Ha en alldeles underbar sommar!

CC. Fotograf: Slack 12

Nu tar denna blogg sommarlov, men misströsta inte! Skolbibliotekarien hotar med att dyka upp på ett skolbibliotek nära dig när höstterminen börjar!

Piska och morot á la Svenskt näringsliv

Varning! Detta inlägg har inte en självklar plats i Skolbibliotekariens intressesfär. Jag skyller på att det trots allt rör utbildningspolitik i allmänhet, och därför är av visst intresse. Ska sanningen fram tog ironin överhand och inlägget skrevs av bara farten...

Svenskt näringsliv (SN) lyckas i sin senaste rapport, Konsten att strula till ett liv, åtminstone med en sak: de får uppmärksamhet! Rapporten går igenom ett antal utbildningsvägar och kopplar dessa till löneutveckling och chans till jobb. SN hävdar med febril förkärlek för tabeller och siffror att kurser eller utbildningar som läses för allmänbildningens skull eller inte har tillräcklig vetenskaplig substans (vem avgör det om inte universiteten?) inte bör finansieras med studiebidrag. Utbildningar som är "samhällsnyttiga" är, enligt SN, följdaktligen mer värda än värdelösa utbildningar som inte genererar annat än bildning eller tankesystem utan finansiell avkastning.

Humanisterna är det mest synd om, de borde i stället bli civilingenjörer och bidra till Sveriges BNP på ett mer produktivt sätt än att diskutera Harry Potter eller svenska ortsnamn. SN:s recept för att få ner det stora antalet humanister på svenska lärosäten - som ändå inte bidrar vare sig med pengar, företag eller nya säljbara produkter - är att strypa tillgången på studiemedel för s.k. slöutbildningar. I stället skall vi helst bara skattefinansiera civilingenjörer och chefsekonomer. De är ju så duktiga, och de får jobb. Högavlönade jobb. De startar dessutom företag där humanistiska idéer inte behövs.

Se där! Ett genialt koncept för den "fria" forskningen!

Datoranvändning försämrar läsförmågan?

Ett antal artiklar i facktidskrifter refererar till Monica Rosén, professor i pedagogik, som nyligen mätt läskompetensen hos nio-tio-åringar i olika länder. Resultatet tyder, enligt Rosén, på att det finns ett klart samband mellan det ökande datoranvändandet i länder som Sverige och nedgången i läsförmåga. I andra länder (exempelvis Italien) där läsförmågan ökat finns inte faktorn ökad datoranvändning i samma utsträckning. Rosén hävdar vidare att ett ökat datoranvändande hemma också leder till sämre läsförmåga. Däremot har de allra svagaste läsarna blivit fler, men de duktiga läsarna blivit sämre.

Jag noterar hur viktig min roll som skolbibliotekarie är. Att "språkbada" elever med böcker är jätteviktigt, inte minst för de elever som inte kommer från bokläsande hem. Att läsa på skärm och läsa i bok är två olika sätt att läsa. Jag kan hantera båda sätten, men elever som sällan tvingas läsa text i tryckt form tror de läser en bok som de läser bloggen; genom att skumläsa. Denna form av läsning fungerar sällan då man exempelvis skall tillägna sig en mer komplicerad fack- eller skönlitterär text. Enda sättet att överbrygga denna generationsklyfta tror jag är genom att utsätta barn och unga för båda textformerna. Digitala texter möter de ofta på sin fritid, men den tryckta texten mer sällan. Skolan bör därför fokusera på att väga upp detta missförhållande för att gynna de elever som annars riskerar att hamna i en kunskapsklyfta.

Läs vidare:

• Lärarnas nyheter
• Forskning.se
• Göteborgs universitet

Fantastisk förespråkare!

Radioprogrammet Verkligheten i Sveriges Radios program 3 har ett inslag kallat Inkvisationen där fördomar mot olika yrken ställs i strålkastarens ljus. En företrädare för yrkesgruppen anklagas och får svara på anklagelsen. I fjärde programmet var det bibliotekariens tur. Trist, torr, bildad och tillhörande en världsfrånvänd kulturelit är vanliga fördomar om yrkeskåren. Men stämmer fördomarna överrens med verkligheten?

"Hon är stel och torr, är en misslyckad författare, fnyser åt låntagarrnas dåliga smak och anser sig tillhöra världens mest bildade yrkeskår. Men när ljuset släcks och kopieringsmaskinen stängs av så släpper hon på hårknuten, tar av sig glasögonen och låter vildkattan träda fram." [Källa]

Bibliotekarien Jenny Lindh försvarade yrkeskåren, och gjorde det på ett fantastiskt sätt!

Läs mer och lyssna på inslaget!

