Vad betyder en titel?

Efter att ha följt The American Association of School Librarians (AASL) diskussion kring ett namnbyte ställer jag mig frågande till vad en yrkestitel står för. Vad betyder skolbibliotekarie som begrepp, och vad fyller folk det med för innehåll?

För mig har yrkestiteln skolbibliotekarie alltid haft en positiv klang. Jag är inte enbart en lärare eller en bibliotekarie utan en symbios som delar det bästa från två världar. Jag har pedagogiska insikter, erfarenheter och intressen samtidigt som jag har bibliotekariens stora och breda kunskaper om medier, informationsförsörjning och kulturliv.

Däremot tror jag att "folk i allmänhet" (var hittar man såna?) sällan känner skillnaden mellan olika distinktioner. En bibliotekarie är en bibliotekarie, oavsett prefix. Samma sak med lärare, vare sig det rör sig om grundskola eller gymnasium. Den amerikanska titeln School Library Media Specialist har varit ett sätt för många att hävda sin speciella kompetens i ett hav av pedagoger. Många har tagit titeln till sig, men numera är det alltså School Librarian som gäller.

Förskolorna har på senare tid varit tydliga med namn; det heter förskola, inte dagis. Detta ser jag som ett lyckat försök att höja både status och innehåll. Att denna skolform också fått en egen läroplan har givetvis hjälpt till i denna förvandling från barnstuga till pedagogisk verksamhet.

Så vad ska vi kalla oss? Mediespecialister, bibliotekspedagoger eller rätt och slätt skolbibliotekarier? Jag tror de flesta är överrens om det sistnämnda. Också vi har fått en mer självklar roll i skolans verksamhet i och med den nya skollagen, även om innehållet inte är stipulerat.

Diskussionen om yrkestitlar och deras innehåll är intressant, även om vi hellre bör rikta vår uppmärksamhet mot att fylla vår titel med det innehåll vi kan bäst på våra skolor. Då kan vi också själva definiera vilka vi är, utan att egentligen bry oss om andra etiketter.

Bibliotekens framtid

En inledande text till en tidningskrönika löd "När går den sista besökaren ut från folkbiblioteken?". Frågan är faktiskt relevant om man ser till antalet minskade besök på folkbiblioteken. Varje år har folkbiblioteken 67.3 miljoner besökare; varje år minskar dessa med 0.6 miljoner besök.

Vilka är orsakerna till det minskade besöksantalet? Till stor del beror det på att bibliotekens roll som informationsförsörjare har försvunnit. Internet ger de svar som bibliotekens referensavdelning tidigare gav. De flesta av oss har blivit bekväma, vi förväntar omedelbar tillgång till världens information. Att vänta ett dygn i syfte att få kvalitativa källor är för många spilld tid. Varför vänta på en informationsexpert när du kan göra det själv?

Konkurrens om besökstid finns också. Folk översållas med gratistidningar, TV-spel, program på TV, radio och nätet, social forum m.m. Hur bidrar biblioteken till att ge det mervärde som bara ett fysiskt möte kan ge? Personligen tror jag i hög grad på de angreppssätt som flera av bibliotekens aktörer lyfter fram. Peter Alsbjer - känd biblioteksbloggare med inriktning på samtidens och framtidens bibliotek i det interaktiva samhället - refererar till länsbibliotekens utgångspunkter. Där lyfts i huvudsak tre faktorer fram som ett recept för framtiden:

1. Biblioteken måste bli fysiska mötesplatser i ordets rätta bemärkelse. Detta kan innebära allt från författarbesök till rollspelsträffar. Poängen är att få besökare delaktiga. Biblioteken som en social arena, med andra ord.

2. Biblioteken måste blir den naturliga knutpunkten för lärande. Detta innebär att biblioteken inte bara står för medieförsörjning, utan kan bidra rent praktiskt som ett bollplank och en underlättare (jämför med begreppet fascilitator) för lärande i stort som smått. Bibliotekarier är kanske också den mest allmänbildade yrkeskåren i världen. Det är dags att lyfta fram dessa kompetenser, och då menar jag inte bara rena biblioteks- och informationskompetenser utan andra kunskaper vi har, akademiska såväl som formade av intresse. Tänker spontant på den utmärkta frågesidan Bibblan svarar, där bibliotekspersonalen lyfts fram som experter inom en mängd områden.

3. Biblioteken bör arbeta för att inkludera alla i en digital delaktighet. Detta innebär att lära ut, men också lära av varandra i en social kontext. Kort sagt att använda nätet och andra digitala resurser (mobiltelefonen m.m.) i den enkla sanningen: tillsammans är roligare än ensam! Goda exempel finns på allt från seniorträffar med informationsteknik i fokus till LAN-tävlingar och medverkan i bibliotekens digitala produktion.

Så när lämnar sista besökaren biblioteken? Jag talar givetvis i egen sak, men jag tror inte biblioteken dör ut. Snarare ser jag en förändring och förbättring som möter oss. Vi kan inte stillasittande se på utan måste agera. Förslagen ovan pekar i en riktning jag ser som oerhört positiva. Vi skapar en delaktighet och ett informellt lärande som jag tror många vill vara en del av. Biblioteken har alltid stått i framkant när det gäller teknikutveckling och spridare av nya idéer. Jag tror denna utveckling fortsätter och ger oss mer användning av det vi egentligen är utbildade till, kunskapsorganisatörer och kreativa möjliggörare i en värld där alla har miljoner svar på nätet men bibliotekarien i samråd med besökaren pekar på de rätta svaren.

Vi älskar det vi gör!

Den frågan tragglas upprepade gånger inom vår yrkeskår. Mitt snabba svar på frågan blir: därför att vi är den enda professionella informationspecialisten på skolan som ser lärandets helhet!

Som yrkeskår är bibliotekarier (i synnerhet kanske skolbibliotekarier) besatta av sitt yrke. Jag gissar att det har med att vi älskar det vi gör. Jag tror - kanske lite naivt - att världen kan delas in i två grupper av människor:

1. De som är bibliotekarier.
2. De som önskar att de vore det.

Filmklippet nedan belyser på knappt två minuter flera av de goda argumenten.

Vår månad!

Oktober månad har av IASL (International Association of School Librarianship) utsetts till internationella skolbiblioteksmånaden. Sedan flera år tillbaka uppmärksammas dagen i första hand av engelskspråkiga länder. Kanske dags att uppmärksamma den även i Sverige?

PS. Något så viktigt som skolbibliotek kräver givetvis mer än en ynka dag. Kanelbullen må bara behöva en dags uppmärksamhet, men skolbiblioteken behöver minst en månad, varför inte alla månader på året?

Skolinspektionen anser...

Förvirringen kring den nya skollagen tycks vara total, åtminstone beträffande skolbibliotekens roll i det pedagogiska arbetet. Någon användbar juridisk definition av skolbibliotek finns egentligen inte, men är förhoppningsvis under upphandling. Skolor som vänder sig till Skolverket och undrar vad skolbibliotek innebär hänvisas i första hand till den skollag som stipulerar att skolor skall "ha tillgång till skolbibliotek".

En vag definition som inte säger mer än att en lokal för medier vore bra att ha, inget om dess innehåll på ett pedagogiskt plan. Lika urbota dumt som om skollagen skulle ge elever rätt till ett klassrum, men inte nämna något om lärarens pedagogiska uppgift. En del av problematiken går tillbaka på att regeringar (gamla som nya) har väldigt vaga idéer om vad ett skolbibliotek utöver lokal kan användas till. Att tänka sig att en akademiskt utbildad bibliotekarie, ofta också med viss pedgogisk utbildning i bagaget, kan vara en pedagogisk partner i skolan tycks inte ha föresvävat lagstiftarna.

