måndag 28 november 2011

Vi älskar det vi gör!

Den frågan tragglas upprepade gånger inom vår yrkeskår. Mitt snabba svar på frågan blir: därför att vi är den enda professionella informationspecialisten på skolan som ser lärandets helhet!

Som yrkeskår är bibliotekarier (i synnerhet kanske skolbibliotekarier) besatta av sitt yrke. Jag gissar att det har med att vi älskar det vi gör. Jag tror - kanske lite naivt - att världen kan delas in i två grupper av människor:
  1. De som är bibliotekarier.
  2. De som önskar att de vore det.
Filmklippet nedan belyser på knappt två minuter flera av de goda argumenten.

tisdag 22 november 2011

Reklam på bibliotek?

Sedan en tid tillbaka råder det en debatt kring hur långt de kommersiella krafternas armar får sträckas i bibliotekslokalen. Senaste exemplet är Stockholms stadsbiblioteks satsning på en Poesibazar.

Basaren är tänkt att visa upp diktsamlingar; böcker som sällan når utlåningsstatistikens topplistor eller förlagens storsäljarlistor. I det lilla basarrummet finns också en dator, och det är den som gjort folk arga. Datorn är nämligen låst på Adlibris hemsida. Genom Adlibris förväntas lyrikintresserade hitta ett smidigt sätt att köpa den annars svåråtkomliga lyriken.

Biblioteket försvarar sig med att det lilla lyrikrummet bara är ett sätt att lyfta fram den smalare poesin. De hävdar vidare att det inte rör sig om någon gratis reklm för Adlibris. Alice Thorburn, ansvarig bibliotekarie, ser inte samarbetet med en kommersiell aktör som något problem eftersom Poesibazaren är "[...] ett fönster för poesi och för förlagen. För att de ska kunna fortsätta ge ut poesi måste de ju sälja." [Källa]

Jo, så är det, men frågan är om det är bibliotekens roll att göra reklam för boklådor?! Jag ställer mig mycket kritisk till utspelet. Bibliotekens neutrala roll undergrävs med ett sådant resonemang. Om man nu på allvar vill höja poesin status kan man skylta dessa titlar. En bokhandel hjälper säkert presumtiva köpare att hitta boken. Bibliotekens roll är inte i första hand att stödja förlag eller bokhandel, utan att verka som en oberoende främjare av läs- och skrivfrämjande aktiviteter och (framför allt) som vägvisare i informationskompetensens brokiga värld.

Skall skolbiblioteken föra ett liknande resonemang kanske vi bör ha en dator som är låst till ett läromedelsförlag i syfte att få eleverna att läsa mer skolmässig facklitteratur? Nej, jag tror mer på oberoendet, även om det ibland innebär en svår balansgång.

måndag 21 november 2011

Viktig litteratur vinner priser

Jag bli alltid upprörd över den nonchalans som kännetecknar stormedias behandling av barn- och ungdomslitteraturen och facklitteraturen. Den styvmoderliga behandlingen lyser kanske igenom tydligast då det gäller litterära priser, nu senast Augustpiset. Sveriges television nöjde sig helt sonika med att redovisa den skönlitterära vinnaren i vuxenklassen. Svenska dagbladet var inte bättre; vuxenlitteraturen ägnas en hel artikel, medan årets ungdomsbok och vinnaren i fackboksklassen nämns mest i förbigående.

Uselt av media att spä på en kommersiell bild av litteratur där vuxen skönlitteratur är fint och viktigt och den mer svårsålda(?) barn- och ungdomslitteraturen och facklitteraturen fortfarande betraktas som paria.

2011 års Augustpristagare:

Årets barn- och ungdomsbok: Jessica Schiefauers "Pojkarna"
Årets fackbok: Elisabeth Åsbrinks "Och i Wienerwald står träden kvar"
Lilla augustpriset: Cathrine Bengtssons "Kärlekssvetten"
Årets skönlitterära bok: Tomas Bannerheds "Korparna"