Ungas medievanor

Medierådets rapport, Fakta om barns och ungas användning och upplevelser av medier, fick ett stort genomslag i såväl traditionella som nya medier. Mest kunde man se, höra och läsa om hur indignerade vuxna suckade över det faktum att Internet numera är den medieform som barn lägger mest tid på. Internet har blivit så populärt sedan förra rapporten (2006) publicerades att nätanvändandet numera kommer före verkliga möten med kompisar. Trots sociala medier och tv-spel är fortfarande teve-tittandet den vanligaste formen för mediekonsumtion, även om det sker en förskjutning också här: teven flyttar sakta men säkert in i datorn.

Strax efter rapporten kom artiklar i våra dagstidningar där barns medievanor debatterades. Många artiklar ställde sig frågande till hur nyttigt det är för barn att leva sitt liv i en alltmer digital verklighet. Nättrakasserier lyftes fam som ett tragiskt resultat av denna "nya" verklighet. Detta borde gentligen inte vara någon nyhet, eftersom mobbning också förekommer "i verkliga livet", som nätet är en direkt spegling av. En och annan artikel lyfte också fram fördelarna med bl.a. teve-tittande. Barn utvecklas, också genom att titta på teve. Detta bekräftar att intellektuell utveckling kräver en mångfald: nätet, boken, tidkskriften, socialt samspel och skogsvandringar. Allt samverkar till barns utveckling, så länge en form av aktivitet inte får en alltför dominerande roll.

Personligen läser jag med visst vemod att barns läsande ständigt sjunker. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur frågan ställts. "Som man frågar får man svar", brukar det heta, och i detta fall tror jag det stämmer som hand i handske. Jag tror att tvärtom att ungas läsning faktiskt ökar, men de läser inte traditionella, tryckta medier i samma utsträckning. De läser dialogen i tv-spel, vännernas statuslista på Facebook och andra webbaserade texter.

Betyder det att vi inte behöver oroa oss? - Nej, tvärtom anser jag. Vikten av att ha välutrustade skolbibliotek med kunniga och inspirerande skolbibliotekarier blir än tydligare. För barn kan inte bara läsa det de själva vill, ibland krävs en ansträngning för att växa som individ. Digitala texter är ofta korta och lättillgängliga, men det betyder inte att den sortens texter är vad barn och unga behöver.

Jag är en stark anhängare av det vidgade textbegreppet, men tycker också att böcker alltid är mer värdefulla än teve-serier eller sociala mötesrum på nätet. Varför? Därför att en längre text som boken kräver något av läsaren och genererar inga färdiga bilder, utan förutsätter och utvecklar vår fantasi. Är jag en bakåtsträvare? Jag tycker inte det. Man bör naturligtvis ha tillgång till olika medieformer. Problemet är bara att barn och unga oftast väljer det de kan ta till sig utan ansträngning. De behöver textuella utmaningar, som inte bara stärker fantasin utan också lär dem att identifiera sig känslomässigt och samtidigt ger dem ett rikare språk.

De digitala medierna är inte där ännu; de kan inte erbjuda det djup som de tryckta böckerna kan. Inte ens e-boken erbjuder detta djup, trots textmängden. Jag tror det beror på att tekniken fortfarande överskuggar texten.

Läs gärna intervjun med Hugo Lagercrantz (Dagens Nyheter, 26 oktober 2010, s. 21) där han hävdar att böcker alltid är bättre än teve-serier. Artikeln finns tyvärr inte att tillgå på nätet.

Detta var personliga tankar. Någon som tycker annorlunda?