Jag tror den springande punkten, som alltid, stavas p-e-n-g-a-r. Det skulle kosta för mycket att faktiskt satsa på att ha professionella skolbibliotekarier på Sveriges alla skolor. Lite böcker och datorer löser bristen på detta, tror man. Det finns säkert politiker som vill satsa, men resultatet tyder på en vattnig kompromiss.

Dock har Skolinspektionen ett internt PM, som inte är officiellt ännu, skrivit ned några förklarande(?) punkter. Ni hittar detta pm här!

PS. Trots min något kritiska underton är skolbibliotekens omnämnande i skollagen ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis sätts en boll i rullning, som genererar definitioner som också omfattar kompetent personal. Skolinspektionen kan inte undgå att möta några skolbibliotekarier som gör skillnad i den pedagogiska vardagen. Vi väntar alla på resultat.

Inte utan mitt skolbibliotek!

Det gamla konstaterandet "inte utan min rektor" har fått konkurrens av det lika slagkraftiga "inte utan mitt skolbibliotek"! Efter att ha läst artikeln i Skolledaren med samma rubrik som ovan förstår man hur viktigt det är att ha skolledningen med sig. En rektor som förstår innebörden och vikten av att ha en skolbibliotekarie i den pedagogiska verksamheten är lika ovärderlig som skolbibliotekariens förmåga att söka sig utanför en fysisk lokal.

På Snösätraskolan i Stockholm tycks rektorn, Viktoria Hallén, och skolbibliotekarien Elisabeth Ljungdahl ha funnit en framgångsrik väg till ökad måluppfyllelse för eleverna. Eleverna lär sig genom schemalagda lektioner i skolans bibliotek, lärarna får fortbildning i form av läsecirklar, som dokumenteras och diskuteras på en wiki. Ljungdahl konstaterar också att verksamheten är viktigare än lokalen och att skolbiblioteket "inte bara är böckerna i hyllan utan handlar om ett riktigt bra samarbete mellan lärare, bibliotekarie och skolledning".

Fantastisk förespråkare!

Radioprogrammet Verkligheten i Sveriges Radios program 3 har ett inslag kallat Inkvisationen där fördomar mot olika yrken ställs i strålkastarens ljus. En företrädare för yrkesgruppen anklagas och får svara på anklagelsen. I fjärde programmet var det bibliotekariens tur. Trist, torr, bildad och tillhörande en världsfrånvänd kulturelit är vanliga fördomar om yrkeskåren. Men stämmer fördomarna överrens med verkligheten?

"Hon är stel och torr, är en misslyckad författare, fnyser åt låntagarrnas dåliga smak och anser sig tillhöra världens mest bildade yrkeskår. Men när ljuset släcks och kopieringsmaskinen stängs av så släpper hon på hårknuten, tar av sig glasögonen och låter vildkattan träda fram." [Källa]

Bibliotekarien Jenny Lindh försvarade yrkeskåren, och gjorde det på ett fantastiskt sätt!

Läs mer och lyssna på inslaget!

PS. Som manlig skolbibliotekarie brottas man ständigt med dessa fördomar i dubbel bemärkelse. Skolbibliotekarien står ju någonstans i gränslandet mellan skolfröken och kultureliten. Att dessutom tycka att läsning och kunskap är SÅ häftigt att jag ägnar mig åt dessa lustar frivilligt gör mig till en ytterst ovanlig människa, åtminstone i elevernas ögon...

Visst finns det skillnader...

Läste med stort intresse artikeln "Biblioteksarbete är osynligt i skolan" i Biblioteksbladet (2-2011) skriven av den pensionerade bibliotekarien Anna Birgitta Eriksson. Framför allt är de inledande funderingarna kring skillnaderna mellan bibliotekariens och lärarens yrkesroller intressanta.

