut sina samlingar. Allt från Pokémon-kort till mynt, servetter och suddgummin har äntrat skåpen. Vid läsårets slut väljer biblioteksrådet ut tre samlingar som hela skolan sedan får rösta på. Prisutdelningen sker med utdelning av diplom och presenter. Utställningarna kompletteras med litteratur (i de fall det finns att tillgå) samt kortare tips på hur intresserade kan gå vidare på egen hand.
En del elever får också presentera sitt samlande inför klassen. De gör då en Power Point under handledning av skolbibliotekarien eller läraren. Detta är ett sätt att koppla utställningarna till kunskap. Jag ser föremål som en form av text. Tanken med läroplanens ”vidgade textbegrepp” är ju också att få eleverna att se mer otraditionella kunskapskällor som ”textformer”.
Informationssökning som pedagogiskt verktyg
Jag har förmånen att då och då också undervisa elever i SO på högstadiet. Då använder jag mina kunskaper kring källhantering och informationssökning på ett sätt som möjliggör för mig att följa elevgruppen från början till slut, något man tyvärr alltför sällan får i renodlad biblioteksundervisning. Personligen tror jag att det är utmärkt om skolbibliotekarien har viss pedagogisk kompetens. Jag tror också att yrkesgränserna kommer att bli mindre synliga i framtiden. Det handlar ju till sist om kompetenser, inte yrkesgrupper. Givetvis skall man hålla på sin yrkeskompetens, men kommer inte Moses till berget får man ibland ta berget till Moses…
SO läser eleverna oftast som teman Som exempel väljer jag 1700-talets revolutioner. Jag har genomgång på det aktuella temat. Eleverna får sedan välja en av revolutionerna som de skall skriva ett arbete om. Jag har ganska gedigna genomgångar om källkritik, bildmanipulering, upphovsrätt och skrivprocess. Eleverna får också träna på att skriva referenser, något de är ovana vid sedan mellanstadietiden. Dessa pass har jag i klassrummet. Utgångspunkten hämtar jag från Carol Kuhlthaus teorier om informationssökningsprocesser.
Vid själva forsknings- och skrivprocessen arbetar klassen växelvis i skolbiblioteket. De har då tillgång till alla källor samt datorer de använder för att skriva sina arbeten.
Jag har märkt att eleverna sällan eller aldrig får veta vad som förväntas av dem då de ”forskar”. De ska skriva en uppsats, vara källkritiska och arbeta självständigt utan att få verktygen. Personligen tror jag att vi som skolbibliotekarier kan fylla en mycket viktig roll, eftersom vi har kunskapen och kompetensen att förmedla arbetsverktyg eleverna kan använda under informationssökning, källkritiskt tänkande och skrivprocess. På så vis blir eleverna också bättre förberedda för de högre studier som väntar.
Engagera dig!
Inget ger större genomslag för vårt yrke och vårt skolbibliotek som engagemang. Nu talar jag inte enbart om engagemang för att väcka läslust eller undervisa elever i källkritiskt tänkande. Jag sträcker tanken längre än så. Det krävs engagemang i arbetslag, ämneslag – och ledningsgrupp. Det krävs också att man som skolbibliotekarie gör sig oersättlig genom att integrera biblioteket i så många pedagogiska sammanhang som möjligt. Skolbiblioteket skall vara ett pedagogiskt arbetssätt, inte en lokal!
Jag har som mål att alltid säga något om mitt arbete på personalkonferenser och andra möten. Webbsidor, bloggar och mer informella samtal kompletteras av ren ”reklam”. Jag brukar bl.a. var aktiv på föräldramöten, då jag också delar ut en informationsfolder. Engagemanget sträcker sig också till eleverna. Att finnas där eleverna finns har blivit ett motto för mig. Därför försöker jag verka också i de digitala miljöer våra ungdomar ofta besöker: Youtube, Facebook m.fl.
Mitt råd är att alltid vara aktiv. Det du kan bra ska du också förmedla till andra. Så var inte blyg, utan våga vara en ledande kraft för skolutveckling!
