Big 6

Big 6 är ett program för att lära ut informationskompetens, som uvecklats i USA. Det är ett komplett program , som syftar till att integrera informationssökningsprocessen i alla ämnen.

Detta är något att låta sig inspireras av, ta efter och föra över till svenska förhållanden. Visst, det finns svenska varianter, men ingen så komplett som denna.

En bra utgångspunkt för svenska förhållanden är Monica Nilssons bok, Informationsfärdighet i praktiken. Boken är mer riktad till skolbibliotekens specifika roll i Sverige, och har därför ett nyttigt avsnitt om hur man får till stånd ett samarbete mellan skolbiblioteket och lärarlagen.

Äntligen...!

Nu har vår utbildningsminister äntligen "klivit ur gardroben" och sagt ett och annat om skolbibliotekens status i skollagen. Björklund sade för första gången att skolbiblioteken kommer att vara en del av skollagen. Ärendet skall nu ut på remiss för att sedan ta slutlig form. Det som gör skolbibliotekens införande i skollagen så viktigt är att det täcker hela utbildningsväsendet, från förskoleklass till gymnasium; kommunala skolor såväl som friskolor.

Visst, lagen tycks luddig. Frågor som: vad innebär "tillgång" till ett skolbibliotek?, vad innebär ett skolbibliotek - ett rum med böcker eller ett fullfjädrat mediecenter? hänger i luften. Men förhoppningsvis är detta ett första steg i rätt riktning. För framåt måste vi gå, Sverige ligger långt efter...
Personligen tycker jag dock att lagförslaget är en viktig värdefråga, såväl status- som kvalitetsmässigt. Om nu Skolinspektionen får i uppdrag att värdera och syna skolbiblioteken är det också ett mycket bra steg i rätt riktning. Detta kan förhoppningsvis leda till att man också börjar stipulera vissa grundkrav både vad gäller skolbibliotekariens roll som pedagog och skolbiblioteketets kvalitets- och kvantitativa innehåll. De rektorer och beslutsfattare, som ännu inte insett vikten av ett välfungerande skolbibliotek kanske äntligen får upp ögonen för alla fördelar ett bra skolbibliotek - och en bra skolbibliotekarie! - kan bidra med gällande elevers måluppfyllelse.

Jag är alltså försiktigt optimistisk. Detta är första steget i ett lagförslag som jag hoppas realiseras snart. Efter detta krävs någon form av konsekvens för alla de skolor som bryter mot lagen. Vidare krävs en slags miniminivå för vad ett skolbibliotek är. Varför inte ta Skolverkets definition anno 2006?

Med skolbibliotek avser Skolverket en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevernas och lärarnas förfogande med hjälp av kompetent personal. (Personalen har utbildning för såväl biblioteks-verksamhet som pedagogisk verksamhet.)

Skolbibliotek är en del av skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande. Skolbibliotek kan därmed betraktas dels som en materiell resurs som är en del i en skolas läromedel och övriga utrustning, dels en funktion som bidrar aktivt i kunskapsutvecklingen och svarar för viss service.
(Källa)

Skolbibliotek 2008

Kulturrådets rapport, Skolbibliotek 2008, är ingen upplyftande läsning. En tredjedel av landets skolor saknar skolbibliotek. En av tio skolor har inte ens en boksamling! Av de som har skolbibliotek saknar en fjärdedel adekvat personal. Värst är - inte helt oväntat kanske - situationen i friskolorna.

Baksidan på allt detta är att våra folkbibliotek tvingas ta ett allt tyngre ansvar. Folkbiblioteken får inget ekonomiskt tillskott för den pedagogiska verksamheten. Grupper kommer obokade. Folkbiblioteken har inte heller någon personal med pedagogisk kompetens att sätta in i syfte att bidra till elevernas lärande.

Lösningen? En heltidsanställd skolbibliotekarie på varje svensk skola!

Kulturrådets pressmeddelande talar sitt tydliga språk:

Bara två tredjedelar av landets skolenheter har ett skolbibliotek, det visar en ny rapport från Kulturrådet. Undersökningen som omfattar samtliga drygt 6 000 grund- och gymnasieenheter visar att antalet skolbibliotek förefaller
minska. Idag saknar 18 procent, det vill säga drygt 250 000 elever, tillgång till skolbibliotek i någon form. (Källa)

Se också nyhetsprogrammet Rapports inslag om skolbibliotekens situation.