Min egen magisteruppsats undersökte just hur skolbibliotekariernas och lärarbibliotekariernas skilda yrkesidentiteter kunde leda till olika sätt att ta sig an själva biblioteksverksamheten. Den kanske vikigaste slutsatsen blev att man som skolbibliotekarie ofta tvingas bli mer lärare är lärarna själva. Detta har sin grund i enkel psykologi: ett yrke i minoritet söker professionell respekt. Denna respekt vinner man i bland genom att verka på majoritetens arena, med distinktionen att man än mer betonar det pedagogiska i sin yrkesroll.

Åter till Erikssons artikel. Hon har många intressanta , tycker jag. Efter flera år som skolbibliotekarie tycker jag att skolan har allt att vinna på att sluta vara så gränsbyggande. Släpp i stället in bibliotekariekompetensen på allvar. Lärare och bibliotekarie är inte synonymer, däremot kan de båda rollerna i skolans värld bli större än delarna.

Skolbibliotekarien och läraren måste helt enkelt mötas för elvernas bästa. På en pedagogisk arena måste också styrdokumenten gälla alla parter. Detta kräver ett samarbete som bygger på ömsesidigt givande och tagande. Då riskerar vi aldrig att hamna i det läge som eleven i Erikssons artikel hamnat i:

"När jag får en uppgift av min lärare går jag till biblioteket, och bibliotekarien hjälper mig förstå vad den handlar om."  

Framtidens skolbibliotek

Tre bra länkar att ha som utgångspunkt för diskussioner i detta spännande ämne:


En sida med mycket intressant material från konferenses Framtidens skolbiblotek, som hölls i Malmö den 23-24 april 2009.



Cecilia Bengtsson, skolbibliotekssamordnare i Ekerö reflekterar över skolbibliotekens roll i framtiden.



En diskussionssida om allt som rör skolbibliotek och framtid.

Lägg gärna till egna favoriter i kommentarerna! 

Ett manifest för nya tidens skolbibliotekarier

Joyce Kasman Valenza är en skolbibliotekarie (teacher librarian), som är verksam på en skola i Springfield, Pennsylvania. I dagarna skrev hon det mest uppfriskande och nyttiga jag läst om skolbibliotekariens roll sedan jag började min yrkesbana. Jag kan skriva under på allt, men också med självkritisk blick rikta ljuset på förhållanden där jag brister.


Vad skriver jag om, undrar den nyfikne läsaren? Jo, ett manifest för det tjugonde århundradets skolbibliotekarie. Ett manifest som är så genomdränkt av klokhet att jag nästan önskar jag hade signerat det själv.


Läs, läs om, reflektera - och förändra!


Du hittar manifestet här!

Löneläget

Att lönen för skolbibliotekarier är ett lågvattenmärke rådan det kanppast några tvivel om. Löneläget blir knappast ljusare när man läser att medellönen för skolbibliotekarier ligger på
23.099 Kr! (Siffrorna bygger på 2008 års lönenivå.) Jämförande yrkesgrupp för vårt vidkommande är lärarna, där grundskollärare (åk 4-9) ligger drygt 1000 Kr högre i snittlön. (Uppgifterna är hämtade från Lärarförbundets statistik för 2007 och är ej offentligt tillgängliga.)

Lärarnas löner är under all kritik - men våra är (om möjligt!) än värre. Jag tycker dessa båda yrksgrupper kan jämföras med varandra när det gäller lönenivå. Båda arbetar med i stort sett samma sak: undervisning, lektionsplanering, fortbildning, social kontakt m.m. Skillnaden är att skolbibliotekarien vanligen inte har huvudansvaret för en elevgrupp samt "slipper" utvecklingssamtal och föräldrakontakt, även om detta också förekommer om än i begränsad skala. Och andra sidan är vi den enda yrkesgrupp i skolan värld som har lektioner med alla klasser på skolan.

