måndag 19 december 2011

Debatten styr förväntningarna

Jag är nog inte ensam om att med jämna mellanrum sucka över skolans förfall. En fråga jag ofta ställer mig är om den alltigenom negativa publicitet skolan får i själva verket är resultatet av en kantrad skolpolitik?

Skolan saknar disciplin, skolan saknar resurser, lärarna är utarbetade och dessutom dåligt kvalificerade. Tidningarnas braskande rubriker är många om den svenska skolans uselhet. Ledande politiker säger att nya reformer är på gång, men de reformer som redan genomförts leder sällan till önskade resultat. Vilka signaler skickar vi till elever och föräldrar när även skolans företrädare hävdar skolans inkompetens?

Jag tror ofta att de exempel som uppmärksammas i media (nu senast vår finansminister, vars dåliga gymnasiebetyg i matematik journalisten refererar till [Källa]) bygger på ett underförstått ointresse för skolans goda kraft; ibland kanske med rätta, men mer ofta därför att man vägrar belysa goda exempel på lärande som går utanför den traditionella klassrumsmiljön. Nämnde Anders Borg verkar dock ha den goda egenheten att vara bokälskare! Kanske var det kärleken till boken som senare stimulerade honom att studera vidare på Komvux?

Och visst har debattörerna rätt. Se bara på lärarutbildningens urval. Sällan är det de bäst lämpade studenterna som väljer att bli lärare. Lärarkåren är inte ensam om detta dilemma. Även bibliotekariekåren drabbas av den utbildningsinflation som bitvis lett till att studenter söker utbilding av andra egenskaper än lämplighet och begåvning. Notera att jag aldrig likställer begåvning med betyg. Av personlig erfarenhet vet jag att skolans betyg säger väldigt lite om en persons bildning eller intresse för kunskap. Betygen ger en väldigt begränsad bild av en persons agerande under en oerhört begränsad tid.

Personligen tror jag att man får de svar man söker. Letar man efter en skola med dåliga resultat är det givetvis det man kommer att hitta. Om man däremot på allvar försöker förändra en skola som till stora delar varit oförändrad under 100 år kommer man också söka de positiva exempel som finns. Ett av dessa positiva exempel hävdar jag är välfungerande skolbibliotek.

Under de år jag arbetat som skolbibliotekarie har jag mött elever som både trivs och inte trivs i skolan. Den absoluta majoriteten är dock nyfikna och intresserade av att lära sig nya saker. Ibland har jag haft förmånen att också väcka denna nyfikenhet hos elever, genom att visa dem en värld som är större än det vakuum som ett isolerat skolämne ofta utgör. Jag är övertygad om att skolan har allt att vinna på att bättre utnyttja skolbiblioteket och skolbibliotekarien i syfte att skapa ett laboratorium för kunskap och fantasi, inte minst som en värdefull lärande resurs i en mer ämnesintegrerad skola. I denna miljö kan ämnen korsbefrukta varandra och lärande - inte bedömning - sättas i fokus. Vi har en lång bit kvar innan denna (kanske något naiva tanke) blir verklighet, men varför inte börja leta goda exempel på lärande? Varför inte börja i skolans bibliotek?

måndag 28 november 2011

Vi älskar det vi gör!

Den frågan tragglas upprepade gånger inom vår yrkeskår. Mitt snabba svar på frågan blir: därför att vi är den enda professionella informationspecialisten på skolan som ser lärandets helhet!

Som yrkeskår är bibliotekarier (i synnerhet kanske skolbibliotekarier) besatta av sitt yrke. Jag gissar att det har med att vi älskar det vi gör. Jag tror - kanske lite naivt - att världen kan delas in i två grupper av människor:
  1. De som är bibliotekarier.
  2. De som önskar att de vore det.
Filmklippet nedan belyser på knappt två minuter flera av de goda argumenten.

tisdag 22 november 2011

Reklam på bibliotek?

Sedan en tid tillbaka råder det en debatt kring hur långt de kommersiella krafternas armar får sträckas i bibliotekslokalen. Senaste exemplet är Stockholms stadsbiblioteks satsning på en Poesibazar.

