Och priset går till...

...Guus Kuijer från Nederländerna för att han

"Med fördomsfri blick och intellektuell skärpa gestaltar Guus Kuijer både det moderna samhällets problematik och de stora livsfrågorna. I hans böcker är respekten för barnet lika självklar som avståndstagandet från intolerans och förtryck. Kuijer förenar djupt allvar och knivskarp realism med värme, underfundig humor och visionära fantasier. Hans enkla, klara och exakta stil inrymmer såväl filosofiskt djupsinne som fjäderlätt poesi." [Källa]

Årets pristagare är för mig en ny bekantskap, men som med alla nya vänner följer en tid av läsning och begrundande då man förhoppningsvis funnit en ny vän i den litterära världen.

Pinterest och upphovsrätten

Pinterest har snabbt blivit en av nätets populäraste sidor. Sidan låter dig märka ut ("pin") bilder från webbsidor du är intresserad av. På Pinterest kan användare sedan kika på varandras bildflöden och hitta inspiration och vänner med gemensamma intressen. Så långt allt väl.

Problemen börjar dock göra sig tillkänna. Användare som märker ut bilder måste naturligtvis äga rätten att använda den bild man märker ut, något som sällan är fallet. Men det stora kruxet är själva avtalet med med Pinterest. När man blir användare ger man dessutom Pinterest exklusiv rätt att använda bilderna som de önskar, d.v.s. de kan sälja vidare allt innehåll du placerat i ditt bildflöde. Om du då inte äger rättigheter till bilderna begår du en brottslig handling.

Fortsättning följer säkert...

Litteratur att uppmärksamma

I dag är det som bekant Internationella kvinnodagen. Ett bra tips för dagen är att läsa på lite om kvinnliga författare i Norden. Portalen Nordisk kvinnolitteraturhistoria ger en bra ingång där du bl.a. kan läsa ett stort antal artiklar i ämnet av kunniga skribenter.

Är fildelning OK?

Ja, enligt Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är det inte ett brott som är värt att lägga polisresurser på. I stället vill Sjöstedt se något som liknar bibliotekens avtal, där varje utlånad bok, musikskiva, spel eller film genererar en liten ersättning till skaparen. Sjöstedt menar att ett liknande (skattefinansierat?) avtal bör omfatta även upphovsrättsskyddat material på nätet.

Jag har ingen egentlig uppfattning i frågan. Jag kan förstå de som vill skydda sitt material från att piratkopieras. De har givetvis rätt att tjäna pengar på sina produkter. Det finns massor av bra sidor som innehåller material som är fritt att använda. Varför inte nöja sig med det och följa lagen? Allt kan inte vara gratis och ett felaktigt handlande blir inte rätt därför att många gör det. Jag kan naturligtvis också se det absurda i att lagföra de två miljoner svenskar som i dagsläget tankar hem upphovsrättsskyddade filmer, böcker och låtar. Frågan är vad den berömda Marknaden tycker om ett system liknande bibliotekens? Ett sådant system tycker jag rent spontant låter som en kreativ lösning som både skulle gynna skaparna och konsumenterna.

Debatten om rätten till ersättning för författare, filmmakare och musiker lär fortsätta...

Nya Google

I dag trädde Googles nya sekretessavtal in med full kraft. Det nya avtalet har kritiserats hårt från bl.a. EU, som anser att Googles nya avtal är ett hot både mot enskild integritet och demokratin i stort. Vad är det då som leder till så kritiska superlativ?

Den kanske viktigaste nyheten är att Google nu kan samköra all personlig datatrafik; alla sökningar och all aktivitet du gjort på exempelvis Google, Blogger, Youtube m.fl. De nämnda tjänsterna ägs alla av Google. Tidigare hade varje tjänst separat avtal, så inte längre. Om du har en personlig profil hos Google sparas all information i evig tid. Detta inkluderar även datatrafik från din mobiltelefon. Varje gång du använder en app från Google lagras den informationen och samkörs med annan data från sökmotorn, kalendern, kartor etc.

Informationen använder Google i syfte att skräddarsy annonser. Om du exempelvis har bloggat om en misslyckad charterresa till Mallorca kan du förvänta dig att riktade annonser strax dyker upp som lockar med resor till alla möjliga resmål utom just Mallorca.

I korthet innebär det nya avtalet att du låter Google avslöja mer om ditt privatliv för presumtiva kommersiella intressen. Den informationsbank Google har om dig kan senare användas för att ta fram en personlig profil som företag kan använda för målgruppsanpassade annonser m.m.

Är detta nya avtal ett hot? Det nya är att flera avtal nu blivit ett. Detta möjliggör för Google att samköra information. Annonsörer kan analysera ditt nätbeteende över tid och få fram en god bild över ditt liv, dina intressen och dina val. Avtalet gäller inte bara informationssökning i Google utan också andra webbplatser som är länkade. På sikt leder Googles monopolliknande ställning till att personlig integritet kränks. Den frihet privatlivet stått för inskränks nu till livet utanför den digitala sfären. MEN man kan ju alltid välja att inte använda tjänsterna!

Sociala medier skapar dålig kommunikation

I en artikel på SVT: s webbplats lyder rubriken "Sociala medier förstör den unga arbetskraften". Artikeln refererar till flera brittiska arbetsgivare och rekryteringsföretag som oroar sig för den unga generationens bristande kommunikationsförmåga. Sociala nätverk har i stället för ökad social kompetens lett till minskad dito. Unga väljer aktivt att hellre skicka ett sms till bordsgrannen på kontoret i stället för att kommunicera "på riktigt". Vidare är de unga, enligt referaten, usla på språklig kommunikation rent generellt. De använder korthuggna sms-förkortingar i stället för ett adekvat språk. Sms-språk som "cul8r" och "lol" används frekvent också i talat språk.

Är detta bara gnälliga arbetsgivare som beklagar sig eller bör vi ta de ungas bristande språk och kommunikationsvanor på allvar? Jag tror på det senare. Den digitala världen är utan tvekan en fantastisk verktygslåda att använda till både förströelse och kunskap, men låt oss inte för den skull tro att sociala nätverk någonsin kan ersätta fysiska möten! Snabbt språk och snabba möten leder också till alltför snabba tankar och slutsatser. När språket dessutom saknas blir abstraktionen inte mer än ett mentalt skelett utan innehåll. Hur man än försöker bortförklara de dåliga språkkunskaperna står den eviga sanningen fast: man döms utifrån det språk man använder.

Sök recensioner

Branschtidskriften Svensk Bokhandel har en utomordentlig söktjänst för bokrecensioner. Du kan med lätthet jämföra recensioner från ett flertal dagstidningar, bokbloggar etc. Tjänstens enda begränsning är kanske att det mest rör sig om aktuella titlar; äldre titlar lyser ofta med sin frånvaro.

Sökmotorn som är miljövänlig

Growyn är en sökmotor som inte så många hört talas om. Den fungerar precis som "vanliga" sökmotorer med den skillnaden att all vinst som sökmotorn genererar genom annonsering oavkortat går till miljöorganisationers arbete. För varje sökning du gör bidrar du alltså till bl.a. Naturskyddsföreningens opinionsarbete för en mer hållbar utveckling. Smart och etiskt!

Bibliotek nekas rätten att låna ut

I USA pågår sedan en tid tillbaka en diskussion bland biblioteks- och förlagsfolk kring förlagens rätt att neka biblioteken att köpa/låna ut e-böcker. Ett antal stora förlag, bland dem det välkända Penguin, vägrar att sälja e-boksavtal till folkbibliotek.

Argumenten för handlandet är otydligt, men det bottnar säkert i någon form av rädsla för digital kopiering. Förlagen har inte haft några dubier att sälja tryckta medier till biblioteken, men de är på något sätt oroliga för att e-böckernas distribution via bibliotek kanske genererar piratkopior i oönskad mängd. Kanske borde förlagen först klargöra de skilda roller kommersiella respektive offentliga, icke-vinstdrivande verksamheter har innan de agerar som de gör. Att bara vägra sälja till biblioteken skadar inte bara läsande människors möjlighet att låna, det skadar på sikt också företagens anseende.

Finns det en liknande utveckling även i Sverige? Jag har lite dålig koll på e-boksavtalen, så de kunniga får gärna informera!

Är detta en allmän tendens är det högst beklagligt. Kanske dags att slå ett slag för de fria e-böckerna? Biblioteken kan i hög grad verka för fria lärresuser, fria media och fritt tänkande som borde vara vårt huvudsakliga uppdrag. Renässansmänniskans återkomst ligger runt hörnet, och vi kan bana vägen för denna kreativa handling genom att peka på de resurser som faktiskt finns att tillgå.

Gammal TV

EUScreen heter en ny tjänst som låter dig utforska Europas kulturhistoria som den framträtt på TV. En mängd videoklipp från europeiska länder skildrar händelser ur livets alla skeden.

Klippen ger en intressant inblick i hur samma händelse skildras på olika sätt beroende på i vilket land inslaget sändes. Jag kan se en mängd sätt att använda materialet på, men kanske sätter språkbarriären vissa käppar i lärandets hjul. Lite synd att inte EUScreen valt att satsa på någon form av översättning (i YouTube har ju användare möjlighet att själva översätta sina videoklipp)...

Test och döm användbarheten på egen hand!

Bibliotekens framtid

En inledande text till en tidningskrönika löd "När går den sista besökaren ut från folkbiblioteken?". Frågan är faktiskt relevant om man ser till antalet minskade besök på folkbiblioteken. Varje år har folkbiblioteken 67.3 miljoner besökare; varje år minskar dessa med 0.6 miljoner besök.

Vilka är orsakerna till det minskade besöksantalet? Till stor del beror det på att bibliotekens roll som informationsförsörjare har försvunnit. Internet ger de svar som bibliotekens referensavdelning tidigare gav. De flesta av oss har blivit bekväma, vi förväntar omedelbar tillgång till världens information. Att vänta ett dygn i syfte att få kvalitativa källor är för många spilld tid. Varför vänta på en informationsexpert när du kan göra det själv?

Konkurrens om besökstid finns också. Folk översållas med gratistidningar, TV-spel, program på TV, radio och nätet, social forum m.m. Hur bidrar biblioteken till att ge det mervärde som bara ett fysiskt möte kan ge? Personligen tror jag i hög grad på de angreppssätt som flera av bibliotekens aktörer lyfter fram. Peter Alsbjer - känd biblioteksbloggare med inriktning på samtidens och framtidens bibliotek i det interaktiva samhället - refererar till länsbibliotekens utgångspunkter. Där lyfts i huvudsak tre faktorer fram som ett recept för framtiden:

1. Biblioteken måste bli fysiska mötesplatser i ordets rätta bemärkelse. Detta kan innebära allt från författarbesök till rollspelsträffar. Poängen är att få besökare delaktiga. Biblioteken som en social arena, med andra ord.

2. Biblioteken måste blir den naturliga knutpunkten för lärande. Detta innebär att biblioteken inte bara står för medieförsörjning, utan kan bidra rent praktiskt som ett bollplank och en underlättare (jämför med begreppet fascilitator) för lärande i stort som smått. Bibliotekarier är kanske också den mest allmänbildade yrkeskåren i världen. Det är dags att lyfta fram dessa kompetenser, och då menar jag inte bara rena biblioteks- och informationskompetenser utan andra kunskaper vi har, akademiska såväl som formade av intresse. Tänker spontant på den utmärkta frågesidan Bibblan svarar, där bibliotekspersonalen lyfts fram som experter inom en mängd områden.

3. Biblioteken bör arbeta för att inkludera alla i en digital delaktighet. Detta innebär att lära ut, men också lära av varandra i en social kontext. Kort sagt att använda nätet och andra digitala resurser (mobiltelefonen m.m.) i den enkla sanningen: tillsammans är roligare än ensam! Goda exempel finns på allt från seniorträffar med informationsteknik i fokus till LAN-tävlingar och medverkan i bibliotekens digitala produktion.

Så när lämnar sista besökaren biblioteken? Jag talar givetvis i egen sak, men jag tror inte biblioteken dör ut. Snarare ser jag en förändring och förbättring som möter oss. Vi kan inte stillasittande se på utan måste agera. Förslagen ovan pekar i en riktning jag ser som oerhört positiva. Vi skapar en delaktighet och ett informellt lärande som jag tror många vill vara en del av. Biblioteken har alltid stått i framkant när det gäller teknikutveckling och spridare av nya idéer. Jag tror denna utveckling fortsätter och ger oss mer användning av det vi egentligen är utbildade till, kunskapsorganisatörer och kreativa möjliggörare i en värld där alla har miljoner svar på nätet men bibliotekarien i samråd med besökaren pekar på de rätta svaren.

Debatten styr förväntningarna

Jag är nog inte ensam om att med jämna mellanrum sucka över skolans förfall. En fråga jag ofta ställer mig är om den alltigenom negativa publicitet skolan får i själva verket är resultatet av en kantrad skolpolitik?

Skolan saknar disciplin, skolan saknar resurser, lärarna är utarbetade och dessutom dåligt kvalificerade. Tidningarnas braskande rubriker är många om den svenska skolans uselhet. Ledande politiker säger att nya reformer är på gång, men de reformer som redan genomförts leder sällan till önskade resultat. Vilka signaler skickar vi till elever och föräldrar när även skolans företrädare hävdar skolans inkompetens?

Jag tror ofta att de exempel som uppmärksammas i media (nu senast vår finansminister, vars dåliga gymnasiebetyg i matematik journalisten refererar till [Källa]) bygger på ett underförstått ointresse för skolans goda kraft; ibland kanske med rätta, men mer ofta därför att man vägrar belysa goda exempel på lärande som går utanför den traditionella klassrumsmiljön. Nämnde Anders Borg verkar dock ha den goda egenheten att vara bokälskare! Kanske var det kärleken till boken som senare stimulerade honom att studera vidare på Komvux?