En jämförelse med USA: Skolbibliotekarien där tjänar i snitt 360.000 Kr/år (ca 45.000 USD). Jämför detta med Sveriges medellön på 277.188 Kr. Det är en löneskillnad på närmare 100.000 Kr/år!

Att bara rakt av jämföra dessa båda länder är kanske orättvist. För den disponibla inkomsten skiljer sig åt och vi får t.ex. olika skattefinansierade förmåner. Jämförelsen haltar också något då skolbibliotekarien i USA vanligen har dubbel examen (lärare och bibliotekarie). Och andra sidan är det sistnämnda som till stor del av hjälpt till att höja både löneläge och status.

Men faktum kvarstår: vår lön är under all kritik, och det blir inte bättre av att andra grupper i skolan också är underbetalda.

Framtiden?

Tankar om framtidens skolbibliotek står högt i kurs. Jag funderar ständigt på hur framtidens skolbibliotek kommer att se ut. En sak kan vi vara säkra på: förändringar är en inneboende del av själva idén bakom bibliotek. Ofta har bibliotek i allmänhet också varit bland de första att ta steget in i framtiden.

Personligen tror jag inte vår yrkesroll påverkas nämnvärt. Skolbibliotekariens yrke kretsar kring texter, information och undervisning: dessa tre hörnstenar ändras inte, däremot förändras medier och förutsättningar. Jag tror också fullt och fast på att de skolledare som inte inser vikten av att integrera skolbibliotekariens kompetenser med lärarens går miste om en stor del av det som framtidens lärande handlar om, nämligen mer av lärande resurser, mindre av enhetligt klassrumslärande.

Kika på följande filmer för att få lite inspiration till förändring!

Nätverk för skolbibliotekarier i Norden

Besök detta utmärkta forum för alla med intresse för skolbibliotek! Här finns massor av likasinnade att utbyta tips och erfarenheter med. Bli medlem i detta nätverk idag, om du inte redan är det!

Omvärldsbevaka med bloggar

Library Index - eller Libdex, som det kallas i sin förkortade form - är en portal där allt som rör bibliotek på nätet samlas. Där hittar du länkar till massor av nyttiga sidor, också för oss skolbibliotekarier! Portalen listar även engelskspråkiga biblioteksbloggar. Tyngdpunkten ligger på folkbibliotek, men mycket är av allmänintresse också för oss skolbibliotekarier.

Söker du enbart skolbibliotek som bloggar kan du hitta en bråkdel av dem i Bloging libraries wiki.

Omvärldsbevakning behövs, och blir allt viktigare i en tid då förändringens vindar blåser hårdare än någonsin. det är en spännande tid, men för att följa med i mediebruset behövs också nationella tendenser tas i beaktande. Skolbibliotek.se har en utmärkt lista med bloggar och sociala nätverk om  - och för -skolbibliotek. Besök den!

Kunskapsarbete i skolbiblioteket

I dag släppte Nationella skolbiblioteksgrupen en kunskapsöversikt med titeln Elevers kunskapsarbete i skolbiblioteket. Rapporten är skriven av Jenny Henning Ingmarsson, och pekar på ett antal tendenser, bland de viktigaste slutsatserna finns:

• att fokus bör flyttas från sökteknik till elevers användande av den information de hittar,
• att lärare har obefintliga kunskaper om hur elever använder informationshantering skolmiljö,
• att den absoluta majoriteten av lärare och skolledare har mycket dåliga kunskaper om vad skolbibliotek är, samt hur det kan användas som resurs i det pedagogiska arbetet,
• att det avgörande samarbetet mellan lärare och skolbibliotekarie sällan kommer till stånd då det inte alls ingår i lärarutbildningen,
• att elevernas möjligheter till att utveckla sin läsning av olika texttyper är mycket eftersatt, samt
• att eleverna sällan får träning i att läsa, tolka och kritiskt granska skilda texttyper.

