– Jo, det gör jag…
– Men det kan väl inte vara så kul. Sitta i ett tyst rum och sätta upp böcker i hyllor… Är det inte tråkigt?
Ovanstående konversation kan få representera människors okunskap om vårt yrke. Skolbibliotekarieyrket är (åtminstone i Sverige) än så länge ett yrke i periferin, några fasta yrkestraditioner finns egentligen ännu inte. Skolbibliotekarien har inte heller någon egentlig professionsutbildning att luta sig mot. Vi är allt från läraren med några timmar i ett bokrum, bibliotekarien på folkbiblioteket som några timmar i veckan bokpratar på kommunen skolor till den heltidsanställde skolbibliotekarien med både pedagogisk utbildning och biblioteksutbildning med sig i bagaget.
Själv tillhör jag den senare kategorin. Jag är en 35-årig man boendes i södra Småland, närmare bestämt i Älmhult, ett stenkast från den vackra sjön Möckeln. Jag har arbetat med allt från säljare till personlig assistent och lärarvikarie innan jag slutligen bestämde mig för att utbilda mig till bibliotekarie. Efter examen 2007 vid Växjö universitet (numera Linnéuniversitetet) fick jag en fast tjänst som skolbibliotekarie i Växjö kommun.
Min tjänst i dag är delad: hälften av min tid är jag på en mindre F-6-skola, andra hälften på Växjös största högstadieskola. Min syn på vad ett skolbibliotek borde vara har lett till att jag medvetet valt ett utåtriktat arbetssätt. Större delen av min tid befinner jag mig i klassrummen, där jag undervisar eleverna i allt från källkritiskt tänkande till litteraturkunskap och studieteknik.
För mig är skolbiblioteket inte isolerat till en lokal. Nej, skolbiblioteket är för mig en pedagogisk idé, som i bästa fall genomsyrar alla undervisning på skolan. Skolbibliotekariens kompetenser blir då synliggjorda för skolans arbetslag, inte en profession satt på undantag. I enlighet med detta försöker jag vara aktiv i arbetslag, ämnesråd och ledningsgrupp, men också som skolutvecklare, med ständig fortbildning och omvärldsbevakning i fokus.
Låter det som en enkel ekvation för framgång? Jo, och fullt så lätt är det inte alltid. Detta vet alla som någon gång stött på patrull. Visioner är ibland svåra att förverkliga, oavsett hur energisk man är.
Lite mer praktiska exempel på hur jag arbetar för att förverkliga mina visioner får du i nästa inlägg. Väl mött då!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar