Att sökmotorn Google är den mest använda sökmotorn betyder inte att det är den bästa. Däremot är de duktiga på att marknadsföra sina tjänster. En del av sin marknadsföring riktas mot viktiga grupper, så som bibliotekarier och tekniker.
Andra intressenter är inte sena att haka på. Ett exempel på det är Free technology for teachers, som är en blogg som bevakar och ger tips på gratis teknik för lärare. De har också tagit fram en en "steg-för-steg"-manual till Googles tjänster, med fokus på hur de kan användas i skolan.
Testa själv - manualen passar alla som arbetar i pedagogisk verksamhet!
Google for Teachers
En blogg som upplyser, inspirerar och förhåller sig till allt som rör skolbibliotek.
tisdag 30 mars 2010
lördag 27 mars 2010
Katastrofkarta
Visa A Nation Without School Librarians på en större karta
Den ekonomiska krisen har inte bara slagit hårt mot skolbiblioteken i Sverige, också i USA har ett antal skolbibliotek lagts ned eller fått minskade resurser.
Att läga ned skolbibliotek är en katastrof för den pedagogiska verksamheten. Som vanligt är det de utan stark röst som får ta smällen - barn och ungdomar.
Jag hoppas detta nya årtioende lyckas föra fram positivare siffror, både nationellt och internationellt.
fredag 26 mars 2010
Full tillgång med Live Mesh
Microsoft är företaget som levererar. Man kan tycka vad man vill om deras monopolliknande ställning, men ingen kan förneka att de göra produkter som levererar vad de lovar. Bland de senare är Live Mesh, ett otroligt smidigt sätt att lagra och integrera all din information från en och samma åtkomstpunkt. Live Mesh är än så länge i teststadiet, men jag har använt tjänsten ett tag och inte haft några problem alls. Det funkar hur smidigt som helst! Men exakt vad är det då? I korthet är det en sida där du med hjälp av ditt Windows Live-konto (MSN, Hotmail, Live etc) loggar in. Ett program installeras på din dator som låter dig kommunicera med andra datorer du lägger till i ditt nätverk. Du har med andra ord möjlighet att fjärrstyra din dator från vilken plats som helst via din bärbara maskin!
Fjärrstyrningen innebär att du aldrig mer behöver släpa med dig USB-minnet; du har alltid tillgång till alla filer du kan tänkas behöva, oavsett vilken av dina datorer du skapat filen i. Du har givetvis också tillgång till all den programvara du installerat på den dator du fjärrstyr. Enda kravet är att du installerat Live Mesh på alla de datorer du vill ska ingå i ditt virtuella nätverk samt att den dator du ansluter till är påslagen och ansluten till nätet (och ditt hemnätverk).
Live Mesh bjuder också på 5GB lagring, där du kan spara filer för snabb åtkomst utan att behöva fjärransluta till en annan dator. Tjänsten är gratis på denna basnivå!
Applikationer för oss skolbibliotekarier? Tja, där har jag än så länge inga bra idéer. Däremot tror jag detta kan vara suveränt för skolor, som vill ha ett nätverk som enkelt möjliggör åtkomst till samtliga hårddiskar...
tisdag 16 mars 2010
Att se möjligheterna med skolbiblioteksverksamhet
Följande inlägg kretsar kring tre olika arbetsmetoder. Utställningsverksamhet, informationskompetens och engagemang i stort och smått. Håll tillgodo!
Att arbeta med föremål och utställningar
Jag har ständigt utställningar i biblioteket. För att lyfta utställningarna köpte jag in glasvitriner med tillhörande belysning. Detta har blivit känt som Samlarnas museum. Varje år ordnar jag och biblioteksrådet en tävling som går under namnet Supersamlaren. Kravet för att få vara med i tävlingen är att man samlar på något.
Mellan 20-30 brukar anmäla sig och få möjlighet att ställa ut sina samlingar. Allt från Pokémon-kort till mynt, servetter och suddgummin har äntrat skåpen. Vid läsårets slut väljer biblioteksrådet ut tre samlingar som hela skolan sedan får rösta på. Prisutdelningen sker med utdelning av diplom och presenter. Utställningarna kompletteras med litteratur (i de fall det finns att tillgå) samt kortare tips på hur intresserade kan gå vidare på egen hand.
En del elever får också presentera sitt samlande inför klassen. De gör då en Power Point under handledning av skolbibliotekarien eller läraren. Detta är ett sätt att koppla utställningarna till kunskap. Jag ser föremål som en form av text. Tanken med läroplanens ”vidgade textbegrepp” är ju också att få eleverna att se mer otraditionella kunskapskällor som ”textformer”.
Informationssökning som pedagogiskt verktyg
Jag har förmånen att då och då också undervisa elever i SO på högstadiet. Då använder jag mina kunskaper kring källhantering och informationssökning på ett sätt som möjliggör för mig att följa elevgruppen från början till slut, något man tyvärr alltför sällan får i renodlad biblioteksundervisning. Personligen tror jag att det är utmärkt om skolbibliotekarien har viss pedagogisk kompetens. Jag tror också att yrkesgränserna kommer att bli mindre synliga i framtiden. Det handlar ju till sist om kompetenser, inte yrkesgrupper. Givetvis skall man hålla på sin yrkeskompetens, men kommer inte Moses till berget får man ibland ta berget till Moses…
SO läser eleverna oftast som teman Som exempel väljer jag 1700-talets revolutioner. Jag har genomgång på det aktuella temat. Eleverna får sedan välja en av revolutionerna som de skall skriva ett arbete om. Jag har ganska gedigna genomgångar om källkritik, bildmanipulering, upphovsrätt och skrivprocess. Eleverna får också träna på att skriva referenser, något de är ovana vid sedan mellanstadietiden. Dessa pass har jag i klassrummet. Utgångspunkten hämtar jag från Carol Kuhlthaus teorier om informationssökningsprocesser.