Rapporten är intressant läsning, som borde sättas i handen på alla landets skolledare och lärarutbildare. Skolbiblioteken är nog Sveriges minst utvecklade pedagogiska resurs. Med skolbibliotekariers hjälp kan elevernas måluppfyllelse öka markant, men det kräver en hel del av både lärare, skolledning, lärarutbildare - och skolbibliotekarier.

Intressant debatt!

KB skriver inlägg som kretsar kring deras nya roll som bibliotekssamordnare. Ett av dessa inlägg handlar om skolbibliotekens roll i framtiden. Inläggen har blivit många, och en stor del av dem har fokus på vår yrkesroll.

Läs och begrunda!

Skolbibliotekarien har upmärksammats!

Undertecknad hade förmånen att bli intervjuad av Anette Holmqvist för Sveriges regionala skolbiblioteksföreningars räkning. Om du vill läsa mer om mina tankar kring skolbibliotek i allmänhet - och bloggande i synnerhet tycker jag du ska klicka dig in på Skolbibliotek.se.

Att se möjligheterna med skolbiblioteksverksamhet

Följande inlägg kretsar kring tre olika arbetsmetoder. Utställningsverksamhet, informationskompetens och engagemang i stort och smått. Håll tillgodo!

Att arbeta med föremål och utställningar
Jag har ständigt utställningar i biblioteket. För att lyfta utställningarna köpte jag in glasvitriner med tillhörande belysning. Detta har blivit känt som Samlarnas museum. Varje år ordnar jag och biblioteksrådet en tävling som går under namnet Supersamlaren. Kravet för att få vara med i tävlingen är att man samlar på något.

Mellan 20-30 brukar anmäla sig och få möjlighet att ställa ut sina samlingar. Allt från Pokémon-kort till mynt, servetter och suddgummin har äntrat skåpen. Vid läsårets slut väljer biblioteksrådet ut tre samlingar som hela skolan sedan får rösta på. Prisutdelningen sker med utdelning av diplom och presenter. Utställningarna kompletteras med litteratur (i de fall det finns att tillgå) samt kortare tips på hur intresserade kan gå vidare på egen hand.

En del elever får också presentera sitt samlande inför klassen. De gör då en Power Point under handledning av skolbibliotekarien eller läraren. Detta är ett sätt att koppla utställningarna till kunskap. Jag ser föremål som en form av text. Tanken med läroplanens ”vidgade textbegrepp” är ju också att få eleverna att se mer otraditionella kunskapskällor som ”textformer”.


Informationssökning som pedagogiskt verktyg
Jag har förmånen att då och då också undervisa elever i SO på högstadiet. Då använder jag mina kunskaper kring källhantering och informationssökning på ett sätt som möjliggör för mig att följa elevgruppen från början till slut, något man tyvärr alltför sällan får i renodlad biblioteksundervisning. Personligen tror jag att det är utmärkt om skolbibliotekarien har viss pedagogisk kompetens. Jag tror också att yrkesgränserna kommer att bli mindre synliga i framtiden. Det handlar ju till sist om kompetenser, inte yrkesgrupper. Givetvis skall man hålla på sin yrkeskompetens, men kommer inte Moses till berget får man ibland ta berget till Moses…

SO läser eleverna oftast som teman Som exempel väljer jag 1700-talets revolutioner. Jag har genomgång på det aktuella temat. Eleverna får sedan välja en av revolutionerna som de skall skriva ett arbete om. Jag har ganska gedigna genomgångar om källkritik, bildmanipulering, upphovsrätt och skrivprocess. Eleverna får också träna på att skriva referenser, något de är ovana vid sedan mellanstadietiden. Dessa pass har jag i klassrummet. Utgångspunkten hämtar jag från Carol Kuhlthaus teorier om informationssökningsprocesser.

Vid själva forsknings- och skrivprocessen arbetar klassen växelvis i skolbiblioteket. De har då tillgång till alla källor samt datorer de använder för att skriva sina arbeten.

