söndag 29 januari 2012

Bibliotekens framtid

En inledande text till en tidningskrönika löd "När går den sista besökaren ut från folkbiblioteken?". Frågan är faktiskt relevant om man ser till antalet minskade besök på folkbiblioteken. Varje år har folkbiblioteken 67.3 miljoner besökare; varje år minskar dessa med 0.6 miljoner besök.

Vilka är orsakerna till det minskade besöksantalet? Till stor del beror det på att bibliotekens roll som informationsförsörjare har försvunnit. Internet ger de svar som bibliotekens referensavdelning tidigare gav. De flesta av oss har blivit bekväma, vi förväntar omedelbar tillgång till världens information. Att vänta ett dygn i syfte att få kvalitativa källor är för många spilld tid. Varför vänta på en informationsexpert när du kan göra det själv?

Konkurrens om besökstid finns också. Folk översållas med gratistidningar, TV-spel, program på TV, radio och nätet, social forum m.m. Hur bidrar biblioteken till att ge det mervärde som bara ett fysiskt möte kan ge? Personligen tror jag i hög grad på de angreppssätt som flera av bibliotekens aktörer lyfter fram. Peter Alsbjer - känd biblioteksbloggare med inriktning på samtidens och framtidens bibliotek i det interaktiva samhället - refererar till länsbibliotekens utgångspunkter. Där lyfts i huvudsak tre faktorer fram som ett recept för framtiden:

1. Biblioteken måste bli fysiska mötesplatser i ordets rätta bemärkelse. Detta kan innebära allt från författarbesök till rollspelsträffar. Poängen är att få besökare delaktiga. Biblioteken som en social arena, med andra ord.

2. Biblioteken måste blir den naturliga knutpunkten för lärande. Detta innebär att biblioteken inte bara står för medieförsörjning, utan kan bidra rent praktiskt som ett bollplank och en underlättare (jämför med begreppet fascilitator) för lärande i stort som smått. Bibliotekarier är kanske också den mest allmänbildade yrkeskåren i världen. Det är dags att lyfta fram dessa kompetenser, och då menar jag inte bara rena biblioteks- och informationskompetenser utan andra kunskaper vi har, akademiska såväl som formade av intresse. Tänker spontant på den utmärkta frågesidan Bibblan svarar, där bibliotekspersonalen lyfts fram som experter inom en mängd områden.

3. Biblioteken bör arbeta för att inkludera alla i en digital delaktighet. Detta innebär att lära ut, men också lära av varandra i en social kontext. Kort sagt att använda nätet och andra digitala resurser (mobiltelefonen m.m.) i den enkla sanningen: tillsammans är roligare än ensam! Goda exempel finns på allt från seniorträffar med informationsteknik i fokus till LAN-tävlingar och medverkan i bibliotekens digitala produktion.

Så när lämnar sista besökaren biblioteken? Jag talar givetvis i egen sak, men jag tror inte biblioteken dör ut. Snarare ser jag en förändring och förbättring som möter oss. Vi kan inte stillasittande se på utan måste agera. Förslagen ovan pekar i en riktning jag ser som oerhört positiva. Vi skapar en delaktighet och ett informellt lärande som jag tror många vill vara en del av. Biblioteken har alltid stått i framkant när det gäller teknikutveckling och spridare av nya idéer. Jag tror denna utveckling fortsätter och ger oss mer användning av det vi egentligen är utbildade till, kunskapsorganisatörer och kreativa möjliggörare i en värld där alla har miljoner svar på nätet men bibliotekarien i samråd med besökaren pekar på de rätta svaren.