Basaren är tänkt att visa upp diktsamlingar; böcker som sällan når utlåningsstatistikens topplistor eller förlagens storsäljarlistor. I det lilla basarrummet finns också en dator, och det är den som gjort folk arga. Datorn är nämligen låst på Adlibris hemsida. Genom Adlibris förväntas lyrikintresserade hitta ett smidigt sätt att köpa den annars svåråtkomliga lyriken.

Biblioteket försvarar sig med att det lilla lyrikrummet bara är ett sätt att lyfta fram den smalare poesin. De hävdar vidare att det inte rör sig om någon gratis reklm för Adlibris. Alice Thorburn, ansvarig bibliotekarie, ser inte samarbetet med en kommersiell aktör som något problem eftersom Poesibazaren är "[...] ett fönster för poesi och för förlagen. För att de ska kunna fortsätta ge ut poesi måste de ju sälja." [Källa]

Jo, så är det, men frågan är om det är bibliotekens roll att göra reklam för boklådor?! Jag ställer mig mycket kritisk till utspelet. Bibliotekens neutrala roll undergrävs med ett sådant resonemang. Om man nu på allvar vill höja poesin status kan man skylta dessa titlar. En bokhandel hjälper säkert presumtiva köpare att hitta boken. Bibliotekens roll är inte i första hand att stödja förlag eller bokhandel, utan att verka som en oberoende främjare av läs- och skrivfrämjande aktiviteter och (framför allt) som vägvisare i informationskompetensens brokiga värld.

Skall skolbiblioteken föra ett liknande resonemang kanske vi bör ha en dator som är låst till ett läromedelsförlag i syfte att få eleverna att läsa mer skolmässig facklitteratur? Nej, jag tror mer på oberoendet, även om det ibland innebär en svår balansgång.

måndag 21 november 2011

Viktig litteratur vinner priser

Jag bli alltid upprörd över den nonchalans som kännetecknar stormedias behandling av barn- och ungdomslitteraturen och facklitteraturen. Den styvmoderliga behandlingen lyser kanske igenom tydligast då det gäller litterära priser, nu senast Augustpiset. Sveriges television nöjde sig helt sonika med att redovisa den skönlitterära vinnaren i vuxenklassen. Svenska dagbladet var inte bättre; vuxenlitteraturen ägnas en hel artikel, medan årets ungdomsbok och vinnaren i fackboksklassen nämns mest i förbigående.

Uselt av media att spä på en kommersiell bild av litteratur där vuxen skönlitteratur är fint och viktigt och den mer svårsålda(?) barn- och ungdomslitteraturen och facklitteraturen fortfarande betraktas som paria.

2011 års Augustpristagare:

Årets barn- och ungdomsbok: Jessica Schiefauers "Pojkarna"
Årets fackbok: Elisabeth Åsbrinks "Och i Wienerwald står träden kvar"
Lilla augustpriset: Cathrine Bengtssons "Kärlekssvetten"
Årets skönlitterära bok: Tomas Bannerheds "Korparna"

torsdag 27 oktober 2011

Vår månad!


Oktober månad har av IASL (International Association of School Librarianship) utsetts till internationella skolbiblioteksmånaden. Sedan flera år tillbaka uppmärksammas dagen i första hand av engelskspråkiga länder. Kanske dags att uppmärksamma den även i Sverige?

PS. Något så viktigt som skolbibliotek kräver givetvis mer än en ynka dag. Kanelbullen må bara behöva en dags uppmärksamhet, men skolbiblioteken behöver minst en månad, varför inte alla månader på året?

onsdag 26 oktober 2011

Bra av Skolinspektionen!

Trots tandlös lag, skulle jag kanske tillägga. Skolinspektionen har inte desto mindre lyckasts få ihop ett antal punkter att utvärdera gällande skolbibliotek. Eleverna ska t.ex. ha tillgång till ett skolbibliotek inom skolenhetens lokaler eller dess närhet. Biblioteket skall användas regelbundet i syfte att bidra till elevernas utbildning. Vidare skall det finnas både skön- och facklitteratur och andra medier (t.ex. av-material) samt informationsteknik (jag gissar datorer för informationssökning). Skolbiblioteket skall också vara anpassat till elevernas behov i syfte att främja språkutveckling och inspirera till läsning.

Ovanstående punkter fanns i mer utbroderad text i det inofficiella PM Skolinspektionen tog fram för ett tag sedan. Nu finns dessa punkter alltså att läsa på deras hemsida. Senaste tiden har skolbiblioteken både synts och hörts i den mediala debatten. Inte minst sedan ett antal friskolor fått avslag på sina ansökningar eftersom de saknat egna skolbibliotek eller avtal med folkbibliotek.