Vid själva forsknings- och skrivprocessen arbetar klassen växelvis i skolbiblioteket. De har då tillgång till alla källor samt datorer de använder för att skriva sina arbeten.
Jag har märkt att eleverna sällan eller aldrig får veta vad som förväntas av dem då de ”forskar”. De ska skriva en uppsats, vara källkritiska och arbeta självständigt utan att få verktygen. Personligen tror jag att vi som skolbibliotekarier kan fylla en mycket viktig roll, eftersom vi har kunskapen och kompetensen att förmedla arbetsverktyg eleverna kan använda under informationssökning, källkritiskt tänkande och skrivprocess. På så vis blir eleverna också bättre förberedda för de högre studier som väntar.
Engagera dig!
Inget ger större genomslag för vårt yrke och vårt skolbibliotek som engagemang. Nu talar jag inte enbart om engagemang för att väcka läslust eller undervisa elever i källkritiskt tänkande. Jag sträcker tanken längre än så. Det krävs engagemang i arbetslag, ämneslag – och ledningsgrupp. Det krävs också att man som skolbibliotekarie gör sig oersättlig genom att integrera biblioteket i så många pedagogiska sammanhang som möjligt. Skolbiblioteket skall vara ett pedagogiskt arbetssätt, inte en lokal!
Jag har som mål att alltid säga något om mitt arbete på personalkonferenser och andra möten. Webbsidor, bloggar och mer informella samtal kompletteras av ren ”reklam”. Jag brukar bl.a. var aktiv på föräldramöten, då jag också delar ut en informationsfolder. Engagemanget sträcker sig också till eleverna. Att finnas där eleverna finns har blivit ett motto för mig. Därför försöker jag verka också i de digitala miljöer våra ungdomar ofta besöker: Youtube, Facebook m.fl.
Mitt råd är att alltid vara aktiv. Det du kan bra ska du också förmedla till andra. Så var inte blyg, utan våga vara en ledande kraft för skolutveckling!
Glöm inte heller att ta hand om era skolbibliotek – de är sannerligen fyrbåkar för såväl kunskap som fantasi!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
Att arbeta med föremål och utställningar
Jag har ständigt utställningar i biblioteket. För att lyfta utställningarna köpte jag in glasvitriner med tillhörande belysning. Detta har blivit känt som Samlarnas museum. Varje år ordnar jag och biblioteksrådet en tävling som går under namnet Supersamlaren. Kravet för att få vara med i tävlingen är att man samlar på något.
Mellan 20-30 brukar anmäla sig och få möjlighet att ställa ut sina samlingar. Allt från Pokémon-kort till mynt, servetter och suddgummin har äntrat skåpen. Vid läsårets slut väljer biblioteksrådet ut tre samlingar som hela skolan sedan får rösta på. Prisutdelningen sker med utdelning av diplom och presenter. Utställningarna kompletteras med litteratur (i de fall det finns att tillgå) samt kortare tips på hur intresserade kan gå vidare på egen hand.
En del elever får också presentera sitt samlande inför klassen. De gör då en Power Point under handledning av skolbibliotekarien eller läraren. Detta är ett sätt att koppla utställningarna till kunskap. Jag ser föremål som en form av text. Tanken med läroplanens ”vidgade textbegrepp” är ju också att få eleverna att se mer otraditionella kunskapskällor som ”textformer”.
Informationssökning som pedagogiskt verktyg
Jag har förmånen att då och då också undervisa elever i SO på högstadiet. Då använder jag mina kunskaper kring källhantering och informationssökning på ett sätt som möjliggör för mig att följa elevgruppen från början till slut, något man tyvärr alltför sällan får i renodlad biblioteksundervisning. Personligen tror jag att det är utmärkt om skolbibliotekarien har viss pedagogisk kompetens. Jag tror också att yrkesgränserna kommer att bli mindre synliga i framtiden. Det handlar ju till sist om kompetenser, inte yrkesgrupper. Givetvis skall man hålla på sin yrkeskompetens, men kommer inte Moses till berget får man ibland ta berget till Moses…
SO läser eleverna oftast som teman Som exempel väljer jag 1700-talets revolutioner. Jag har genomgång på det aktuella temat. Eleverna får sedan välja en av revolutionerna som de skall skriva ett arbete om. Jag har ganska gedigna genomgångar om källkritik, bildmanipulering, upphovsrätt och skrivprocess. Eleverna får också träna på att skriva referenser, något de är ovana vid sedan mellanstadietiden. Dessa pass har jag i klassrummet. Utgångspunkten hämtar jag från Carol Kuhlthaus teorier om informationssökningsprocesser.
Vid själva forsknings- och skrivprocessen arbetar klassen växelvis i skolbiblioteket. De har då tillgång till alla källor samt datorer de använder för att skriva sina arbeten.
Engagera dig!
Inget ger större genomslag för vårt yrke och vårt skolbibliotek som engagemang. Nu talar jag inte enbart om engagemang för att väcka läslust eller undervisa elever i källkritiskt tänkande. Jag sträcker tanken längre än så. Det krävs engagemang i arbetslag, ämneslag – och ledningsgrupp. Det krävs också att man som skolbibliotekarie gör sig oersättlig genom att integrera biblioteket i så många pedagogiska sammanhang som möjligt. Skolbiblioteket skall vara ett pedagogiskt arbetssätt, inte en lokal!