Litteraturtips!

Jag köpte nyligen in två oerhört bra böcker om skolbibliotek och lärande. Tänkte därför ta tillfället i akt att tipsa er om två ypperliga böcker, som kan användas som idébanker och inspiration till nya arbetssätt.



Carol Kuhlthau m.fl (2007): Guided Inquiry - Learning in the 21st Century

Mycket intressant och utförlig bok, som delvis bygger på Kuhlthaus tidigare böcker om informationssökning och IKT. Boken beskriver hur skolbibliotekarien kan skapa goda förustsättningar för lärande hos eleverna. Den beskriver grundligt samspelet mellan bibliotekarier och lärare, och ger många tips på "nya" metoder för att öka måluppfyllelsen. Speciellt intressant tycker jag hennes vida syn på textbegreppet är. Kuhlthau tar bl.a. upp undervisning med föremål; något jag själv brinner för. Fokus i boken ligger på att försöka få eleverna att bli lärande individer med hjälp av ett Kort sagt: Detta är en bok alla i skolans värld borde läsa, i synnerhet de som är fast i gamla rutiner.

Esther Rosenfeld & David V. Loertscher (2007): Toward a 21st-Century School Library Media Program

Detta är en bok som närmast kan beskrivas som en idé och inspirationsbok. Den innehåller praktiskt taget allt som en skolbibliotekarie bör känna till. Schemaläggningar, undervisningsval och metoder blandas friskt. Boken är bland det bästa jag läst på området, inte minst tack vare de många praktiska tipsen. Boken betonar nyttan med den moderna tekniken. Många exempel kretsar kring interaktivt användande av Internet och annan digital teknik.

Framtidens skolbibliotek

För de av er som inte hade möjlighet att delta i konferensen om framtidens skolbibliotek på Malmö högskola, kan jag varmt rekommendera denna sidportal. Där hittar du samtliga presentationer samt underlag för konferensen.

Vad är informationskompetens?

Till att börja med vill jag framhålla att det är en marginell skillnad mellan informationskompetens och informationsfärdighet. De båda kan närmast betraktas som synonymer.

Informationskompetens definieras av de flesta som något som omfattar förmågan att söka, värdera och använda information från många olika källor. Men hur är det då med biblioteksvärldens definitioner av begreppet?

En organisation med tydlig koppling till biblioteken är Nordiskt samarbete inom området informationskompetens (NORDINFOLit). Där jämförs flera definitioner av begreppet informationskompetens, men man tar inte tydligt ställning för någon av dem. Istället erbjuder man läsaren att själv fördjupa sin syn på vad informationskompetens är genom att referera till forskning på området.

I engelskspråkiga länder talar man istället för informationskompetens om information literacy; ett begrepp som kan jämföras med informationssamhällets nya krav på läsförståelse. I denna nya tolkning av läsförståelse läggs – förutom kunskapen att kunna läsa – också vikt vid att kunna hitta och granska relevanta källor i en störtflod av information.

Det amerikanska National Commission on Libraries and Information Science (NCLIS) definierar information literacy som något klart knutet till skolverksamheten. Det är i första hand skolbiblioteken, skolbibliotekarierna och lärarna som skall göra eleverna informationskompetenta. Man lägger stor vikt vid att denna kompetens också resulterar i att eleven kan få ut något av sin förmåga att hitta och granska källor. Med andra ord blir man inte informationskompetent enbart därför att man behärskar att söka, finna och granska information, det kräver också ett moget förfarande vid hanteringen av information i exempelvis ett skriftligt arbete i skolan.

American Library Association (ALA) definierar personer som besitter information literacy på följande sätt:

Information literate people are those who have
learned how to learn. They know how to learn because they know how
knowledge is organised, how to find information, and how to use
information in such a way that others can learn from them.
They are people prepared for lifelong learning, because they
can always find and use the information needed for any task
or decision at hand. [Källa]

ALA: s definition är bredast i så motto att den också tar hänsyn till personens pedagogiska förmåga i samspel med andra individer. Det räcker inte att behärska informationssökning och informationspresentation – man bör också kunna förmedla kunskapen till andra på ett begripligt sätt.