Glöm inte heller att ta hand om era skolbibliotek – de är sannerligen fyrbåkar för såväl kunskap som fantasi!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
Att arbeta med föremål och utställningar
Jag har ständigt utställningar i biblioteket. För att lyfta utställningarna köpte jag in glasvitriner med tillhörande belysning. Detta har blivit känt som Samlarnas museum. Varje år ordnar jag och biblioteksrådet en tävling som går under namnet Supersamlaren. Kravet för att få vara med i tävlingen är att man samlar på något.
Mellan 20-30 brukar anmäla sig och få möjlighet att ställa ut sina samlingar. Allt från Pokémon-kort till mynt, servetter och suddgummin har äntrat skåpen. Vid läsårets slut väljer biblioteksrådet ut tre samlingar som hela skolan sedan får rösta på. Prisutdelningen sker med utdelning av diplom och presenter. Utställningarna kompletteras med litteratur (i de fall det finns att tillgå) samt kortare tips på hur intresserade kan gå vidare på egen hand.
En del elever får också presentera sitt samlande inför klassen. De gör då en Power Point under handledning av skolbibliotekarien eller läraren. Detta är ett sätt att koppla utställningarna till kunskap. Jag ser föremål som en form av text. Tanken med läroplanens ”vidgade textbegrepp” är ju också att få eleverna att se mer otraditionella kunskapskällor som ”textformer”.
Informationssökning som pedagogiskt verktyg
Jag har förmånen att då och då också undervisa elever i SO på högstadiet. Då använder jag mina kunskaper kring källhantering och informationssökning på ett sätt som möjliggör för mig att följa elevgruppen från början till slut, något man tyvärr alltför sällan får i renodlad biblioteksundervisning. Personligen tror jag att det är utmärkt om skolbibliotekarien har viss pedagogisk kompetens. Jag tror också att yrkesgränserna kommer att bli mindre synliga i framtiden. Det handlar ju till sist om kompetenser, inte yrkesgrupper. Givetvis skall man hålla på sin yrkeskompetens, men kommer inte Moses till berget får man ibland ta berget till Moses…
SO läser eleverna oftast som teman Som exempel väljer jag 1700-talets revolutioner. Jag har genomgång på det aktuella temat. Eleverna får sedan välja en av revolutionerna som de skall skriva ett arbete om. Jag har ganska gedigna genomgångar om källkritik, bildmanipulering, upphovsrätt och skrivprocess. Eleverna får också träna på att skriva referenser, något de är ovana vid sedan mellanstadietiden. Dessa pass har jag i klassrummet. Utgångspunkten hämtar jag från Carol Kuhlthaus teorier om informationssökningsprocesser.
Vid själva forsknings- och skrivprocessen arbetar klassen växelvis i skolbiblioteket. De har då tillgång till alla källor samt datorer de använder för att skriva sina arbeten.
Engagera dig!
Inget ger större genomslag för vårt yrke och vårt skolbibliotek som engagemang. Nu talar jag inte enbart om engagemang för att väcka läslust eller undervisa elever i källkritiskt tänkande. Jag sträcker tanken längre än så. Det krävs engagemang i arbetslag, ämneslag – och ledningsgrupp. Det krävs också att man som skolbibliotekarie gör sig oersättlig genom att integrera biblioteket i så många pedagogiska sammanhang som möjligt. Skolbiblioteket skall vara ett pedagogiskt arbetssätt, inte en lokal!
Jag har som mål att alltid säga något om mitt arbete på personalkonferenser och andra möten. Webbsidor, bloggar och mer informella samtal kompletteras av ren ”reklam”. Jag brukar bl.a. var aktiv på föräldramöten, då jag också delar ut en informationsfolder. Engagemanget sträcker sig också till eleverna. Att finnas där eleverna finns har blivit ett motto för mig. Därför försöker jag verka också i de digitala miljöer våra ungdomar ofta besöker: Youtube, Facebook m.fl.
Mitt råd är att alltid vara aktiv. Det du kan bra ska du också förmedla till andra. Så var inte blyg, utan våga vara en ledande kraft för skolutveckling!
Glöm inte heller att ta hand om era skolbibliotek – de är sannerligen fyrbåkar för såväl kunskap som fantasi!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
tisdag 9 mars 2010
Klassiker - en tidlös succé!