Jag har som mål att alltid säga något om mitt arbete på personalkonferenser och andra möten. Webbsidor, bloggar och mer informella samtal kompletteras av ren ”reklam”. Jag brukar bl.a. var aktiv på föräldramöten, då jag också delar ut en informationsfolder. Engagemanget sträcker sig också till eleverna. Att finnas där eleverna finns har blivit ett motto för mig. Därför försöker jag verka också i de digitala miljöer våra ungdomar ofta besöker: Youtube, Facebook m.fl.
Mitt råd är att alltid vara aktiv. Det du kan bra ska du också förmedla till andra. Så var inte blyg, utan våga vara en ledande kraft för skolutveckling!
Glöm inte heller att ta hand om era skolbibliotek – de är sannerligen fyrbåkar för såväl kunskap som fantasi!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
tisdag 9 mars 2010
Klassiker - en tidlös succé!
Mitt senaste inlägg handlade mycket om min syn på yrket, samt vilka konsekvenser det kan få för hur man arbetar. Jag lovade då en uppföljning där jag berättar kort om hur jag gör för att synas i skolans verksamhet. Här kommer nu några arbetsmetoder jag fått uppskattning för – och som dessutom hjälpt mig att bli en kugge i ett pedagogiskt sammanhang.
Först ut är något alla skolbibliotekarier arbetar med från tid till annan: De litterära klassikerna. Hoppas mina arbetsformer kan inspirera någon!
I både åk 6 och 7-9 har jag sedan en tid tillbaka arbetat med litterära klassiker. Temat pågår allt från en termin till ett helt läsår. Tidsmässigt upptar temat en timma varje vecka, utöver detta läser eleverna också hemma. Av största vikt är att planeringen sker tillsammans med läraren. Upplägget är som följer:
1. Skolbibliotekarien har fem genomgångar om litteraturens historia. Dessa ”föreläsningar” sker i dialog med eleverna, och är inte renodlat historiska utan syftar till att knyta dåtid med nutid. Elevernas förförståelse är i centrum. Jag använder mig av presentationer där eleverna får åhörarkopior, som de sparar i en ”klassiker-pärm”. I pärmen läggs också bokrecensioner och textsamtal i punktform. Skolbibliotekarien och läraren är likvärdigt aktiva i alla steg i temat.
2. Skolbibliotekarien och läraren väljer ett antal titlar (ca 20) som eleverna har att välja bland. Alla elever skall läsa minst fem klassiker; de flesta läser fler.
3. Eleverna delas in i grupper om 4-5 elever. Indelningen sker i första hand utifrån läsnivå. Grupperna tilldelas första boken, därefter väljer de själva valfria böcker utifrån de 20 titlar som står till buds. Oftast finns också ett lättläst alternativ. De läser (högt) en timma varje vecka, men uppmanas också läsa hemma. Gruppen kommer då överrens om hur långt de skall läsa hemma.
4. När en grupp läst färdigt en bok har de ett textsamtal utifrån öppna frågeställningar. Alla skall vara aktiva! Efter textsamtalet skriver de individuella bokrecensioner.
5. Skolbibliotekarien har också tre pass med bokprat om klassiker (1700-talet till nutid). Under dessa pass diskuteras och kanon-begreppet. Dessa lektioner varvas mellan lästillfällena för att bryta arbetsformer.
6. Som avslutning läser hela klassen en gemensam klassiker, som läraren och jag gemensamt valt. Därefter avslutas hela projektet med att vi ser filmversionen av denna avslutande klassiker. Sista tillfället ägnas åt att diskutera likheter/olikheter mellan boken och filmen. Detta brukar vara mycket uppskattat!
Nästa gång skriver jag något om hur jag arbetar med utställningsverksamhet, informationskompetens och hur jag synliggör skolbiblioteket genom olika engagemang. Väl mött också då!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
Först ut är något alla skolbibliotekarier arbetar med från tid till annan: De litterära klassikerna. Hoppas mina arbetsformer kan inspirera någon!
I både åk 6 och 7-9 har jag sedan en tid tillbaka arbetat med litterära klassiker. Temat pågår allt från en termin till ett helt läsår. Tidsmässigt upptar temat en timma varje vecka, utöver detta läser eleverna också hemma. Av största vikt är att planeringen sker tillsammans med läraren. Upplägget är som följer:
1. Skolbibliotekarien har fem genomgångar om litteraturens historia. Dessa ”föreläsningar” sker i dialog med eleverna, och är inte renodlat historiska utan syftar till att knyta dåtid med nutid. Elevernas förförståelse är i centrum. Jag använder mig av presentationer där eleverna får åhörarkopior, som de sparar i en ”klassiker-pärm”. I pärmen läggs också bokrecensioner och textsamtal i punktform. Skolbibliotekarien och läraren är likvärdigt aktiva i alla steg i temat.
2. Skolbibliotekarien och läraren väljer ett antal titlar (ca 20) som eleverna har att välja bland. Alla elever skall läsa minst fem klassiker; de flesta läser fler.
3. Eleverna delas in i grupper om 4-5 elever. Indelningen sker i första hand utifrån läsnivå. Grupperna tilldelas första boken, därefter väljer de själva valfria böcker utifrån de 20 titlar som står till buds. Oftast finns också ett lättläst alternativ. De läser (högt) en timma varje vecka, men uppmanas också läsa hemma. Gruppen kommer då överrens om hur långt de skall läsa hemma.
4. När en grupp läst färdigt en bok har de ett textsamtal utifrån öppna frågeställningar. Alla skall vara aktiva! Efter textsamtalet skriver de individuella bokrecensioner.