PS. Som manlig skolbibliotekarie brottas man ständigt med dessa fördomar i dubbel bemärkelse. Skolbibliotekarien står ju någonstans i gränslandet mellan skolfröken och kultureliten. Att dessutom tycka att läsning och kunskap är SÅ häftigt att jag ägnar mig åt dessa lustar frivilligt gör mig till en ytterst ovanlig människa, åtminstone i elevernas ögon...

Spåra bilden

En tjänst jag tycker verkar lovande är TinEye. Det är en "omvänd" sökmotor för bilder, som låter dig spåra bildens historia bakåt samt leta efter modifierade kopior av originalet. Vidare kan du leta efter större bilder av de bilder du enbart har små förhandsgranskningar av.

Praktiskt och bra! Söktjänsten ger också intressanta möjligheter att källkritiskt granska bilder. Genom att hitta "originalbilden" och följa modifierade varianter av denna kan man diskutera upphovsrätt och källkritik på ett mycket visuellt och tydligt sätt.

Skolbibliotek jorden runt

En nyligen utkommen bok med titeln Global Perspectives on School Libraries gör för första gången (?) en översiktlig inventering av skolbibliotekens status i flera länder världen över. Synd bara att boken är för dyr att köpas in för skolbibliotekarier med begränsad inköpsbudget; boken kostar nästan €90 (ca 800 SEK).

Jag har ännu bara bläddrat i denna bok. En utförligare recension av dess innehåll kommer snart!

Grattis!

Förra inlägget var det hundrade i ordningen...tänk så fort tiden kan gå!

Denna blogg har alltid varit ett resultat av min egen nyfkenhet. Jag vill veta och förstå mer om det yrke jag själv haft de senaste fem åren. Att omvärldsbevaka och skriva blir för mig ett sätt att också klargöra hur jag själv ställer mig till aktuella frågor.

Mycket av det jag tycker och tänker grundar sig givetvis i min person, mitt sätt att handskas med vardagen som skolbibliotekarie. Alla kan inte alltid dela mina åsikter, däremot tror jag att alla som arbetar som skolbibliotekarier delar visa grundläggande åsikter som specifikt rör yrkesrollen. Jag tror att dessa minsta gemensamma nämnare bl.a. är:

• Högre status i skolan! Vi är lika betydelsefulla som vilken lärare som helst, ofta dessutom med högre utbildning och bildning. Varför glöms vi så ofta bort?
• Skolbibliotekariens kompetenser måste tas tillvara bättre! Vi är den enda yrkesgrupp i skolans värld som är utbildade informationsexperter. Detta borde betyda mycket i dagens samhälle med ökade krav på att utbilda elever i informationsfärdigheter.
• Skolbibliotekarie är inte synonymt med folkbibliotekarie! Nej, vi har ingen inre tjänst, oftast heller inga kollegor att bolla idéer med. Vi är pedagoger i lika hög utsträckning som läs- och skrivfrämjare och informationsexperter. Vi arbetar för skolans måluppfyllelse med skolans styrdokument som främsta rättesnöre. Det är viktiga delar i vår profession som skiljer oss från folkbibliotekarierna. Folkbiblioteken gör ett fantastiskt arbete, men jag tror att vi har olika grundförutsättningar att genomföra våra arbetsuppgifter. Kontentan: Skolbibliotekarien arbetar i en pedagogisk verksamhet, vars syfte är att bidra till elevernas måluppfyllelse. Detta resulterar också i att vi har också olika behov vad gäller fortbildning och utbildning. Även om vår gemensamma bas är likvärdig är vi trots allt två yrkesgrupper. Två yrkesgrupper som tjänar mer på att samarbeta än lägga vattentätta skott mellan två förvaltningar.
• Vi har världens mest kreativa yrke! Ingen dag är den andra lik. Under en arbetsdag är jag allt från inredningsarkitekt, beslutsfattare, ekonom, lärare, kurator, utställningsansvarig, läsfrämjare, informationsexpert, handledare m.m. m.m. Vilket annat yrke är så varierat? En del av det som ofta leder till jobbiga situationer (vi klassas både som lärare och bibliotekarier, ibland inget av det) är också det som gör detta yrke så fantastiskt roligt. Man styr i hög grad över sin egen tid, man ordnar ofta projekt efter eget huvud, om än i samråd med elever och lärare. Tidsaspekten från idé till färdigt projekt är ofta väldigt kort, eftersom man förväntas driva projektet på egen hand (läs: utan annat stöd än egna kunskaper och sociala kompetens, spetsat med en mycket begränsad ekonomi).

Denna korta genomgång av tankar jag tror många skolbibliotekarier delar ger mersmak i mina skrivsugna fingrar... Det kanske blir 100 inlägg till!

Ett universalbibliotek utan Google?

Google hade (har) en idé om att skapa världens största digitala bibliotek. Genom avtal med flera av världens stora bibliotek skannas böcker i en rasande hastighet. Tanken är att dessa böcker sedan skall vara tillgängliga för allmänheten. De böcker som inte omfattas av upphovsrätt kommer läsare åt direkt, andra titlar kan köpas via länkar till boklådor. Den springande punkten gäller vem som har rätt att tjäna pengar på bokskatterna. Google vill nämligen ha ensamrätt på de titlar man skannat. Svenska förlag och bibliotek har förhållit sig skeptiska, många har vägrat att skriva avtal med företaget.

I en artikel i New York Times kan man läsa att en amerikansk domstol nyligen meddelat att Googles planer på ett universellt bibliotek inte är lagliga. Ett stort hinder för Google. Nu har andra aktörer gått in i syfte att försöka skapa världens största bibliotek, dock utan Googles kommersiella intressen.

Robert Darnton, chefsbibliotekarie på Harvards universitetsbibliotek, har tillsammans med flera andra aktörer (bland dem också meccenater utan kommersiella intressen) börjat smida planer på ett digitalt universalbibliotek i syfte att "make the cultural and scientific heritage of humanity available, free of charge, to all."

Vad resultatet av denna kamp mellan marknad kontra allmännytta blir återstår att se. Jag är för fri kunskap, men inser också svårigheten författare upplever då deras verk säljs utan att de själva får så stor del av kakan. Själv fördrar jag mångfald framför enfald.

Redan idag finns liknande portaler på nätet, gigantiska arkiv där fri kunskap är ledljus.

• Europeana - EU:s portal med ca 15 miljoner fria bilder, texter, ljud och filmer. Detta är Europas kulturarv i digital form.
• Internet Public Library - En sökmotor med kategoriserade länkar till böcker, tidskrifter m.m. Sidan drivs och underhålls av professionella bibliotekarier, lärare och studenter.
• The Internet Archive - En guldgruva för de som vill följa webbsidors utveckling! Kopior från en mängd hemsidor tagna vid olika tidpunkter finns, som möjliggör för användare att spåra förändringar över tid. Arkivet har också utmärkta sökfunktioner där fritt material (bilder, filmer, texter och musik) kan sökas och användas.

Skolbibliotek är mer än en lokal

Det är säkert fler än undertecknad som reagerat på den mycket bristfälliga definitionen av skolbibliotek i den nya skollagen. Skolbibliotek återfinns under rubriken "lokaler och annan utrustning". Detta säger inget. Det är ungefär som att likställa lärare med klassrummet. Definitionen säger inget alls om skolbibliotek som en pedagogisk resurs, ett pedagogiskt arbetssätt där givetvis skolbibliotekarien fyller arbetssättet med givande innehåll.

Nyligen tog fackförbundet DIK fram en definition som är användbar. Tillsammans med skolverkets äldre dito, har aktörer som Skolinspektionen och skolledningar runt om i landet något mer handfast att utgå från än en dåligt definierad lokal utan pedagogiskt innehåll.

Den springande punkten är att skolbibliotekets uppdrag och måluppfyllelse definieras av skolans styrdokument. Svårare än så behöver vi inte göra det.

"Skolbiblioteket är en pedagogisk funktion. Skolbibliotekets uppdrag definieras av skollagen och nationella kurs- och läroplaner. Under ledning av kompetent personal stärker skolbiblioteket elevernas digitala och språkliga kompetens i en vidgad textvärld." (Källa)

ALMA 2011

Den australiska illustratören och författaren Shaun Tan fick årets pris till Astrid Lindgrens minne, det s.k. ALMA-priset. Jag tycker priset är välförjänt. Synd bara att inte fler av hans böcker kommit ut i Sverige, men det lär bli ändring på det nu.

På svenska finns enbart hans storartade bok Ankomsten, som handlar om en familjs liv, öden och äventyr i samband med ankomsten till ett nytt land. Boken är en grafisk novell helt utan text, varför jag ogärna tar ordet "översatt" i min mun. Den är, inte desto mindre, en mycket stark läsupplevelse.

Visst finns det skillnader...

Läste med stort intresse artikeln "Biblioteksarbete är osynligt i skolan" i Biblioteksbladet (2-2011) skriven av den pensionerade bibliotekarien Anna Birgitta Eriksson. Framför allt är de inledande funderingarna kring skillnaderna mellan bibliotekariens och lärarens yrkesroller intressanta.

Min egen magisteruppsats undersökte just hur skolbibliotekariernas och lärarbibliotekariernas skilda yrkesidentiteter kunde leda till olika sätt att ta sig an själva biblioteksverksamheten. Den kanske vikigaste slutsatsen blev att man som skolbibliotekarie ofta tvingas bli mer lärare är lärarna själva. Detta har sin grund i enkel psykologi: ett yrke i minoritet söker professionell respekt. Denna respekt vinner man i bland genom att verka på majoritetens arena, med distinktionen att man än mer betonar det pedagogiska i sin yrkesroll.