Mitt senaste inlägg handlade mycket om min syn på yrket, samt vilka konsekvenser det kan få för hur man arbetar. Jag lovade då en uppföljning där jag berättar kort om hur jag gör för att synas i skolans verksamhet. Här kommer nu några arbetsmetoder jag fått uppskattning för – och som dessutom hjälpt mig att bli en kugge i ett pedagogiskt sammanhang.
Först ut är något alla skolbibliotekarier arbetar med från tid till annan: De litterära klassikerna. Hoppas mina arbetsformer kan inspirera någon!
I både åk 6 och 7-9 har jag sedan en tid tillbaka arbetat med litterära klassiker. Temat pågår allt från en termin till ett helt läsår. Tidsmässigt upptar temat en timma varje vecka, utöver detta läser eleverna också hemma. Av största vikt är att planeringen sker tillsammans med läraren. Upplägget är som följer:
1. Skolbibliotekarien har fem genomgångar om litteraturens historia. Dessa ”föreläsningar” sker i dialog med eleverna, och är inte renodlat historiska utan syftar till att knyta dåtid med nutid. Elevernas förförståelse är i centrum. Jag använder mig av presentationer där eleverna får åhörarkopior, som de sparar i en ”klassiker-pärm”. I pärmen läggs också bokrecensioner och textsamtal i punktform. Skolbibliotekarien och läraren är likvärdigt aktiva i alla steg i temat.
2. Skolbibliotekarien och läraren väljer ett antal titlar (ca 20) som eleverna har att välja bland. Alla elever skall läsa minst fem klassiker; de flesta läser fler.
3. Eleverna delas in i grupper om 4-5 elever. Indelningen sker i första hand utifrån läsnivå. Grupperna tilldelas första boken, därefter väljer de själva valfria böcker utifrån de 20 titlar som står till buds. Oftast finns också ett lättläst alternativ. De läser (högt) en timma varje vecka, men uppmanas också läsa hemma. Gruppen kommer då överrens om hur långt de skall läsa hemma.
4. När en grupp läst färdigt en bok har de ett textsamtal utifrån öppna frågeställningar. Alla skall vara aktiva! Efter textsamtalet skriver de individuella bokrecensioner.
5. Skolbibliotekarien har också tre pass med bokprat om klassiker (1700-talet till nutid). Under dessa pass diskuteras och kanon-begreppet. Dessa lektioner varvas mellan lästillfällena för att bryta arbetsformer.
6. Som avslutning läser hela klassen en gemensam klassiker, som läraren och jag gemensamt valt. Därefter avslutas hela projektet med att vi ser filmversionen av denna avslutande klassiker. Sista tillfället ägnas åt att diskutera likheter/olikheter mellan boken och filmen. Detta brukar vara mycket uppskattat!
Nästa gång skriver jag något om hur jag arbetar med utställningsverksamhet, informationskompetens och hur jag synliggör skolbiblioteket genom olika engagemang. Väl mött också då!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
Först ut är något alla skolbibliotekarier arbetar med från tid till annan: De litterära klassikerna. Hoppas mina arbetsformer kan inspirera någon!
I både åk 6 och 7-9 har jag sedan en tid tillbaka arbetat med litterära klassiker. Temat pågår allt från en termin till ett helt läsår. Tidsmässigt upptar temat en timma varje vecka, utöver detta läser eleverna också hemma. Av största vikt är att planeringen sker tillsammans med läraren. Upplägget är som följer:
1. Skolbibliotekarien har fem genomgångar om litteraturens historia. Dessa ”föreläsningar” sker i dialog med eleverna, och är inte renodlat historiska utan syftar till att knyta dåtid med nutid. Elevernas förförståelse är i centrum. Jag använder mig av presentationer där eleverna får åhörarkopior, som de sparar i en ”klassiker-pärm”. I pärmen läggs också bokrecensioner och textsamtal i punktform. Skolbibliotekarien och läraren är likvärdigt aktiva i alla steg i temat.
2. Skolbibliotekarien och läraren väljer ett antal titlar (ca 20) som eleverna har att välja bland. Alla elever skall läsa minst fem klassiker; de flesta läser fler.
3. Eleverna delas in i grupper om 4-5 elever. Indelningen sker i första hand utifrån läsnivå. Grupperna tilldelas första boken, därefter väljer de själva valfria böcker utifrån de 20 titlar som står till buds. Oftast finns också ett lättläst alternativ. De läser (högt) en timma varje vecka, men uppmanas också läsa hemma. Gruppen kommer då överrens om hur långt de skall läsa hemma.