I förlängningen handlar all informationsfärdighet om att också kunna utvinna ny kunskap ur gammal, ett slags kreativt kunskapande.

Sanning som står sig

Jag hittade en äldre film, som försöker beskriva bibliotekarieyrket. Denna amerikanska film är producerad under 1940-talet, men känns som ett tidslöst tidsdokument över vårt yrkes kärna. Redan då hade nästan alla grund- och gymnasiekolor i USA professionella skolbibliotekarier, till gangn både för elever och personal.

Filmen ger också uttryck för den eviga sanning, som förrenar alla skolbibliotekarier: det är kärleken till kunskap och människor som avgör hur duktiga vi blir i vår yrkesroll.

Tillåt dig att bli nostalgisk!

SAB, Dewey eller...?

Att SAB-systemet är på väg att försvinna är ingen hemlighet. KB har tagit beslutet att inom kort överge SAB till förmån för det internationella Dewey-systemet (DDC). DDC har fördelen att det finns i många länder; det gör det lättare att söka medier baserat på klassificering oberoende av nationalitet. Nackdelarna kan vara ett stort merarbete för biblioteken, eftersom vissa hyllplaceringar måste byta plats. Inledningsvis kommer man nog använda båda systemen parallellt för att undvika alltför mycket krångel.

För skolbibliotekens vidkommande ser jag inget akut behov av att införa Dewey. Snarare ser jag alla etablerade klassificeringssystem som ganska otillgängliga. Otillgängliga för eleverna vill säga. För oss skolbibliotekarier är någon form av system oumbärligt. Om man vill att eleverna själva ska kunna lotsa sig fram till rätt hyllplacering är dock inga av de system som finns särskilt lämpliga.

Jag och några kollegor funderar i stället på ett system där man utgår från skolämnena, även om detta också är långt ifrån enkelt att genomföra. För elvernas vidkommande tror jag dock att det är lättare att både hitta - och förstå - termer och begrepp som ligger nära deras verklighet. Att hitta kokböcker under signum Q (Ekonomi och näringsväsen) är inte helt logiskt för en 12-åring...

Resonemanget ovan gäller fackböcker. Indelningen av skönlitteraturen är också i behov av förenkling. Personligen är jag en stark anhängare av temaplaceringar, d.v.s. att man samlar alla deckare, i en hylla, all historisk fiktion i en annan o.s.v. Många bibliotek har redan utbrytningar av det här slaget, som borde kunna appliceras fullt ut. Vilka kategorier man skall ha kräver dock en genomtänkt plan, ofta med lokal prägel. Alltför många kategorier förvirrar mer än förenklar.

Sommarens böcker är här!

Så har den kommit, Svensk Bokhandels specialnummer med sommarens boksläpp. Nytt för i år är (som de flesta redan vet) att det numera kommer 4 kataloger/år. Tidigare kom endast ett höst- och vårboksnummer ut. Nu kommer istället 4 (mindre volyminösa) nummer. Nytt är också att barn- och ungdomslitteraturen numera finns i samma katalog.

Som alltid är detta pornografi för bokälskare!

Interaktivt läsande

Att läsning är en social aktivitet borde vara lika självklart som att socialt samspel är grunden för allt lärande. Och visst lär vi "våra" barn- och ungdomar att diskutera litteratur och texter. Boksamtalet bidrar till en ökad förståelse för det lästa, men ger också gemenskap med andra läsare.

Om man inte kan träffas fysiskt kan man träffas på nätet. Det finns massor av sidor för bokälskare, portaler där man kan delta i bokcirklar, få boktips och diskutera, vrida och vända på läsupplevelsen. På köpet får man ofta vänner man annars aldrig haft möjlighet att träffa.

Biblioteket.se - Stockholms stadsbiblioteks hemsida - har en bra temasida om just interaktiv läsning. Väl värt ett besök!

Den ljusnande framtid är vår!

