lördag 24 september 2011

Avslöja slutet?

Jag har dålig koll på antalet planerade och oplanerade bokprat jag hållit genom åren. Vad jag dock har koll på är mina tre grundregler inför ett bokprat:

1. Välj en bok du själv gillar! (Det är lättare att få andra entusiastiska då.)
2. Dramatisera gärna något ur boken, alternativt läs högt med inlevelse! (Humor funkar alltid.)
3. Avslöja aldrig slutet! (Det förstör läsupplevelsen.)

Den sistnämnda punkten tvingas jag nu kanske revidera. Ett forskarlag från University of California i San Diego har upptäckt att om läsaren vet slutet på berättelsen kan detta i själva verket höja läsupplevelsen. Forskarna kallar förhållandet "omvänd spoilereffekt"; läsaren vet slutet på berättelsen innan de börjar läsa.

Hur kan det komma sig att kunskaper om hur en berättelse slutar förhöjer läsupplevelsen? Forskargruppen identifierade ett par orsaker. Förkunskap om slutet hjälper läsaren att bättre följa den röda tråden i berättelsen. Berättelsen blir mer begriplig om tanken kan ägnas åt det som är betydelsefullt i texten. Vidare hamnar handlingen i fokus på ett annat sätt. Berättelsen blir mer underhållande om läsaren kan se hur berättelsen knyts i hop, helst med ett oväntat slut. Kunskapen om detta oväntade slut gör inte berättelsen mindre intressant, snarare ökar underhållningsvärdet, enligt forskarna.

Kanske dags att inför nästa bokprat avslöja slutet på boken? Studien jag refererar till hade en testgrupp bestående av vuxna individer. Om resultatet hade blivit detsamma om testpanelen varit barn och ungdomar låter jag vara osagt, men alla metoder som förhöjer läsupplevelsen kan vara värda att prova.

Läs mer om studien här!

onsdag 14 september 2011

Skolinspektionen anser...


Förvirringen kring den nya skollagen tycks vara total, åtminstone beträffande skolbibliotekens roll i det pedagogiska arbetet. Någon användbar juridisk definition av skolbibliotek finns egentligen inte, men är förhoppningsvis under upphandling. Skolor som vänder sig till Skolverket och undrar vad skolbibliotek innebär hänvisas i första hand till den skollag som stipulerar att skolor skall "ha tillgång till skolbibliotek".

En vag definition som inte säger mer än att en lokal för medier vore bra att ha, inget om dess innehåll på ett pedagogiskt plan. Lika urbota dumt som om skollagen skulle ge elever rätt till ett klassrum, men inte nämna något om lärarens pedagogiska uppgift. En del av problematiken går tillbaka på att regeringar (gamla som nya) har väldigt vaga idéer om vad ett skolbibliotek utöver lokal kan användas till. Att tänka sig att en akademiskt utbildad bibliotekarie, ofta också med viss pedgogisk utbildning i bagaget, kan vara en pedagogisk partner i skolan tycks inte ha föresvävat lagstiftarna.

Jag tror den springande punkten, som alltid, stavas p-e-n-g-a-r. Det skulle kosta för mycket att faktiskt satsa på att ha professionella skolbibliotekarier på Sveriges alla skolor. Lite böcker och datorer löser bristen på detta, tror man. Det finns säkert politiker som vill satsa, men resultatet tyder på en vattnig kompromiss.

Dock har Skolinspektionen ett internt PM, som inte är officiellt ännu, skrivit ned några förklarande(?) punkter. Ni hittar detta pm här!

PS. Trots min något kritiska underton är skolbibliotekens omnämnande i skollagen ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis sätts en boll i rullning, som genererar definitioner som också omfattar kompetent personal. Skolinspektionen kan inte undgå att möta några skolbibliotekarier som gör skillnad i den pedagogiska vardagen. Vi väntar alla på resultat.

torsdag 1 september 2011

PEGI


PEGI - Pan European Game Information - är en organisation som klassificerar datorspelens innehåll utifrån kriterier som våld, droger, sex, grovt språk etc . Organisationen är även ansvarig för den åldersmärkning dator- och TV-spel har.

PEGI:s hemsida finns en bra funktion där föräldrar och andra berörda lätt kan söka på en speltitel och få upp information om vad spelet innehåller samt vilken ålder det lämpar sig för. Enda nackdelen med söktjänsten är att en del av informationen är på engelska, men de tydliga ikonerna kompenserar oftast bristande språkkunskaper.

Detta är viktig kunskap för alla som har daglig kontakt med ungdomar. Som skolbibliotekarie har man givetvis en skyldighet att ha kunskaper om denna medieform, för även om ditt skolbibliotek inte har spel till utlån så är det en viktig kulturell referens för våra unga.

Inte utan mitt skolbibliotek!

Det gamla konstaterandet "inte utan min rektor" har fått konkurrens av det lika slagkraftiga "inte utan mitt skolbibliotek"! Efter att ha läst artikeln i Skolledaren med samma rubrik som ovan förstår man hur viktigt det är att ha skolledningen med sig. En rektor som förstår innebörden och vikten av att ha en skolbibliotekarie i den pedagogiska verksamheten är lika ovärderlig som skolbibliotekariens förmåga att söka sig utanför en fysisk lokal.

På Snösätraskolan i Stockholm tycks rektorn, Viktoria Hallén, och skolbibliotekarien Elisabeth Ljungdahl ha funnit en framgångsrik väg till ökad måluppfyllelse för eleverna. Eleverna lär sig genom schemalagda lektioner i skolans bibliotek, lärarna får fortbildning i form av läsecirklar, som dokumenteras och diskuteras på en wiki. Ljungdahl konstaterar också att verksamheten är viktigare än lokalen och att skolbiblioteket "inte bara är böckerna i hyllan utan handlar om ett riktigt bra samarbete mellan lärare, bibliotekarie och skolledning".