Jag har märkt att eleverna sällan eller aldrig får veta vad som förväntas av dem då de ”forskar”. De ska skriva en uppsats, vara källkritiska och arbeta självständigt utan att få verktygen. Personligen tror jag att vi som skolbibliotekarier kan fylla en mycket viktig roll, eftersom vi har kunskapen och kompetensen att förmedla arbetsverktyg eleverna kan använda under informationssökning, källkritiskt tänkande och skrivprocess. På så vis blir eleverna också bättre förberedda för de högre studier som väntar.

Engagera dig!
Inget ger större genomslag för vårt yrke och vårt skolbibliotek som engagemang. Nu talar jag inte enbart om engagemang för att väcka läslust eller undervisa elever i källkritiskt tänkande. Jag sträcker tanken längre än så. Det krävs engagemang i arbetslag, ämneslag – och ledningsgrupp. Det krävs också att man som skolbibliotekarie gör sig oersättlig genom att integrera biblioteket i så många pedagogiska sammanhang som möjligt. Skolbiblioteket skall vara ett pedagogiskt arbetssätt, inte en lokal!

Jag har som mål att alltid säga något om mitt arbete på personalkonferenser och andra möten. Webbsidor, bloggar och mer informella samtal kompletteras av ren ”reklam”. Jag brukar bl.a. var aktiv på föräldramöten, då jag också delar ut en informationsfolder. Engagemanget sträcker sig också till eleverna. Att finnas där eleverna finns har blivit ett motto för mig. Därför försöker jag verka också i de digitala miljöer våra ungdomar ofta besöker: Youtube, Facebook m.fl.

Mitt råd är att alltid vara aktiv. Det du kan bra ska du också förmedla till andra. Så var inte blyg, utan våga vara en ledande kraft för skolutveckling!
Glöm inte heller att ta hand om era skolbibliotek – de är sannerligen fyrbåkar för såväl kunskap som fantasi!

Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.

Arbetar du som skolbibliotekarie?

– Arbetar du som skolbibliotekarie…?


– Jo, det gör jag…

– Men det kan väl inte vara så kul. Sitta i ett tyst rum och sätta upp böcker i hyllor… Är det inte tråkigt?

Ovanstående konversation kan få representera människors okunskap om vårt yrke. Skolbibliotekarieyrket är (åtminstone i Sverige) än så länge ett yrke i periferin, några fasta yrkestraditioner finns egentligen ännu inte. Skolbibliotekarien har inte heller någon egentlig professionsutbildning att luta sig mot. Vi är allt från läraren med några timmar i ett bokrum, bibliotekarien på folkbiblioteket som några timmar i veckan bokpratar på kommunen skolor till den heltidsanställde skolbibliotekarien med både pedagogisk utbildning och biblioteksutbildning med sig i bagaget.

Själv tillhör jag den senare kategorin. Jag är en 35-årig man boendes i södra Småland, närmare bestämt i Älmhult, ett stenkast från den vackra sjön Möckeln. Jag har arbetat med allt från säljare till personlig assistent och lärarvikarie innan jag slutligen bestämde mig för att utbilda mig till bibliotekarie. Efter examen 2007 vid Växjö universitet (numera Linnéuniversitetet) fick jag en fast tjänst som skolbibliotekarie i Växjö kommun.

Min tjänst i dag är delad: hälften av min tid är jag på en mindre F-6-skola, andra hälften på Växjös största högstadieskola. Min syn på vad ett skolbibliotek borde vara har lett till att jag medvetet valt ett utåtriktat arbetssätt. Större delen av min tid befinner jag mig i klassrummen, där jag undervisar eleverna i allt från källkritiskt tänkande till litteraturkunskap och studieteknik.