Åter till Erikssons artikel. Hon har många intressanta , tycker jag. Efter flera år som skolbibliotekarie tycker jag att skolan har allt att vinna på att sluta vara så gränsbyggande. Släpp i stället in bibliotekariekompetensen på allvar. Lärare och bibliotekarie är inte synonymer, däremot kan de båda rollerna i skolans värld bli större än delarna.

Skolbibliotekarien och läraren måste helt enkelt mötas för elvernas bästa. På en pedagogisk arena måste också styrdokumenten gälla alla parter. Detta kräver ett samarbete som bygger på ömsesidigt givande och tagande. Då riskerar vi aldrig att hamna i det läge som eleven i Erikssons artikel hamnat i:

"När jag får en uppgift av min lärare går jag till biblioteket, och bibliotekarien hjälper mig förstå vad den handlar om."  

Kommunal marknadsföring?

I ett debattinlägg i Uppsala Nya Tidning undrar en klok elev på Cesliusskolan, Uppsala varför kommunens skolor inte marknadsför sina skolbibliotek bättre. Frågan är högst berättigad, och jag kan inte annat än instämma.

På pråliga affischer syns slagord som "behöriga lärare", "kreativ miljö" och "internationella kontakter" på bussar och tåg i landets alla kommuner inför stundande gymnasieval. Inte med ett ord nämns skolbiblioteken, som borde vara en mycket stark resurs att räkna med, inte minst för de elever som kommer från studiesvaga hemmiljöer.

I konkurrensen med friskolor är kommunala skolor också överlägsna beträffande skolbiblioteksverksamhet; en klar konkurrensfördel, med andra ord. Dessutom återfinns IKT-resurser och skolbibliotek ofta i samma lokal, och dessa mediala storheter utgör rimligen den mest kreativa och kunskapsberikande miljön på hela skolan.

När visar Sveriges kommuner att de är stolta över sin skolbiblioteksverksamhet?

Källkritik i 500 år?

I skolans värld är ganska ofta källkritiskt tänkade synonymt med IT-baserad information. Lösryckta webbsidor skrivna av Kalle och Agnes lyfts ofta fram som goda exempel på att varningsskyltar bör höjas när allemansrätten nått nätets finrum. Att kunna söka, granska och använda information i syfte att skapa egen kunskap tycks alltså vara av största vikt i vår samtid av digital nätverkskultur.

Detta faktum är givetvis skolbibliotekarier väl införstådda med. Ibland är jag dock skeptisk till skolans senfärdighet. Var fanns dessa rop efter kritisk granskning för 20-30 år sedan? Visst har informationen alltid funnits, och visst har informationen varit en flod även sett i backspegeln? Plötsligt blir källkritiskt tänkande ett modeord som förknippas i huvudsak med elevernas nätsökningar. De traditionella informationskällorna glöms liksom nästan bort, hamnar i kölvattnet. Detta trots att boken (i tryckt eller digital form) ännu är den främsta informationskällan för allt vetenskapligt arbete.

Detta begränsade synsätt på källkritik upprör mig. Som skolbibliotekarie är informtionshantering och källkritisk granskning inget nytt. Det har varit en del av bibliotekariens yrkeskompetens sedan Gutenberg bestämde sig för att masstillverka informationskällor vi i dagligt tal kallar böcker. Varför är teknik alltid häftigare än kunskapen bakom den?

Skolbibliotek anno 1925 och 1939

Sveriges Folkskollärarförbund yrkade redan under 1925 på att skolbiblioteken bör vara obligatoriska i svenska skolor. Dessa idéer vann inget större gehör, mest beroende på kostnaden. Känns detta igen?

1939 skrev förrbundet en skrivelse till styrande (adresserat kungen) där de ånyo försöker höja både kvalitet och kvantitet på skolbiblioteken. De kräver bl.a. att

"...bestämmelserna om  statsanslag  till  skolbiblioteksverksamheten  avfattas så,  att  ett  visst  mindre  grundanslag av statsmedel  kan utgå  till  skolbibliotek  utan  motsvarande anslag från kommunens sida." [Källa]

Summa summarum: vem betalar vad! Också detta låter skrämmande välbekant... Varför handlar pedagogiska frågor alltid om prislappen och så sällan om kvalitetsbrist p.g.a. dåliga resurser?

Stort tack till webbplatsen Lärarnas historia, som har gjort så mycket värdefullt material tillgängligt för alla med intresse för pedagogiska frågor!

Världens vackraste bibliotek?

Lika bra att få det överstökat. Jag erkänner, detta inlägg har föga med skolbibliotek att göra. Icke desto mindre är denna inofficiella lista över världens vackraste bibliotek ögongodis för alla som någon gång älskat bibliotekens estetik.

Photo Essay: Amazing Libraries Around the World