5. Skolbibliotekarien har också tre pass med bokprat om klassiker (1700-talet till nutid). Under dessa pass diskuteras och kanon-begreppet. Dessa lektioner varvas mellan lästillfällena för att bryta arbetsformer.
6. Som avslutning läser hela klassen en gemensam klassiker, som läraren och jag gemensamt valt. Därefter avslutas hela projektet med att vi ser filmversionen av denna avslutande klassiker. Sista tillfället ägnas åt att diskutera likheter/olikheter mellan boken och filmen. Detta brukar vara mycket uppskattat!
Nästa gång skriver jag något om hur jag arbetar med utställningsverksamhet, informationskompetens och hur jag synliggör skolbiblioteket genom olika engagemang. Väl mött också då!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
tisdag 2 mars 2010
Arbetar du som skolbibliotekarie?
– Arbetar du som skolbibliotekarie…?
– Jo, det gör jag…
– Men det kan väl inte vara så kul. Sitta i ett tyst rum och sätta upp böcker i hyllor… Är det inte tråkigt?
Ovanstående konversation kan få representera människors okunskap om vårt yrke. Skolbibliotekarieyrket är (åtminstone i Sverige) än så länge ett yrke i periferin, några fasta yrkestraditioner finns egentligen ännu inte. Skolbibliotekarien har inte heller någon egentlig professionsutbildning att luta sig mot. Vi är allt från läraren med några timmar i ett bokrum, bibliotekarien på folkbiblioteket som några timmar i veckan bokpratar på kommunen skolor till den heltidsanställde skolbibliotekarien med både pedagogisk utbildning och biblioteksutbildning med sig i bagaget.
Själv tillhör jag den senare kategorin. Jag är en 35-årig man boendes i södra Småland, närmare bestämt i Älmhult, ett stenkast från den vackra sjön Möckeln. Jag har arbetat med allt från säljare till personlig assistent och lärarvikarie innan jag slutligen bestämde mig för att utbilda mig till bibliotekarie. Efter examen 2007 vid Växjö universitet (numera Linnéuniversitetet) fick jag en fast tjänst som skolbibliotekarie i Växjö kommun.
Min tjänst i dag är delad: hälften av min tid är jag på en mindre F-6-skola, andra hälften på Växjös största högstadieskola. Min syn på vad ett skolbibliotek borde vara har lett till att jag medvetet valt ett utåtriktat arbetssätt. Större delen av min tid befinner jag mig i klassrummen, där jag undervisar eleverna i allt från källkritiskt tänkande till litteraturkunskap och studieteknik.
För mig är skolbiblioteket inte isolerat till en lokal. Nej, skolbiblioteket är för mig en pedagogisk idé, som i bästa fall genomsyrar alla undervisning på skolan. Skolbibliotekariens kompetenser blir då synliggjorda för skolans arbetslag, inte en profession satt på undantag. I enlighet med detta försöker jag vara aktiv i arbetslag, ämnesråd och ledningsgrupp, men också som skolutvecklare, med ständig fortbildning och omvärldsbevakning i fokus.
Låter det som en enkel ekvation för framgång? Jo, och fullt så lätt är det inte alltid. Detta vet alla som någon gång stött på patrull. Visioner är ibland svåra att förverkliga, oavsett hur energisk man är.
Lite mer praktiska exempel på hur jag arbetar för att förverkliga mina visioner får du i nästa inlägg. Väl mött då!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
Kika gärna in där!
– Jo, det gör jag…
– Men det kan väl inte vara så kul. Sitta i ett tyst rum och sätta upp böcker i hyllor… Är det inte tråkigt?
Ovanstående konversation kan få representera människors okunskap om vårt yrke. Skolbibliotekarieyrket är (åtminstone i Sverige) än så länge ett yrke i periferin, några fasta yrkestraditioner finns egentligen ännu inte. Skolbibliotekarien har inte heller någon egentlig professionsutbildning att luta sig mot. Vi är allt från läraren med några timmar i ett bokrum, bibliotekarien på folkbiblioteket som några timmar i veckan bokpratar på kommunen skolor till den heltidsanställde skolbibliotekarien med både pedagogisk utbildning och biblioteksutbildning med sig i bagaget.
Själv tillhör jag den senare kategorin. Jag är en 35-årig man boendes i södra Småland, närmare bestämt i Älmhult, ett stenkast från den vackra sjön Möckeln. Jag har arbetat med allt från säljare till personlig assistent och lärarvikarie innan jag slutligen bestämde mig för att utbilda mig till bibliotekarie. Efter examen 2007 vid Växjö universitet (numera Linnéuniversitetet) fick jag en fast tjänst som skolbibliotekarie i Växjö kommun.
Min tjänst i dag är delad: hälften av min tid är jag på en mindre F-6-skola, andra hälften på Växjös största högstadieskola. Min syn på vad ett skolbibliotek borde vara har lett till att jag medvetet valt ett utåtriktat arbetssätt. Större delen av min tid befinner jag mig i klassrummen, där jag undervisar eleverna i allt från källkritiskt tänkande till litteraturkunskap och studieteknik.
För mig är skolbiblioteket inte isolerat till en lokal. Nej, skolbiblioteket är för mig en pedagogisk idé, som i bästa fall genomsyrar alla undervisning på skolan. Skolbibliotekariens kompetenser blir då synliggjorda för skolans arbetslag, inte en profession satt på undantag. I enlighet med detta försöker jag vara aktiv i arbetslag, ämnesråd och ledningsgrupp, men också som skolutvecklare, med ständig fortbildning och omvärldsbevakning i fokus.
Låter det som en enkel ekvation för framgång? Jo, och fullt så lätt är det inte alltid. Detta vet alla som någon gång stött på patrull. Visioner är ibland svåra att förverkliga, oavsett hur energisk man är.
Lite mer praktiska exempel på hur jag arbetar för att förverkliga mina visioner får du i nästa inlägg. Väl mött då!
Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.
söndag 17 januari 2010
Önskelista 2010
Så här i början av vårterminen ser jag framför mig ett antal saker jag önskar mig. En slags personlig önskelista helt enkelt. För vem har sagt att att önskelistor endast hör hemma juletid?
- Att skolbibliotekens plats i skollagen får ett positivt genomslag. För oavsett lagtextens utformning hoppas jag detta kan vara startskottet på att skolbiblioteken faktiskt får en reel bertydelse också för de många skolor som helt saknar skolbiblliotek.
- Att e-bok/tryckt bok äntligen kan sluta upp att vara oförenliga storheter. Dessa kontrahenter är texter, om än i skilda medieformer.
- Att skoldebatten upphör att kretsa så mycket kring ordningsfrågor och i stället fokuserar på skolans viktigaste uppgift: lusten att lära och glädjen att undervisa! Visst, ordning i klassrummet vill alla pedagoger ha, men detta får aldrig bli ett självändamål; det pedagogiska kunskapandet måste alltid hamna i förrummet. Ibland omöjliggörs dock detta av bristen på ordning. Detta måste åtgärdas, dock inte på bekostnad av att vi tappar pedagogisk experimentlust.
- Att skolan får arbetsro. Nya lagar och kursplaner i all ära, men arbetsro och pedagogisk reflektion är nog det svenska pedagoger saknar mest av allt. När bruset lagt sig kanske skolbibliotekens pedagogiska fördelar också kan höras på ledningsmöten, i personalrum och i klassrum. Kort sagt: mindre pappersarbete, mer konkret metodik och didaktiska visioner.
- Att skolan än mer blir en del av samhället. Att elevernas förkunskaper bättre tas tillvara i skolan. Varför räknas vissa kunskaper som mer värda än andra? Är romersk retorik mer värt än samtalet runt köksbordet? Släpp in samhället i skolan, så blir skolan inte en isolerad ö man ska ta sig igenom med godkända omdömen, utan en plats dit man går för att bygga vidare på de kunskaper och erfarenheter man fått under håltimmens World of Warcraft-session.
- Att skolbibliotekens plats i skollagen får ett positivt genomslag. För oavsett lagtextens utformning hoppas jag detta kan vara startskottet på att skolbiblioteken faktiskt får en reel bertydelse också för de många skolor som helt saknar skolbiblliotek.
- Att e-bok/tryckt bok äntligen kan sluta upp att vara oförenliga storheter. Dessa kontrahenter är texter, om än i skilda medieformer.
- Att skoldebatten upphör att kretsa så mycket kring ordningsfrågor och i stället fokuserar på skolans viktigaste uppgift: lusten att lära och glädjen att undervisa! Visst, ordning i klassrummet vill alla pedagoger ha, men detta får aldrig bli ett självändamål; det pedagogiska kunskapandet måste alltid hamna i förrummet. Ibland omöjliggörs dock detta av bristen på ordning. Detta måste åtgärdas, dock inte på bekostnad av att vi tappar pedagogisk experimentlust.
- Att skolan får arbetsro. Nya lagar och kursplaner i all ära, men arbetsro och pedagogisk reflektion är nog det svenska pedagoger saknar mest av allt. När bruset lagt sig kanske skolbibliotekens pedagogiska fördelar också kan höras på ledningsmöten, i personalrum och i klassrum. Kort sagt: mindre pappersarbete, mer konkret metodik och didaktiska visioner.
- Att skolan än mer blir en del av samhället. Att elevernas förkunskaper bättre tas tillvara i skolan. Varför räknas vissa kunskaper som mer värda än andra? Är romersk retorik mer värt än samtalet runt köksbordet? Släpp in samhället i skolan, så blir skolan inte en isolerad ö man ska ta sig igenom med godkända omdömen, utan en plats dit man går för att bygga vidare på de kunskaper och erfarenheter man fått under håltimmens World of Warcraft-session.
fredag 18 december 2009
Skolbibliotekariens credo eller Personliga tankar om min roll i skolan
I skolan vilar all verksamhet i grunden på en pedagogisk bas. All personal på skolan skall i olika utsträckning utgå från detta i mötet med eleven.
I praktiken innebär detta en tudelad uppgift: dels skall man fostra barnen att bli självständiga, demokratiska medborgare med sinne för rättvisa och likabehandling. Dels skall man också stödja och vägleda eleverna i deras kunskapssökande. Det pedagogiska arbetssättet är alltså inte enbart lärarens ansvar. Också skolbibliotekarien har en viktig roll att fylla, inte minst som vägvisare i ”informationsdjungeln”.
Mitt intresse för skolbibliotek bottnar också i ett personligt intresse för skolan, pedagogiken och skolbiblioteket som en del av den pedagogiska verksamheten. Jag har arbetat som lärare på en högstadieskola, och därmed sett skolans värld utifrån skilda perspektiv. Än idag balanserar jag mellan bibliotekariens roll som kunskapsorganisatör och textförmedlare och pedagogens roll, som undervisande och inspirerande.
Jag tror mig ha hittat en yrkesidentitet som tar tillvara på båda kunskapsfälten. I rollen som lärare är det självklart bra att vara informationskompetent. Källkrititiskt tänkade och kunskapssökande är viktiga delar i all undervisning. Likaledes är det viktigt för bibliotekarien att ha någon form av pedagogisk kompetens. Eleven skall lära sig något, medvetet eller omedvetet. För mig är skolbiblioteket ett pedagogiskt arbetsredskap. Den stora utmaningen är att förmå en större andel lärare att utnyttja denna resurs. Jag anser inte att jag representerar en yrkesgrupp; jag representerar ett antal kompetenser. Om jag lyckas förmedla något av den kunskapande glädje och upptäckariver jag själv upplevt till elever och lärare har jag nått ett viktigt mål.
Den kärlek till litteratur och kunskap jag har kom inte utan hinder. I skolan var jag en medelmåttig elev. Andra skulle kanske säga lat. Jag kunde, men ville inte. Jag erövrade språket till stora delar genom serier. Det lokala biblioteket gjorde sitt. En plats dit jag kunde gå utan att förställa mig. Lite av den känslan vill jag ge eleverna när de besöker skolbiblioteket. Skolbiblioteket som en oas där kunskap och fantasi möts i en härlig blandning. Skolbiblioteket är en plats där kunskap skapas; kunskapande i stort och smått. Denna plats bör inte vara begränsad till en fysisk lokal, även om det är där grunden kanske läggs. Skolbiblioteket får aldrig bli en statisk plats, utan skall sjuda av skapande i alla former. Kort sagt: ett laboratorium för kunskap och fantasi!
För en sak är säker: att arbeta som skolbibliotekarie är bland det roligaste som finns! Ingen dag är den andra lik. Ibland jobbigt, javisst, men alltid äkta och passionerat. För vilket annat yrke kombinerar lärare, forskare, inredningsarkitekt, inköpsansvarig, ekonom, informatör, webbredaktör, författare, mediespecialist, teaterapa, socialt bollplank och kunskapsorganisatör?
I praktiken innebär detta en tudelad uppgift: dels skall man fostra barnen att bli självständiga, demokratiska medborgare med sinne för rättvisa och likabehandling. Dels skall man också stödja och vägleda eleverna i deras kunskapssökande. Det pedagogiska arbetssättet är alltså inte enbart lärarens ansvar. Också skolbibliotekarien har en viktig roll att fylla, inte minst som vägvisare i ”informationsdjungeln”.
Mitt intresse för skolbibliotek bottnar också i ett personligt intresse för skolan, pedagogiken och skolbiblioteket som en del av den pedagogiska verksamheten. Jag har arbetat som lärare på en högstadieskola, och därmed sett skolans värld utifrån skilda perspektiv. Än idag balanserar jag mellan bibliotekariens roll som kunskapsorganisatör och textförmedlare och pedagogens roll, som undervisande och inspirerande.
Jag tror mig ha hittat en yrkesidentitet som tar tillvara på båda kunskapsfälten. I rollen som lärare är det självklart bra att vara informationskompetent. Källkrititiskt tänkade och kunskapssökande är viktiga delar i all undervisning. Likaledes är det viktigt för bibliotekarien att ha någon form av pedagogisk kompetens. Eleven skall lära sig något, medvetet eller omedvetet. För mig är skolbiblioteket ett pedagogiskt arbetsredskap. Den stora utmaningen är att förmå en större andel lärare att utnyttja denna resurs. Jag anser inte att jag representerar en yrkesgrupp; jag representerar ett antal kompetenser. Om jag lyckas förmedla något av den kunskapande glädje och upptäckariver jag själv upplevt till elever och lärare har jag nått ett viktigt mål.
Den kärlek till litteratur och kunskap jag har kom inte utan hinder. I skolan var jag en medelmåttig elev. Andra skulle kanske säga lat. Jag kunde, men ville inte. Jag erövrade språket till stora delar genom serier. Det lokala biblioteket gjorde sitt. En plats dit jag kunde gå utan att förställa mig. Lite av den känslan vill jag ge eleverna när de besöker skolbiblioteket. Skolbiblioteket som en oas där kunskap och fantasi möts i en härlig blandning. Skolbiblioteket är en plats där kunskap skapas; kunskapande i stort och smått. Denna plats bör inte vara begränsad till en fysisk lokal, även om det är där grunden kanske läggs. Skolbiblioteket får aldrig bli en statisk plats, utan skall sjuda av skapande i alla former. Kort sagt: ett laboratorium för kunskap och fantasi!
För en sak är säker: att arbeta som skolbibliotekarie är bland det roligaste som finns! Ingen dag är den andra lik. Ibland jobbigt, javisst, men alltid äkta och passionerat. För vilket annat yrke kombinerar lärare, forskare, inredningsarkitekt, inköpsansvarig, ekonom, informatör, webbredaktör, författare, mediespecialist, teaterapa, socialt bollplank och kunskapsorganisatör?
onsdag 16 december 2009
Skollagen...igen
Enligt vår uppfattning har de allra flesta skolor i samtliga skolformer redan i dag tillgång till bibliotek på ett eller annat sätt. Tillgången till skolbibliotek måste kunna anordnas på olika sätt beroende på de lokala förhållandena vid varje skola. (Källa, s 259-260.)
Björklund har tagit ett mycket, mycket litet steg i rätt riktning i lagrådsremissens förslag till ny skollag. Att ordet skolbibliotek nu också ryms i skollagen är visserligen klokt, men var finns det kvalitativa innehållet? Ett skolbibliotek - ja visst, men vad hjälper en hylla med böcker om utbildad personal saknas, som kan vägleda, stimulera och implementera skolbibliotket som en pedagogisk resurs. Det är synd att regeringen valt att inte lyssna till remissinstanser som Skolverket och Svensk Biblioteksförening.
Jag är besviken.
tisdag 15 december 2009
Hur stort är nätet?
Det är en fråga jag ofta får från elever. Att Internet är ofantligt stort inser vi alla då vi får upp mängden sökposter på skärmen. Men hur stort det är går inte att besvara, eftersom Internet är en levande informationsmängd som hela tiden förökar sig i en takt som vida överstiger alla andra informationskanaler i historien. Eller vad sägs om följande:
torsdag 26 november 2009
WatchKnow
WatchKnow kan enklast beskrivas som YouTube för skolan. Du hittar videofilmer organiserat efter skolans ämnen. Indelningen bygger på amerikanska förhållanden, vilket också märks i innehållet. Allt material har också rekommenderade åldersnivåer samt recensioner av andra användare.
Detta är ett lysande exempel på att lärande faktiskt är kul! Det lämpar sig bäst för högstadiet och uppåt med tanke på att innehållet är på engelska. Du hittar även bra tips och inspiration till nytta för undervisningen!
tisdag 17 november 2009
Historiska kartor
Historiska kartor kan med fördel användas i flera skolämnen. Några exempel:
Historia: Undersök hur närmiljön förändrats genom storskiften etc.
Geografi: Hur har urbaniseringen påverkat kulturmiljön?
Samhällskunskap: Hur kan man spåra ekonomiska skillnader via kartor?
Matematik: Mät kyrkotätheten på 1700-talet; jämför med nutid.
Bild: Rita en tredimensionell karta av en förlaga från 1800-talet.
Kika själv och låt dig inspireras till kartografiska stordåd!
lördag 14 november 2009
Ord som betyder
Att språket är av största vikt vet alla. Att det också finns smarta verktyg för att föhålla sig till språk kanske inte alla känner till. Ofta tänker man inte på att det rent kvantitativa användandet av ord - med andra ord orvalet - påverkar det budskap du vill få ut.
För att få nya insikter testade jag verktyget Wordle, där du kan få nyckelord (de vanligast förekommande orden i en text) uppspaltade. Det hela fungerar ungefär som de nyckelordslistor ("taggar"), som ofta finns med på bloggar. Wordle låter dig skapa en karta över ordförekomst. Du kan dessutom ändra färg, ordförekomt och ta bort de vanligast förekommande orden i det svenska språket. Ord som "och" försvinner med andra ord. Tyvärr fungerar sovringen sådär. Ord som "också" har en rik förekomst, trots att detta bör betraktas som ett vanligt icke-betydelseladdat ord i svenska språket.
Jag provade Skolbibliotekariens nyckelord. Den "ordkarta" som kom ut var ungefär vad jag väntat mig, även om jag blev smått förvånad över den tydliga pedagogiska slagsida Skolbibliotekarien har. Min förkärlek för pedagogisk mission i kombination med att jag gärna arbetar med informationskompetens gör kanske att ord som "information", "kursplaner" och "skola" betonas på bekostnad av "läsning" och "böcker".
Hur använder man då detta i sitt dagliga värv på skolbiblioteket? Verktyget är mest en kul grej, men kan naturligtvis också användas i syfte att belysa hur elever använder orden i exempelvis en uppsats eller ett projektarbete. Nyckelorden bör ju rimligen spegla ämnesvalet. Kanske kan det också medverka till att författaren får ett mer variationsrikt språk om han/hon upptäcker att vissa ord förekommer i var och varannan mening. Att få sitt ordval i grafisk form är betydligt mer påtagligt än en statistisk tabell...
Personligen kommer jag bl.a. testa Wordle för att ta reda på vilka förstärkningsord mina elever använder när de skriver bokrecensioner eller skriver loggbok i informationssökningen. Testa du också!
torsdag 5 november 2009
Tankar om skolan, biblioteket och livet...
Följande inlägg är mycket privata tankar om skolan och kunskapen. Detta är inget inlägg i pedagogisk forskning, snarare ett passionerat inlägg för en ny-gammal syn på livslångt lärande och kunskapspassion. Ta det för vad det är. Läs med öppet sinne!
Visste du att du bara får 30 % av dina kunskaper i skolan? Det betyder också att av tio saker du kan har du lärt dig sju någon annanstans än skolan. Ingen uppmuntrande statistik för en pedagog...
Var och av vem lär man sig då? I första hand hemma, men också på stan, festen eller tillsammans med kompisen. Man lär sig av sina föräldrar, släktingar, kompisar, filmer, böcker, tidningar, musik, dataspel, idrott, konst, genom att meka med bilar och andra intressen. Listan kan göras lång.
Varför är det så att man lär sig så lite i skolan? Det beror ju inte på att man inte får en chans att lära sig. Jag tror snarare att det beror på att det skolan kallar kunskap egentligen är väldigt ointressant för många. Visst, det är bra att kunna läsa, skriva och räkna, men sen blir det mest fakta utan sammanhang. Man fyller på fakta utan att sällan ha konkret nytta av dem eller att koppla dem till något som kan vara användbart.
Kanske är det baskunskaper skolan ska satsa på istället? Mindre barn (låt oss säga förskolan upp till och med lågstadiet) har ett himla sug efter kunskap. De vill inget hellre än att lära sig räkna, skriva och läsa. Men så händer något. Ju äldre man blir ju mindre rolig blir t.ex. matten. Jag tror att det beror på att matten blir för krånglig. Den saknar helt enkelt koppling till livet utanför skolan. Samma sak med alla skolämnen. Det är roligt att kunna något om fiskar först om du skaffar ett eget akvarium. Man lär sig helt enkelt av intresse.
Jag tror också att kunskap som någon annan tvingar på dig aldrig fastnar. Det är bara genom att själv ha nytta och glädje av det man lär sig, som man faktiskt får kunskap om något; det måste helt enkelt engagera dig på något sätt. Men - och här kommer det fina i kråksången! - nästan all kunskap kan göras intressant. Om någon berättar om ett ämne på ett bra sätt blir de flesta åtminstone lite intresserade och vill lära sig mer på egen hand.
Undersökningar (källor finns, och kan skickas om så önskas; listan är lång!) tyder också på att biblioteket är människans främsta källa till kunskap. Biblioteket omfattar ju alla de saker som kan ge oss kunskaper: böcker, tidningar, musik, film, dataspel - och framför allt - en människa du kan fråga om allt mellan himmel och jord. Denna människa (en bibliotekarie!) kan inte svaren på alla dina frågor - men han eller hon vet var du hittar svaren! Och det, pojkar och flickor, är inget annat än fantastiskt! (Och visst borde detta betyda att skolbiblioteket är ett veritabelt smörgåsbord av kunskap?)
Den kände författaren Ray Bradbury har sagt följande om skolbibliotek:
"There's no use going to school unless your final destination is the library."
Lite fritt översatt:
"Du har ingen nytta av att gå till skolan om inte ditt slutliga mål är biblioteket."
Så sant som det var sagt! Mitt motto!
Tro nu inte att jag vill att skolan ska bli en plats dit barn går för att göra lite som de vill. Däremot hoppas jag att skillnaden mellan skolans värld och världen utanför suddas ut. För det är först då vi kan få kunskap att bli det roligaste som finns. Detta kommer att kräva mycket mer av skolans personal. Inte minst tror jag att den uppdelning i skolämnen vi har är meningslös. Den inspirerar inte elever att söka kunskap var helst de stöter på den. En fullkomlig ämnesintegrering är helt klart att föredra. Tematiska arbeten och att våga ta undervisningen från klassrumsmiljön ut i verkligheten tror jag är en del av framgångsreceptet. Världen är ju inte indelad i ämnen, snarare är det länkarna mellan fälten som ger aha-upplevelserna.
Visste du att du bara får 30 % av dina kunskaper i skolan? Det betyder också att av tio saker du kan har du lärt dig sju någon annanstans än skolan. Ingen uppmuntrande statistik för en pedagog...
Var och av vem lär man sig då? I första hand hemma, men också på stan, festen eller tillsammans med kompisen. Man lär sig av sina föräldrar, släktingar, kompisar, filmer, böcker, tidningar, musik, dataspel, idrott, konst, genom att meka med bilar och andra intressen. Listan kan göras lång.
Varför är det så att man lär sig så lite i skolan? Det beror ju inte på att man inte får en chans att lära sig. Jag tror snarare att det beror på att det skolan kallar kunskap egentligen är väldigt ointressant för många. Visst, det är bra att kunna läsa, skriva och räkna, men sen blir det mest fakta utan sammanhang. Man fyller på fakta utan att sällan ha konkret nytta av dem eller att koppla dem till något som kan vara användbart.
Kanske är det baskunskaper skolan ska satsa på istället? Mindre barn (låt oss säga förskolan upp till och med lågstadiet) har ett himla sug efter kunskap. De vill inget hellre än att lära sig räkna, skriva och läsa. Men så händer något. Ju äldre man blir ju mindre rolig blir t.ex. matten. Jag tror att det beror på att matten blir för krånglig. Den saknar helt enkelt koppling till livet utanför skolan. Samma sak med alla skolämnen. Det är roligt att kunna något om fiskar först om du skaffar ett eget akvarium. Man lär sig helt enkelt av intresse.
Jag tror också att kunskap som någon annan tvingar på dig aldrig fastnar. Det är bara genom att själv ha nytta och glädje av det man lär sig, som man faktiskt får kunskap om något; det måste helt enkelt engagera dig på något sätt. Men - och här kommer det fina i kråksången! - nästan all kunskap kan göras intressant. Om någon berättar om ett ämne på ett bra sätt blir de flesta åtminstone lite intresserade och vill lära sig mer på egen hand.
Undersökningar (källor finns, och kan skickas om så önskas; listan är lång!) tyder också på att biblioteket är människans främsta källa till kunskap. Biblioteket omfattar ju alla de saker som kan ge oss kunskaper: böcker, tidningar, musik, film, dataspel - och framför allt - en människa du kan fråga om allt mellan himmel och jord. Denna människa (en bibliotekarie!) kan inte svaren på alla dina frågor - men han eller hon vet var du hittar svaren! Och det, pojkar och flickor, är inget annat än fantastiskt! (Och visst borde detta betyda att skolbiblioteket är ett veritabelt smörgåsbord av kunskap?)
Den kände författaren Ray Bradbury har sagt följande om skolbibliotek:
"There's no use going to school unless your final destination is the library."
Lite fritt översatt:
"Du har ingen nytta av att gå till skolan om inte ditt slutliga mål är biblioteket."
Så sant som det var sagt! Mitt motto!
Tro nu inte att jag vill att skolan ska bli en plats dit barn går för att göra lite som de vill. Däremot hoppas jag att skillnaden mellan skolans värld och världen utanför suddas ut. För det är först då vi kan få kunskap att bli det roligaste som finns. Detta kommer att kräva mycket mer av skolans personal. Inte minst tror jag att den uppdelning i skolämnen vi har är meningslös. Den inspirerar inte elever att söka kunskap var helst de stöter på den. En fullkomlig ämnesintegrering är helt klart att föredra. Tematiska arbeten och att våga ta undervisningen från klassrumsmiljön ut i verkligheten tror jag är en del av framgångsreceptet. Världen är ju inte indelad i ämnen, snarare är det länkarna mellan fälten som ger aha-upplevelserna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)