De senaste prognoserna för framtidens arbetsmarknad tyder på att bibliotekarier tillhör gruppen framtidsyrken. Positiva nyheter med andra ord!

Då och då hör man dock någon ropa "vargen kommer". Många känner oro inför den tryckta bokens försvinnande. När alla har tillgång till alla världens kunskap via datorskärmen, vem behöver då en bibliotekarie? Dessa farhågor är lika absurda som felaktiga. Själva kärnan i vårt yrke - att samla, granska, organisera och presentera information - kommer bara bli än mer efterfrågat. Vår kompetens behövs, oavsett om mediet ändras. Igår papyrusrullar, idag den tryckta boken, imorgon e-boken.

För skolbibliotekariens vidkommande kommer säkert yrkesrollen förändras en del. Personligen tror jag att vi kommer ägna mer tid åt undervisning i informationskompetens än att sköta ordningen i mediebeståndet. Inköp, granskning, organisering och presentation kommer dock även i framtiden vara kärnverkamheter. Jag ser framför mig en fusion av yrkesroller i skolans värld. Skolbibliotekarien blir mer pedagog och vice versa. I grunden handlar både skolbibliotekariens och pedagogens arbete om att förmedla kunskaper, något som inte bör isoleras i ett klassrum eller bibliotek.

Ranganathan

S. R. Ranganathan (1892-1972), indisk bibliotekarie och forskare, har lämnat ett bestående intryck på mig personligen. När jag första gången läste hans bok, Five laws of Library Science (1933), blev jag först märkligt omtumlad över att få läsa något som samtidigt var filosofiskt och handfast. För boken är i hög grad filosofisk, men också praktiskt användbar. Ranganathan utvecklar i boken fem "lagar", som alla bibliotek bör omsätta i praktik för att nå bästa resultat:

First law: Books are for use
Second Law: Every reader his or her book
Third Law: Every book its reader
Fourth Law: Save the time of the Reader
Fifth Law: The library is a growing organism (Källa)

Dessa lagar har omskrivits av flera. De har också applicerats på webbaserat innehåll. Dessa grundregler kan omsättas i alla typer av bibliotek, ja faktum är att de till sin karaktär är universella, d.v.s de kan användas i snart sagt alla sammanhang med viss modifiering. Att de fortfarande, efter 70 år, känns aktuella tycker jag säger något om författarens insikter. Reglerna är till synes enkla, men är - som mycket annat - genialiska i sin enkelhet. Tycker jag.

Skolbibliotekarien och pedagogiken

IFLA (International Federation of Library Associations) och UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) ger sedan ett antal år tillbaka ut riktlinjer för skolbiblioteksverksamhet. I dessa riktlinjer står bland mycket annat matnyttigt att

Skolbibliotekarier bör vara professionellt utbildade och kvalificerade, med
ytterligare utbildning i undervisningsteori och inlärningsmetodik. (Källa, s. 11)

Vad innebär detta i praktiken? Nu tillåter jag mig att bli personlig. Jag anser att skolbibliotekarier skall vara akademiskt utbildade informationsexperter, d.v.s. en magisterutbildning i biblioteks- och informationsvetenskap, bibliotekarieutbildning eller liknande. Med "liknande" avses inte några enstaka poäng i skolbibliotek, utan en magister- eller masterexamen.

Vidare anser jag att skolbibliotekarien måste ha någon form av pedagogisk utbildning. För hur skall man kunna arbeta mot skolans styrdokument utan att känna till åtminstone något om dess förutsättningar, mål och verktyg?

Nej, jag är t.o.m. benägen att gå så långt som att hävda att en dubbel examen som bibliotekarie och lärare vore det ultimata för en skolbibliotekarie. Inte för att det inte är nog att vara bibliotekarie, utan därför att vårt arbete är så mycket mer mångfacetterat och kräver en större kompetens än folkbibliotekariens eller klasslärarens. Med detta sagt förstår också jag att detta i dagsläget är ett orimligt krav att ställa. Inte minst därför att man inte gynnas av en sådan kompetens lönemässigt. Jag förstår också att jag trampar på många ömma tår, men jag kan bara står för mina egna erfarenheter. Kom gärna med motargument!