För mig är skolbiblioteket inte isolerat till en lokal. Nej, skolbiblioteket är för mig en pedagogisk idé, som i bästa fall genomsyrar alla undervisning på skolan. Skolbibliotekariens kompetenser blir då synliggjorda för skolans arbetslag, inte en profession satt på undantag. I enlighet med detta försöker jag vara aktiv i arbetslag, ämnesråd och ledningsgrupp, men också som skolutvecklare, med ständig fortbildning och omvärldsbevakning i fokus.

Låter det som en enkel ekvation för framgång? Jo, och fullt så lätt är det inte alltid. Detta vet alla som någon gång stött på patrull. Visioner är ibland svåra att förverkliga, oavsett hur energisk man är.

Lite mer praktiska exempel på hur jag arbetar för att förverkliga mina visioner får du i nästa inlägg. Väl mött då!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.

Kika gärna in där!

Skolbibliotekariens credo eller Personliga tankar om min roll i skolan

I skolan vilar all verksamhet i grunden på en pedagogisk bas. All personal på skolan skall i olika utsträckning utgå från detta i mötet med eleven.

I praktiken innebär detta en tudelad uppgift: dels skall man fostra barnen att bli självständiga, demokratiska medborgare med sinne för rättvisa och likabehandling. Dels skall man också stödja och vägleda eleverna i deras kunskapssökande. Det pedagogiska arbetssättet är alltså inte enbart lärarens ansvar. Också skolbibliotekarien har en viktig roll att fylla, inte minst som vägvisare i ”informationsdjungeln”.

Mitt intresse för skolbibliotek bottnar också i ett personligt intresse för skolan, pedagogiken och skolbiblioteket som en del av den pedagogiska verksamheten. Jag har arbetat som lärare på en högstadieskola, och därmed sett skolans värld utifrån skilda perspektiv. Än idag balanserar jag mellan bibliotekariens roll som kunskapsorganisatör och textförmedlare och pedagogens roll, som undervisande och inspirerande.

Jag tror mig ha hittat en yrkesidentitet som tar tillvara på båda kunskapsfälten. I rollen som lärare är det självklart bra att vara informationskompetent. Källkrititiskt tänkade och kunskapssökande är viktiga delar i all undervisning. Likaledes är det viktigt för bibliotekarien att ha någon form av pedagogisk kompetens. Eleven skall lära sig något, medvetet eller omedvetet. För mig är skolbiblioteket ett pedagogiskt arbetsredskap. Den stora utmaningen är att förmå en större andel lärare att utnyttja denna resurs. Jag anser inte att jag representerar en yrkesgrupp; jag representerar ett antal kompetenser. Om jag lyckas förmedla något av den kunskapande glädje och upptäckariver jag själv upplevt till elever och lärare har jag nått ett viktigt mål.

Den kärlek till litteratur och kunskap jag har kom inte utan hinder. I skolan var jag en medelmåttig elev. Andra skulle kanske säga lat. Jag kunde, men ville inte. Jag erövrade språket till stora delar genom serier. Det lokala biblioteket gjorde sitt. En plats dit jag kunde gå utan att förställa mig. Lite av den känslan vill jag ge eleverna när de besöker skolbiblioteket. Skolbiblioteket som en oas där kunskap och fantasi möts i en härlig blandning. Skolbiblioteket är en plats där kunskap skapas; kunskapande i stort och smått. Denna plats bör inte vara begränsad till en fysisk lokal, även om det är där grunden kanske läggs. Skolbiblioteket får aldrig bli en statisk plats, utan skall sjuda av skapande i alla former. Kort sagt: ett laboratorium för kunskap och fantasi!

För en sak är säker: att arbeta som skolbibliotekarie är bland det roligaste som finns! Ingen dag är den andra lik. Ibland jobbigt, javisst, men alltid äkta och passionerat. För vilket annat yrke kombinerar lärare, forskare, inredningsarkitekt, inköpsansvarig, ekonom, informatör, webbredaktör, författare, mediespecialist, teaterapa, socialt bollplank och kunskapsorganisatör?