Informellt kontra formellt lärande

Jag har i ett tidigare blogginlägg uttryckt följande åsikter:

Personligen tror jag att skolbiblioteken först kan bli fullt integrerade i skolans undervising då också det formella lärandet lyfts in i skolans bibliotek. Skolbiblioteket skall inte bara vara en plats dit man går för att "komma ifrån" skolans krav, det bör vara en plats dit man går för att lära.

Jag tvingas då och då revidera mina åsikter. Så är fallet också i denna fråga. Syftet med att lyfta in det formella lärandet i skolbiblioteket är att komma ifrån biblioteket som ett uppehållsrum. Naturligtvis skall det finnas utrymme också för det lustbetonade, men i första hand bör lärande stå i fokus.

Så långt allt väl, men jag vill revidera inlägget något och också betona att skolan i lika hög grad bör anamma det lustfyllda, informella lärandet. Jag tror - nej, jag vet - att elever lär sig av intresse. Inget intresse, inget genuint lärande. Därför bör det informella lärandet också vara grunden i allt skolarbete.

Den visionära läsaren noterar säkert att detta mycket väl kan samordnas med kurs- och läroplaner. Skolans kunskapsmål kan ju inte ignoreras och kokas ned till en stuvning baserad enbart på elevernas menyval.

Min förhoppning är dock att det informella lärandet i skolan blir formellt utan att eleven är medveten om det. Formellt i meningen att målen för kursplanerna kan uppfyllas utan att eleven reflekterar över att det lustfyllda lärandet är "skolarbete". Detta kräver naturligtvis mer planering i form av ämnesintegrerande teman etc. från pedagogens sida. Skolbibliotekarien blir en utmärkt kollega i både planering och genomförande. Samarbetet mellan skolbiblioteket och andra lärande miljöer bör vara mycket intensivt.

Är mina tankar för naiva? Jag är medveten om alla problem, men vet också att man med små förändringar kan få elever att lära sig av lust och glädje. Personligen hoppas jag att skolan med tiden blir en plats dit man i första hand går för att lära sig saker, inte bara sitta av tid i väntan på bussen hem. För visst är det så att de flesta elever betraktar kunskap i skolform som något tyngt av motstånd och aversion?

Jag vill mer.

PISA 2009

Ännu en PISA-rapport har släppts, som dessvärre tyder på att våra 15-åringar inte lyckas särskilt väl i skolarbetet. Svenska 15-åringars läsförståelse har försämrats, liksom deras kunskaper i matematik och naturvetenskap. Även beträffande likvärdighet har Sverige tappat sin forna topposition.

Vad som särskilt oroar mig är att diskrepansen mellan olika elevgrupper ökar. Av de elever med invandrarbakgrund som är födda i Sverige når drygt 30 % inte upp till en grundläggande läsförståelse. Var söker vi svaren till detta förhållande? De har ju gått hela sin skolgång i Sverige. Är det den bristande socioekonomiska standarden för dessa elevgrupper som resulterar i så undermåliga resultat?

"Att elever som anlänt efter skolstarten har sämre kunskaper behöver inte vara så konstigt. Men det är bekymmersamt att elever med utländsk bakgrund födda i Sverige har ett lägre resultat än infödda elever, även om en hel del av skillnaden kan förklaras av socioekonomisk bakgrund", säger Anita Wester på Skolverket. [Källa]   

Desto bättre går det för Finland och en del asiatiska länder, där resultaten tyder på en skola som lyckats väl i sitt kunskapsuppdrag. Den mest betydelsefulla förklaringen till varför dessa nationer lyckas så väl är tydligt riktade insatser under hela skolgången. När elever riskerar att inte nå upp till målen sätts insatser in från start. Att få extra hjälp betraktas inte som ett misslyckande för eleven, utan ett naturligt inslag för alla elever. Personligen tror jag också att en likvärdig skola kan vara en viktig förklaring till de goda resultaten. En likvärdig skola med en tydlig plan för vad som görs om en elev inte når upp till de önskvärda resultaten.

Skolbibliotekarierna då? Jag är övertygad om att vi kan göra en enorm insats vad gäller läsförståelse. Detta kräver dock en arbetsplan som grundar sig i ett nära samarbete mellan skolbibliotekarien och pedagogen. En slags konsensus kring vikten av texter och textsamtal som genomsyrar all undervisning, informellt och formellt. Utan läs- och skrivförståelse, ingen kunskapsprogression. Vikten av läsförståelse är ju basalt också för elevernas informationskompetens. Hur skall våra elever lära sig att vara källkritiska granskare om de inte ens kan förstå vad de läser?

Frågan som har ett akut behov av lösningar är: Vad gör vi för att vända den nedåtgående kurvan? Eller är ett medelmåttigt resultat inte att förakta? Ska vi kanske vara nöjda?