Och visst har debattörerna rätt. Se bara på lärarutbildningens urval. Sällan är det de bäst lämpade studenterna som väljer att bli lärare. Lärarkåren är inte ensam om detta dilemma. Även bibliotekariekåren drabbas av den utbildningsinflation som bitvis lett till att studenter söker utbilding av andra egenskaper än lämplighet och begåvning. Notera att jag aldrig likställer begåvning med betyg. Av personlig erfarenhet vet jag att skolans betyg säger väldigt lite om en persons bildning eller intresse för kunskap. Betygen ger en väldigt begränsad bild av en persons agerande under en oerhört begränsad tid.

Personligen tror jag att man får de svar man söker. Letar man efter en skola med dåliga resultat är det givetvis det man kommer att hitta. Om man däremot på allvar försöker förändra en skola som till stora delar varit oförändrad under 100 år kommer man också söka de positiva exempel som finns. Ett av dessa positiva exempel hävdar jag är välfungerande skolbibliotek.

Under de år jag arbetat som skolbibliotekarie har jag mött elever som både trivs och inte trivs i skolan. Den absoluta majoriteten är dock nyfikna och intresserade av att lära sig nya saker. Ibland har jag haft förmånen att också väcka denna nyfikenhet hos elever, genom att visa dem en värld som är större än det vakuum som ett isolerat skolämne ofta utgör. Jag är övertygad om att skolan har allt att vinna på att bättre utnyttja skolbiblioteket och skolbibliotekarien i syfte att skapa ett laboratorium för kunskap och fantasi, inte minst som en värdefull lärande resurs i en mer ämnesintegrerad skola. I denna miljö kan ämnen korsbefrukta varandra och lärande - inte bedömning - sättas i fokus. Vi har en lång bit kvar innan denna (kanske något naiva tanke) blir verklighet, men varför inte börja leta goda exempel på lärande? Varför inte börja i skolans bibliotek?

Vi älskar det vi gör!

Den frågan tragglas upprepade gånger inom vår yrkeskår. Mitt snabba svar på frågan blir: därför att vi är den enda professionella informationspecialisten på skolan som ser lärandets helhet!

Som yrkeskår är bibliotekarier (i synnerhet kanske skolbibliotekarier) besatta av sitt yrke. Jag gissar att det har med att vi älskar det vi gör. Jag tror - kanske lite naivt - att världen kan delas in i två grupper av människor:

1. De som är bibliotekarier.
2. De som önskar att de vore det.

Filmklippet nedan belyser på knappt två minuter flera av de goda argumenten.

Reklam på bibliotek?

Sedan en tid tillbaka råder det en debatt kring hur långt de kommersiella krafternas armar får sträckas i bibliotekslokalen. Senaste exemplet är Stockholms stadsbiblioteks satsning på en Poesibazar.

Basaren är tänkt att visa upp diktsamlingar; böcker som sällan når utlåningsstatistikens topplistor eller förlagens storsäljarlistor. I det lilla basarrummet finns också en dator, och det är den som gjort folk arga. Datorn är nämligen låst på Adlibris hemsida. Genom Adlibris förväntas lyrikintresserade hitta ett smidigt sätt att köpa den annars svåråtkomliga lyriken.

Biblioteket försvarar sig med att det lilla lyrikrummet bara är ett sätt att lyfta fram den smalare poesin. De hävdar vidare att det inte rör sig om någon gratis reklm för Adlibris. Alice Thorburn, ansvarig bibliotekarie, ser inte samarbetet med en kommersiell aktör som något problem eftersom Poesibazaren är "[...] ett fönster för poesi och för förlagen. För att de ska kunna fortsätta ge ut poesi måste de ju sälja." [Källa]

Jo, så är det, men frågan är om det är bibliotekens roll att göra reklam för boklådor?! Jag ställer mig mycket kritisk till utspelet. Bibliotekens neutrala roll undergrävs med ett sådant resonemang. Om man nu på allvar vill höja poesin status kan man skylta dessa titlar. En bokhandel hjälper säkert presumtiva köpare att hitta boken. Bibliotekens roll är inte i första hand att stödja förlag eller bokhandel, utan att verka som en oberoende främjare av läs- och skrivfrämjande aktiviteter och (framför allt) som vägvisare i informationskompetensens brokiga värld.

Skall skolbiblioteken föra ett liknande resonemang kanske vi bör ha en dator som är låst till ett läromedelsförlag i syfte att få eleverna att läsa mer skolmässig facklitteratur? Nej, jag tror mer på oberoendet, även om det ibland innebär en svår balansgång.