4. När en grupp läst färdigt en bok har de ett textsamtal utifrån öppna frågeställningar. Alla skall vara aktiva! Efter textsamtalet skriver de individuella bokrecensioner.
5. Skolbibliotekarien har också tre pass med bokprat om klassiker (1700-talet till nutid). Under dessa pass diskuteras och kanon-begreppet. Dessa lektioner varvas mellan lästillfällena för att bryta arbetsformer.
6. Som avslutning läser hela klassen en gemensam klassiker, som läraren och jag gemensamt valt. Därefter avslutas hela projektet med att vi ser filmversionen av denna avslutande klassiker. Sista tillfället ägnas åt att diskutera likheter/olikheter mellan boken och filmen. Detta brukar vara mycket uppskattat!
Nästa gång skriver jag något om hur jag arbetar med utställningsverksamhet, informationskompetens och hur jag synliggör skolbiblioteket genom olika engagemang. Väl mött också då!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
söndag 17 januari 2010
Önskelista 2010
Så här i början av vårterminen ser jag framför mig ett antal saker jag önskar mig. En slags personlig önskelista helt enkelt. För vem har sagt att att önskelistor endast hör hemma juletid?
- Att skolbibliotekens plats i skollagen får ett positivt genomslag. För oavsett lagtextens utformning hoppas jag detta kan vara startskottet på att skolbiblioteken faktiskt får en reel bertydelse också för de många skolor som helt saknar skolbiblliotek.
- Att e-bok/tryckt bok äntligen kan sluta upp att vara oförenliga storheter. Dessa kontrahenter är texter, om än i skilda medieformer.
- Att skoldebatten upphör att kretsa så mycket kring ordningsfrågor och i stället fokuserar på skolans viktigaste uppgift: lusten att lära och glädjen att undervisa! Visst, ordning i klassrummet vill alla pedagoger ha, men detta får aldrig bli ett självändamål; det pedagogiska kunskapandet måste alltid hamna i förrummet. Ibland omöjliggörs dock detta av bristen på ordning. Detta måste åtgärdas, dock inte på bekostnad av att vi tappar pedagogisk experimentlust.
- Att skolan får arbetsro. Nya lagar och kursplaner i all ära, men arbetsro och pedagogisk reflektion är nog det svenska pedagoger saknar mest av allt. När bruset lagt sig kanske skolbibliotekens pedagogiska fördelar också kan höras på ledningsmöten, i personalrum och i klassrum. Kort sagt: mindre pappersarbete, mer konkret metodik och didaktiska visioner.
- Att skolan än mer blir en del av samhället. Att elevernas förkunskaper bättre tas tillvara i skolan. Varför räknas vissa kunskaper som mer värda än andra? Är romersk retorik mer värt än samtalet runt köksbordet? Släpp in samhället i skolan, så blir skolan inte en isolerad ö man ska ta sig igenom med godkända omdömen, utan en plats dit man går för att bygga vidare på de kunskaper och erfarenheter man fått under håltimmens World of Warcraft-session.
- Att skolbibliotekens plats i skollagen får ett positivt genomslag. För oavsett lagtextens utformning hoppas jag detta kan vara startskottet på att skolbiblioteken faktiskt får en reel bertydelse också för de många skolor som helt saknar skolbiblliotek.
- Att e-bok/tryckt bok äntligen kan sluta upp att vara oförenliga storheter. Dessa kontrahenter är texter, om än i skilda medieformer.
- Att skoldebatten upphör att kretsa så mycket kring ordningsfrågor och i stället fokuserar på skolans viktigaste uppgift: lusten att lära och glädjen att undervisa! Visst, ordning i klassrummet vill alla pedagoger ha, men detta får aldrig bli ett självändamål; det pedagogiska kunskapandet måste alltid hamna i förrummet. Ibland omöjliggörs dock detta av bristen på ordning. Detta måste åtgärdas, dock inte på bekostnad av att vi tappar pedagogisk experimentlust.
- Att skolan får arbetsro. Nya lagar och kursplaner i all ära, men arbetsro och pedagogisk reflektion är nog det svenska pedagoger saknar mest av allt. När bruset lagt sig kanske skolbibliotekens pedagogiska fördelar också kan höras på ledningsmöten, i personalrum och i klassrum. Kort sagt: mindre pappersarbete, mer konkret metodik och didaktiska visioner.
- Att skolan än mer blir en del av samhället. Att elevernas förkunskaper bättre tas tillvara i skolan. Varför räknas vissa kunskaper som mer värda än andra? Är romersk retorik mer värt än samtalet runt köksbordet? Släpp in samhället i skolan, så blir skolan inte en isolerad ö man ska ta sig igenom med godkända omdömen, utan en plats dit man går för att bygga vidare på de kunskaper och erfarenheter man fått under håltimmens World of Warcraft-session.
tisdag 17 november 2009
Historiska kartor
Historiska kartor kan med fördel användas i flera skolämnen. Några exempel:
Historia: Undersök hur närmiljön förändrats genom storskiften etc.
Geografi: Hur har urbaniseringen påverkat kulturmiljön?
Samhällskunskap: Hur kan man spåra ekonomiska skillnader via kartor?
Matematik: Mät kyrkotätheten på 1700-talet; jämför med nutid.
Bild: Rita en tredimensionell karta av en förlaga från 1800-talet.
Kika själv och låt dig inspireras till kartografiska stordåd!
torsdag 5 november 2009
Tankar om skolan, biblioteket och livet...
Följande inlägg är mycket privata tankar om skolan och kunskapen. Detta är inget inlägg i pedagogisk forskning, snarare ett passionerat inlägg för en ny-gammal syn på livslångt lärande och kunskapspassion. Ta det för vad det är. Läs med öppet sinne!
Visste du att du bara får 30 % av dina kunskaper i skolan? Det betyder också att av tio saker du kan har du lärt dig sju någon annanstans än skolan. Ingen uppmuntrande statistik för en pedagog...
Var och av vem lär man sig då? I första hand hemma, men också på stan, festen eller tillsammans med kompisen. Man lär sig av sina föräldrar, släktingar, kompisar, filmer, böcker, tidningar, musik, dataspel, idrott, konst, genom att meka med bilar och andra intressen. Listan kan göras lång.
Varför är det så att man lär sig så lite i skolan? Det beror ju inte på att man inte får en chans att lära sig. Jag tror snarare att det beror på att det skolan kallar kunskap egentligen är väldigt ointressant för många. Visst, det är bra att kunna läsa, skriva och räkna, men sen blir det mest fakta utan sammanhang. Man fyller på fakta utan att sällan ha konkret nytta av dem eller att koppla dem till något som kan vara användbart.
Kanske är det baskunskaper skolan ska satsa på istället? Mindre barn (låt oss säga förskolan upp till och med lågstadiet) har ett himla sug efter kunskap. De vill inget hellre än att lära sig räkna, skriva och läsa. Men så händer något. Ju äldre man blir ju mindre rolig blir t.ex. matten. Jag tror att det beror på att matten blir för krånglig. Den saknar helt enkelt koppling till livet utanför skolan. Samma sak med alla skolämnen. Det är roligt att kunna något om fiskar först om du skaffar ett eget akvarium. Man lär sig helt enkelt av intresse.
Jag tror också att kunskap som någon annan tvingar på dig aldrig fastnar. Det är bara genom att själv ha nytta och glädje av det man lär sig, som man faktiskt får kunskap om något; det måste helt enkelt engagera dig på något sätt. Men - och här kommer det fina i kråksången! - nästan all kunskap kan göras intressant. Om någon berättar om ett ämne på ett bra sätt blir de flesta åtminstone lite intresserade och vill lära sig mer på egen hand.
Undersökningar (källor finns, och kan skickas om så önskas; listan är lång!) tyder också på att biblioteket är människans främsta källa till kunskap. Biblioteket omfattar ju alla de saker som kan ge oss kunskaper: böcker, tidningar, musik, film, dataspel - och framför allt - en människa du kan fråga om allt mellan himmel och jord. Denna människa (en bibliotekarie!) kan inte svaren på alla dina frågor - men han eller hon vet var du hittar svaren! Och det, pojkar och flickor, är inget annat än fantastiskt! (Och visst borde detta betyda att skolbiblioteket är ett veritabelt smörgåsbord av kunskap?)