Julklappstips!

Söker du den perfekta julklappen? Något innovativt och nyskapande, som kan komma att revolutionera våra medievanor? 


Du behöver inte söka längre! Glöm iPad och annat som ändå bara kräver uppdateringar och saknar kompatibilitet.


Kika på klippet och förundras!

Infokoll

En ny sida för informationssökande elever (och för en den delen lärare) har sett dagens ljus. Infokoll är en webbplats där du hittar allt som rör informationssökningsprocessen, från inledande frågeställningar till färdig presentation.

För innehållet på webbplatsen svarar gymnasielärare och bibliotekarier i Umeå. Materialet är rikt, även om det till stora delar riktar sig till gymnasister snarare än grundskoleelever. Till stor del beror nog detta på att materialet har en stark orientering i text; illustrationer är sparsmakade.

Ett manifest för nya tidens skolbibliotekarier

Joyce Kasman Valenza är en skolbibliotekarie (teacher librarian), som är verksam på en skola i Springfield, Pennsylvania. I dagarna skrev hon det mest uppfriskande och nyttiga jag läst om skolbibliotekariens roll sedan jag började min yrkesbana. Jag kan skriva under på allt, men också med självkritisk blick rikta ljuset på förhållanden där jag brister.


Vad skriver jag om, undrar den nyfikne läsaren? Jo, ett manifest för det tjugonde århundradets skolbibliotekarie. Ett manifest som är så genomdränkt av klokhet att jag nästan önskar jag hade signerat det själv.


Läs, läs om, reflektera - och förändra!


Du hittar manifestet här!

Tryck ditt uppslagsverk!

Wikipedia är för många den främsta källan för snabb och översiktlig information. Även om man kan diskutera tillförlitlighet så kvarstår att Wikipedia är ett ypperligt verktyg för faktasökning och ämnesöversikt.

Men... hur ofta har du inte sökt på Wikipedia och hittat en hel uppsjö artiklar som verkar intressanta? Visst kan du läsa artiklarna på skärm, men hade du inte hellre sluppit sökprocessen och haft alla bra artiklar samlade i en personlig bok? Eller tänk dig att en bekant har ett specialintresse. Massor av artiklar finns om detta intresse. Hade inte en tryckt bok med personlig prägel varit en trevlig present till vännen?

Idag är det fullt möjligt att, till en relativt låg kostnad, skapa en bok av flera Wikipedia-artiklar. Boken får en personlig titelsida, valda artiklar samt en innehållsförteckning. En tjänst jag tycker är väldigt trevlig, även om det mer känns lockande på det personliga planet än det rent pedagogiska...

Kika på denna film dör du lär dig allt om hur du kan få en egen, tryckt bok med dina favoritartiklar!

<

Löneläget

Att lönen för skolbibliotekarier är ett lågvattenmärke rådan det kanppast några tvivel om. Löneläget blir knappast ljusare när man läser att medellönen för skolbibliotekarier ligger på
23.099 Kr! (Siffrorna bygger på 2008 års lönenivå.) Jämförande yrkesgrupp för vårt vidkommande är lärarna, där grundskollärare (åk 4-9) ligger drygt 1000 Kr högre i snittlön. (Uppgifterna är hämtade från Lärarförbundets statistik för 2007 och är ej offentligt tillgängliga.)

Lärarnas löner är under all kritik - men våra är (om möjligt!) än värre. Jag tycker dessa båda yrksgrupper kan jämföras med varandra när det gäller lönenivå. Båda arbetar med i stort sett samma sak: undervisning, lektionsplanering, fortbildning, social kontakt m.m. Skillnaden är att skolbibliotekarien vanligen inte har huvudansvaret för en elevgrupp samt "slipper" utvecklingssamtal och föräldrakontakt, även om detta också förekommer om än i begränsad skala. Och andra sidan är vi den enda yrkesgrupp i skolan värld som har lektioner med alla klasser på skolan.

En jämförelse med USA: Skolbibliotekarien där tjänar i snitt 360.000 Kr/år (ca 45.000 USD). Jämför detta med Sveriges medellön på 277.188 Kr. Det är en löneskillnad på närmare 100.000 Kr/år!

Att bara rakt av jämföra dessa båda länder är kanske orättvist. För den disponibla inkomsten skiljer sig åt och vi får t.ex. olika skattefinansierade förmåner. Jämförelsen haltar också något då skolbibliotekarien i USA vanligen har dubbel examen (lärare och bibliotekarie). Och andra sidan är det sistnämnda som till stor del av hjälpt till att höja både löneläge och status.

Men faktum kvarstår: vår lön är under all kritik, och det blir inte bättre av att andra grupper i skolan också är underbetalda.

Framtiden?

