Skolbibliotekariens framtid

Carol Simpson funderar i sin artikel, The School Librarian's Role in the Electronic Age, över skolbbliotekariens roll i en alltmer digitaliserad medievärld. Vilken roll fyller skolbibliotekarien i ett skolbibliotek som alltmer präglas av färre fysiska medier och mer av datorer och annan IT-utrustning? Hur påverkas vår yrkesroll - och hur möter vi kraven från användarna?
Simpson ser fyra utvecklingsområden som centrala för skolbibliotekarien:

1. Från underhåll av lagerlokal till konsultverksamhet
2. Dualismen mellan medieplanering och informationsförmedling
3. Från traditionell kunskapsförmedlare till informationsexpert
4. Rollen som pedagog

Dessa fyra punkter känns välbekanta för oss alla. Personligen ser jag att eleverna har mindre och mindre behov av s.k. traditionellt biblioteksarbete. Med "traditionellt" menar jag lästips, lokalisering m.m. Många användare kommer till biblioteket med kunskap om vad de vill läsa, färre kanske med insikten om omgivande läsexempel.

Vår roll blir sannolikt mer handledande än idag. Redan nu är skolbibliotekariens främsta uppgift att förmedla information av olika slag. Vår roll är dessutom pedagogisk, d.v.s. vi skall lära eleverna att själva hitta, sovra och kritikst granska informationskällorna. Vi har ingen brist på information, snarare är det så att eleverna snarare översköljs med för mycket av den varan. Vår roll blir snarare att ge eleverna en slags inre vägledning i form av metakognitiva kunskaper; informationssökning, källkritiskt tänkande, etiska förhållningssätt, lärstilar och studieteknik. Detta exkluderar givetvis inte andra arbetsområden, som läs- och skrivfrämjande arbete och kulturellt arbete.

Vår pedagogiska roll kan tyckas självklar, men ser alla oss i den rollen? Jag har sagt det för, och säger det gärna igen: vi måste föra ut vår kunskap också utanför biblotekets väggar! En allt större mängd av den information våra elever behöver finns digitalt. Den informationen når man var som helst, från en bärbar dator på fritidsgården eller via en mobiltelefon i klassrummet.  Yngre användare tycker dessvärre sällan att biblioteket är den ideala platsen för informationsanvändning. Resultatet blir att vi måste ta oss dit våra användare finns. Att tro att alla söker upp oss är naivt. I vår roll som pedagog har vi ypperliga chanser att möta elever i klassrummet! Kanske kan en slags uppsökande verksamhet bli en modell också för skolbiblioteken? Jag tänker då inte närmast på delaktighet i klassrummen utan på att vara i miljöer utanför skolan. Samarbetet med folkbiblioteken kan bli en nyckel i detta.

Hur påverkar då digitaliseringen vår yrkesroll? Frånsett det redan nämnda skulle jag vilja infoga skolbibliotekens roll som sociala rum. Jag tror fortfarande att biblioteket som rum har en viktig funktion att fylla. Vi måste bara bli bättre på att anpassa oss efter användarnas behov. SAB-koder i all ära, men hur många 14-åringar förstår logiken i ett system anpassat för industrialismens mediebehov? Bryt ned, förenkla och synliggör.

Ett socialt rum innebär också mer plats för informella möten, elevmedverkan och lärande bortom klassrummet. Vi måste söka oss till elevernas förförståelse på alla plan, först då tror jag vi kan bli riktigt framgångsrika. Jag tror vidare att vi måste försöka nå eleven utanför skolan, d.v.s. ordna fritidsliknande aktiviteter som kan verka som supplement till den rent pedagogiska (klassrumsorienterade) verksamheten. Att ha sociala relationer med eleverna gör att gapet mellan dig och eleven blir mindre - också i lärande situationer.