Den kände författaren Ray Bradbury har sagt följande om skolbibliotek:
"There's no use going to school unless your final destination is the library."
Lite fritt översatt:
"Du har ingen nytta av att gå till skolan om inte ditt slutliga mål är biblioteket."
Så sant som det var sagt! Mitt motto!
Tro nu inte att jag vill att skolan ska bli en plats dit barn går för att göra lite som de vill. Däremot hoppas jag att skillnaden mellan skolans värld och världen utanför suddas ut. För det är först då vi kan få kunskap att bli det roligaste som finns. Detta kommer att kräva mycket mer av skolans personal. Inte minst tror jag att den uppdelning i skolämnen vi har är meningslös. Den inspirerar inte elever att söka kunskap var helst de stöter på den. En fullkomlig ämnesintegrering är helt klart att föredra. Tematiska arbeten och att våga ta undervisningen från klassrumsmiljön ut i verkligheten tror jag är en del av framgångsreceptet. Världen är ju inte indelad i ämnen, snarare är det länkarna mellan fälten som ger aha-upplevelserna.
Visste du att du bara får 30 % av dina kunskaper i skolan? Det betyder också att av tio saker du kan har du lärt dig sju någon annanstans än skolan. Ingen uppmuntrande statistik för en pedagog...
Var och av vem lär man sig då? I första hand hemma, men också på stan, festen eller tillsammans med kompisen. Man lär sig av sina föräldrar, släktingar, kompisar, filmer, böcker, tidningar, musik, dataspel, idrott, konst, genom att meka med bilar och andra intressen. Listan kan göras lång.
Varför är det så att man lär sig så lite i skolan? Det beror ju inte på att man inte får en chans att lära sig. Jag tror snarare att det beror på att det skolan kallar kunskap egentligen är väldigt ointressant för många. Visst, det är bra att kunna läsa, skriva och räkna, men sen blir det mest fakta utan sammanhang. Man fyller på fakta utan att sällan ha konkret nytta av dem eller att koppla dem till något som kan vara användbart.
Kanske är det baskunskaper skolan ska satsa på istället? Mindre barn (låt oss säga förskolan upp till och med lågstadiet) har ett himla sug efter kunskap. De vill inget hellre än att lära sig räkna, skriva och läsa. Men så händer något. Ju äldre man blir ju mindre rolig blir t.ex. matten. Jag tror att det beror på att matten blir för krånglig. Den saknar helt enkelt koppling till livet utanför skolan. Samma sak med alla skolämnen. Det är roligt att kunna något om fiskar först om du skaffar ett eget akvarium. Man lär sig helt enkelt av intresse.
Jag tror också att kunskap som någon annan tvingar på dig aldrig fastnar. Det är bara genom att själv ha nytta och glädje av det man lär sig, som man faktiskt får kunskap om något; det måste helt enkelt engagera dig på något sätt. Men - och här kommer det fina i kråksången! - nästan all kunskap kan göras intressant. Om någon berättar om ett ämne på ett bra sätt blir de flesta åtminstone lite intresserade och vill lära sig mer på egen hand.
Undersökningar (källor finns, och kan skickas om så önskas; listan är lång!) tyder också på att biblioteket är människans främsta källa till kunskap. Biblioteket omfattar ju alla de saker som kan ge oss kunskaper: böcker, tidningar, musik, film, dataspel - och framför allt - en människa du kan fråga om allt mellan himmel och jord. Denna människa (en bibliotekarie!) kan inte svaren på alla dina frågor - men han eller hon vet var du hittar svaren! Och det, pojkar och flickor, är inget annat än fantastiskt! (Och visst borde detta betyda att skolbiblioteket är ett veritabelt smörgåsbord av kunskap?)
Den kände författaren Ray Bradbury har sagt följande om skolbibliotek:
"There's no use going to school unless your final destination is the library."
Lite fritt översatt:
"Du har ingen nytta av att gå till skolan om inte ditt slutliga mål är biblioteket."
Så sant som det var sagt! Mitt motto!