Tankar om framtidens skolbibliotek står högt i kurs. Jag funderar ständigt på hur framtidens skolbibliotek kommer att se ut. En sak kan vi vara säkra på: förändringar är en inneboende del av själva idén bakom bibliotek. Ofta har bibliotek i allmänhet också varit bland de första att ta steget in i framtiden.

Personligen tror jag inte vår yrkesroll påverkas nämnvärt. Skolbibliotekariens yrke kretsar kring texter, information och undervisning: dessa tre hörnstenar ändras inte, däremot förändras medier och förutsättningar. Jag tror också fullt och fast på att de skolledare som inte inser vikten av att integrera skolbibliotekariens kompetenser med lärarens går miste om en stor del av det som framtidens lärande handlar om, nämligen mer av lärande resurser, mindre av enhetligt klassrumslärande.

Kika på följande filmer för att få lite inspiration till förändring!

Spel och bibliotek

Jag är medveten om att det finns skolbibliotekarier som använder data- eller tv-spel i verksamheten. Själv har jag tillsammans med representanter från biblioteksrådet ordnat spelturneringar. Jag letar dock fortfarande efter mer pedagogiska användningsområden. Har testat att jämföra karaktärsbeskrivningar i spel med dito i böcker, men annars inte mycket.

Även om bloggen Spelbiblioteket, inte ger pedagogiska tips så får läsaren massor av annat matnyttigt från spelvärlden. Recensioner av såväl mjuk- som hårdvara varvas med lite mer personliga betraktelser. Bakom bloggen står tre folkbibliotekarier. Bloggen är väl värt ett besök för den som söker vägledning!

Ungas medievanor

Medierådets rapport, Fakta om barns och ungas användning och upplevelser av medier, fick ett stort genomslag i såväl traditionella som nya medier. Mest kunde man se, höra och läsa om hur indignerade vuxna suckade över det faktum att Internet numera är den medieform som barn lägger mest tid på. Internet har blivit så populärt sedan förra rapporten (2006) publicerades att nätanvändandet numera kommer före verkliga möten med kompisar. Trots sociala medier och tv-spel är fortfarande teve-tittandet den vanligaste formen för mediekonsumtion, även om det sker en förskjutning också här: teven flyttar sakta men säkert in i datorn.

Strax efter rapporten kom artiklar i våra dagstidningar där barns medievanor debatterades. Många artiklar ställde sig frågande till hur nyttigt det är för barn att leva sitt liv i en alltmer digital verklighet. Nättrakasserier lyftes fam som ett tragiskt resultat av denna "nya" verklighet. Detta borde gentligen inte vara någon nyhet, eftersom mobbning också förekommer "i verkliga livet", som nätet är en direkt spegling av. En och annan artikel lyfte också fram fördelarna med bl.a. teve-tittande. Barn utvecklas, också genom att titta på teve. Detta bekräftar att intellektuell utveckling kräver en mångfald: nätet, boken, tidkskriften, socialt samspel och skogsvandringar. Allt samverkar till barns utveckling, så länge en form av aktivitet inte får en alltför dominerande roll.

Personligen läser jag med visst vemod att barns läsande ständigt sjunker. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur frågan ställts. "Som man frågar får man svar", brukar det heta, och i detta fall tror jag det stämmer som hand i handske. Jag tror att tvärtom att ungas läsning faktiskt ökar, men de läser inte traditionella, tryckta medier i samma utsträckning. De läser dialogen i tv-spel, vännernas statuslista på Facebook och andra webbaserade texter.

Betyder det att vi inte behöver oroa oss? - Nej, tvärtom anser jag. Vikten av att ha välutrustade skolbibliotek med kunniga och inspirerande skolbibliotekarier blir än tydligare. För barn kan inte bara läsa det de själva vill, ibland krävs en ansträngning för att växa som individ. Digitala texter är ofta korta och lättillgängliga, men det betyder inte att den sortens texter är vad barn och unga behöver.

Jag är en stark anhängare av det vidgade textbegreppet, men tycker också att böcker alltid är mer värdefulla än teve-serier eller sociala mötesrum på nätet. Varför? Därför att en längre text som boken kräver något av läsaren och genererar inga färdiga bilder, utan förutsätter och utvecklar vår fantasi. Är jag en bakåtsträvare? Jag tycker inte det. Man bör naturligtvis ha tillgång till olika medieformer. Problemet är bara att barn och unga oftast väljer det de kan ta till sig utan ansträngning. De behöver textuella utmaningar, som inte bara stärker fantasin utan också lär dem att identifiera sig känslomässigt och samtidigt ger dem ett rikare språk.

De digitala medierna är inte där ännu; de kan inte erbjuda det djup som de tryckta böckerna kan. Inte ens e-boken erbjuder detta djup, trots textmängden. Jag tror det beror på att tekniken fortfarande överskuggar texten.