I USA har man i många delstater gett skolbibliotekarien den status och de verktyg jag länge önskat. Skolbibliotekarien där har ofta en dubbel examen - och är dessutom auktoriserade. Man har bl.a. kravet på tre års undervisningserfarenhet innan man kan bli auktoriserad som skolbibliotekarie. Naturligtvis har de (som tidigare nämnts) dubbel behörighet: bibliotekarie- och lärarutbildning.

Är detta något för Sverige?

Vem gör vad?

Detta är en fråga som är åtekommande i skolbibliotekariens vardag. I skolans värld går det bitvis trögt att realisera skolbiblioteket som pedagogisk resurs. Det kan vara svår att få rektor och lärare att inse vinsterna med ett välintegrerat skolbibliotek.

För visst är vinsterna för eleverna - och det är ju för dem vi alla finns där! - många. Studier kring skolbibliotekets inverkan på elevernas måluppfyllelse har det forskats kring. Mellan tummen och pekfingret dyker namn som Stephen Krashen och Keith Lance upp, men det finns säkert färskare forskning som pekar åt exakt samma håll. Jag är dock osäker på om liknande studier gjort i Sverige? Finns det någon därute som vet, får ni gärna kontakta mig!

Men nu till frågan: vem gör vad? För även om vi själva är övertygade om skolbibliotekets roll som pedagogisk kunskapsförmedlare är det bitvis svårt att veta hur mycket man själv skall göra i skolan. Vilken roll har egentligen rektorn? Och borde inte lärarkollegorna ta ett större kliv mot samarbete, rentav initiera det ibland?

Frågor som dessa får man bra svar på här:

Vilket ansvar har skolbibliotekarien?

Vilket ansvar har skolledningen?

Vilket ansvar har läraren?

Textbegreppet

Det vidgade textbegreppet har varit en tanke som genomsyrar framför allt svenskämnet. Med Lpo 94 kom också det första modernt riktade textbegreppet, där man valt att se text som något vidare än de traditionella, tryckta källorna. Text omfattar film, musik, bilder, föremål, ja egentligen allt som kan "läsas" och tolkas som en text.

Detta är stort - och viktigt! Något alla skolbibliotekarier borde förhålla sig till. Att enbart förmedla en ganska begränsad textform låter sig inte göras. Skolan har alltför länge hyllat lärobokstexten och den västerländska litteraturkanon. Det är på tiden att vi på allvar börjar diskutera inte bara skilda textformer, utan också erkänner pojken som läst tusentals sidor text på sin fritid, även om det råkar vara i dataspelets form.

Nu ett skolexempel:

Jag brukar börja redan i förskoleklass med att diskutera textbegreppet. Jag brukar samla en grupp och fråga om de hört talas om begreppet "text". I princip alla i gruppen brukar känna till vad text är för något. Jag håller upp en bok och frågar barnen om detta möjligen är en text. Alla nickar bifall. Jag håller upp min bärbara dator med en sida text i skärmfönstret och ställer samma fråga. Återigen bifall. När jag håller upp en DVD-film tvekar många. Jag fiskar efter svar och fyller själv i luckorna. Till slut har vi nått en gemensam definition kring vad text kan vara. Denna definition innefattar en stor mängd textkällor, även sådana som normalt inte ingår i de flesta människors medvetanden.

Jag tror eleverna stärks av denna diskussion. Givetvis blir diskussionen djupare och mer analytisk ju äldre eleverna är. Men det stärkande i ett vidgat textbegrepp är att man respekterar de textkunskaper eleven har med sig till skolan. Man tvingar inte eleven att hänga av sig förförståelsens ryggsäck i korridoren. Därmed inte sagt att vi i skolan enbart skall syssla med moderna texter, som bloggar och TV-spel. Nej, en minst lika viktig uppgift för alla i skolans värld (inte minst för skolbibliotekarier!) borde vara att stimulera elever med texter de annars aldrig får sig till del.

En påminnelse av vad ett vidgat textbegrepp innebär:

Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning
utan kan ske även genom avlyssning, drama, rollspel, film, video och
bildstudium. […] Ett vidgat textbegrepp innefattar förutom det skrivna och
talade även bilder. (Källa)