Tro nu inte att jag vill att skolan ska bli en plats dit barn går för att göra lite som de vill. Däremot hoppas jag att skillnaden mellan skolans värld och världen utanför suddas ut. För det är först då vi kan få kunskap att bli det roligaste som finns. Detta kommer att kräva mycket mer av skolans personal. Inte minst tror jag att den uppdelning i skolämnen vi har är meningslös. Den inspirerar inte elever att söka kunskap var helst de stöter på den. En fullkomlig ämnesintegrering är helt klart att föredra. Tematiska arbeten och att våga ta undervisningen från klassrumsmiljön ut i verkligheten tror jag är en del av framgångsreceptet. Världen är ju inte indelad i ämnen, snarare är det länkarna mellan fälten som ger aha-upplevelserna.
söndag 4 oktober 2009
Google timeline
I mitt fall använde jag mig av sökordet "explorers", och fick då upp en tidskala som sträcker sig från 10.000 år f.Kr. till nutid. Mycket användbart, både för mig och mina elever!
PS. För att komma direkt till tidsskalan ska det räcka att du skriver sökord-et/en + "view:timeline". I de fall jag testat fungerar detta dock dåligt. Säkrare är att efter sökning, d.v.s. när du fått upp resultatlistan, klicka på "options" strax under sökrutan. Då får du upp ett antal sökalternativ i din vänstermarginal. Välj där "timeline". OBS! Tyvärr fungerar ovanstående än så länge bara i den engelskspråkiga versionen av Google.
tisdag 17 mars 2009
Att undervisa med föremål
Då och då försöker jag använda mina egna samlingar i pedagogiskt syfte. Att använda föremål i undervisningen är inget nytt, men i Sverige finns väldigt lite material för pedagoger att hämta inspiration och praktiska exempel från. Det som finns förutsätter nästan alltid besök på ett museum. Min erfarenhet är dock att man kan börja i det vardagliga. Ta med ett föremål med anknytning till ämnet och eleverna blir oftast mer engagerade. I den engelskspråkiga världen finns dock en hel del att hämta. Klassrumsexempel, teorin bakom och rena metodtips finns samlade i bra handledningar. Jag vill gärna slå ett slag för denna pedagogiska metod. Fler än museipedagoger, enstaka lärare och skolbibliotekarier (undertecknad!) borde ta chansen att använda samlarföremål som ett pedagogiskt instrument. För klart står att ett föremål kan väcka ett intresse hos såväl ung som gammal…
Föremål fungerar särskilt bra om man har ett tema. Då kan föremålen användas som ingång till ämnet. Skilda föremål kan också fungera som tidsresor: Vad användes föremålet till?, Vilka grupper i samhället ägde föremålet? o.s.v. Inom matten kan elever använda föremål för att beräkna volym etc.
Personligen arbetar jag mycket med föremål i skolbiblioteket. Jag har köpt in tre enklare glasvitriner till biblioteket där eleverna kan ställa ut sina samlingar, elevarbeten m.m. Eleverna är i hög grad delaktiga med att ordna utställningarna samt i vissa fall skriva tillhörande informationsmaterial.
När jag undervisar i exempelvis informationssökning och SAB använder jag ofta föremål. Föremål funkar naturligt bra som underlag till diskussioner kring sortering och källkritiskt tänkande. Även bokprat kan med fördel kompletteras med föremål. Att visa upp ett föremål som anknyter till boken kan vara förlösande.
Föremål är ett med andra ord ett viktigt verktyg också för oss skolbibliotekarier. Föremål kan ju också ses som texter, och i den mening utgör de en resurs som bör ges mycket större utrymme. Tala om ett vidgat textbegrepp!
Bra tips för att gå vidare hittar ni här:
Smithsonian in Your Classroom - Teaching With Objects
Mycket bra material, som du också kan använda utan att besöka ett museum.
Mycket bra material, som du också kan använda utan att besöka ett museum.
Teaching with Objects and Photographs
Bra lektionsmaterial, som går att kombinera med bibliotekskunskap.
Bra lektionsmaterial, som går att kombinera med bibliotekskunskap.
Naturhistoriska Riksmuseet
Naturvetenskap i bred mening. Materialet förutsätter nästan ett besök på museet.
Naturvetenskap i bred mening. Materialet förutsätter nästan ett besök på museet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)