Läs gärna intervjun med Hugo Lagercrantz (Dagens Nyheter, 26 oktober 2010, s. 21) där han hävdar att böcker alltid är bättre än teve-serier. Artikeln finns tyvärr inte att tillgå på nätet.

Detta var personliga tankar. Någon som tycker annorlunda?

Skolbibliotek och IKT

I en artikel i Datorn i utbildningen (nr 5-2010) skriver Krister Widell insiktsfullt om biblioteks roll i det digitala samhället. Artikeln analyserar också skolbibliotekens "nya" roll utifrån de definitioner som finns i nya skollagen. Artikelförfattaren tar bl.a. upp bibliotekariens yrkeskompetens och ser en tydlig, pedagogisk funktion i att lära elever informationskompetens.


Skolbiblioteken lyfts också fram som en arena för det informella lärandet, d.v.s. det lustbetonade, frivilliga lärandet, vars motsvarighet är det lika viktiga formella lärandet som sker i klassrummet. De som ifrågasätter bibliotekets fysiska rum i en alltmer virtuell verkligthet bör se både en fysisk bibliotekslokal och en virtuell hemsida som lika viktiga grunder för just elevers informella lärande.

Personligen tror jag att skolbiblioteken först kan bli fullt integrerade i skolans undervising då också det formella lärandet lyfts in i skolans bibliotek. Skolbiblioteket skall inte bara vara en plats dit man går för att "komma ifrån" skolans krav, det bör vara en plats dit man går för att lära.

"Skolan behöver lära ut en djupare förståelse för hur IT och digital teknik fungerar; vilka mekanismer, principer och strukturer som ligger till grund för hur information, innehåll och olika medier produceras, lagras och distribueras. Här har bibliotekarier en stor och viktig uppgift. De har ju sedan århundraden sysslat med att organisera 'lagrad' kunskap i form av böcker och artiklar. Det är naturligt att de fortsätter med det i en digital tidålder." [Källa]

International School Library Month

Måndagen den 25:e oktober är det Internationella Skolbiblioteksdagen. Dagen lyfts bara fram sporadiskt i Sverige, men borde givetvis bli en dag då skolbibliotek står i fokus på alla skolbibliotek i vårt avlånga land.

IASL (International Association School Librarianship) heter organisationen som står bakom Internationella Skolbiblioteksdagen. Dagen är höjdpunkten i oktober månad, en månad som lyfts fram som "International School Library Month".

Har du firat denna månad? Och hur firar du vår alldeles speciella dag? (Svar mottages tacksamt!)

Skolbibliotekens roll i nya skollagen

Detta ämne diskuterades i en paneldebatt på Bok & Bibliotek i Göteborg nyligen. Stefan Pålsson sammanfattar debatten åt oss på Skolverkets hemsida. Inget nytt egentligen, men kanske något att sticka i handen på skolledare, som inte har samma koll som vi själva?

Vilken bok vill du läsa?

Det finns sidor på nätet som hjälper dig välja en skönlitterär bok utifrån intressen och humör. En sådan sajt är engelskspråkiga Whichbook, som med hjälp av olika valbara parametrar ger dig förslag på böcker värda att läsa. Vill du ha en glad eller ledsen bok? Du bestämmer! Sidan känns dock inte fullt så nyter som den vill göra gällande. Ett betydligt bättre alternativ för oss svenska läsare är BookDesire, som fungerar på samma sätt som ovanstående, men både känns och är betydligt mer lättnavigerat. Sajten är framtagen av det svenska företaget Axiell, som tillhandahåller IT-relaterade tjänster för bibliotek, museer och arkiv i Norden.

Fantastiskt verktyg för källkritiska kunskapare!

WebbIT är en sajt som enligt egen utsaga är en guide till nätet som erbjuder "självstudiematerial i form av filmer, ljudfiler, pdf-filer m.m." Allt detta är helt sant, men sidorna innehåller mycket mer än så. Sajten är indelad i sex teman: Faktakällor (ger dig söktips om olika ämnes-områden), källkritik (mycket bra studiematerial), läslust (boktips m.m.), omvärld (omvärldsbevakning om IKT), söktips (informationssökningens ABC) och verktyg (praktiska tips om diverse källor och tillörande källkritik).

Bakom sidan står ILS, Informations- och lånecentraler i samverkan. Sajten är fortfarande ny, vilket påverkar materialomfånget, som än så länge är begränsat.

Sajten andas webb 2.0. I synnerhet uppskattar jag att mycket av informationen är grafisk; ofta är tipsen gjorda som filmer. Här finns mycket att hämta för alla som är intresserade av källkritik och informationssökning! Sajten gör dessutom försök till att ta traditionella (tryckta) källor i beaktande, något jag länge saknat i diskussionen. För visst är källkritiskt tänkade och informationskompetens minst lika viktigt oavsett källform?