Denna utveckling är positiv och förhoppningsvis leder det till att man på sikt även bemannar sina bibliotek med skolbibliotekarier, som har kompetensen att förverkliga visionen om skolbiblioteket som en pedagogisk resurs. I förlängningen borde alla undervisande enheter i samhället inse vikten av skolbibliotekariernas unika kompetens, där informationshantering, språkfrämjande arbete och kunskapsbyggande är viktiga storheter för all utbildning. Hur gärna man än vill tro det är en lokal med böcker inte en lärande resurs, det blir den först när en fackutbildad person förmedlar, inspirerar och undervisar eleverna i de källor som står till buds.

Folkbiblioteken måste i sin tur lära sig ta betalt för tjänster som särskilt riktar sig mot skolan. Alla har givetvis rätt att låna medier, men hela skolklasser kan inte förvänta sig att få undervisning i informationskompetens, bokprat m.m. utan att betala för sig. Dessutom kan man diskutera huruvida alla folkbibliotek är anpassade till elevernas behov...

Det klokaste alternativet borde rimligen vara att anställa en egen skolbibliotekarie, som verkar för skolans individuella pedagogiska behov.

lördag 24 september 2011

Avslöja slutet?

Jag har dålig koll på antalet planerade och oplanerade bokprat jag hållit genom åren. Vad jag dock har koll på är mina tre grundregler inför ett bokprat:

1. Välj en bok du själv gillar! (Det är lättare att få andra entusiastiska då.)
2. Dramatisera gärna något ur boken, alternativt läs högt med inlevelse! (Humor funkar alltid.)
3. Avslöja aldrig slutet! (Det förstör läsupplevelsen.)

Den sistnämnda punkten tvingas jag nu kanske revidera. Ett forskarlag från University of California i San Diego har upptäckt att om läsaren vet slutet på berättelsen kan detta i själva verket höja läsupplevelsen. Forskarna kallar förhållandet "omvänd spoilereffekt"; läsaren vet slutet på berättelsen innan de börjar läsa.

Hur kan det komma sig att kunskaper om hur en berättelse slutar förhöjer läsupplevelsen? Forskargruppen identifierade ett par orsaker. Förkunskap om slutet hjälper läsaren att bättre följa den röda tråden i berättelsen. Berättelsen blir mer begriplig om tanken kan ägnas åt det som är betydelsefullt i texten. Vidare hamnar handlingen i fokus på ett annat sätt. Berättelsen blir mer underhållande om läsaren kan se hur berättelsen knyts i hop, helst med ett oväntat slut. Kunskapen om detta oväntade slut gör inte berättelsen mindre intressant, snarare ökar underhållningsvärdet, enligt forskarna.

Kanske dags att inför nästa bokprat avslöja slutet på boken? Studien jag refererar till hade en testgrupp bestående av vuxna individer. Om resultatet hade blivit detsamma om testpanelen varit barn och ungdomar låter jag vara osagt, men alla metoder som förhöjer läsupplevelsen kan vara värda att prova.

Läs mer om studien här!

onsdag 14 september 2011

Skolinspektionen anser...


Förvirringen kring den nya skollagen tycks vara total, åtminstone beträffande skolbibliotekens roll i det pedagogiska arbetet. Någon användbar juridisk definition av skolbibliotek finns egentligen inte, men är förhoppningsvis under upphandling. Skolor som vänder sig till Skolverket och undrar vad skolbibliotek innebär hänvisas i första hand till den skollag som stipulerar att skolor skall "ha tillgång till skolbibliotek".

En vag definition som inte säger mer än att en lokal för medier vore bra att ha, inget om dess innehåll på ett pedagogiskt plan. Lika urbota dumt som om skollagen skulle ge elever rätt till ett klassrum, men inte nämna något om lärarens pedagogiska uppgift. En del av problematiken går tillbaka på att regeringar (gamla som nya) har väldigt vaga idéer om vad ett skolbibliotek utöver lokal kan användas till. Att tänka sig att en akademiskt utbildad bibliotekarie, ofta också med viss pedgogisk utbildning i bagaget, kan vara en pedagogisk partner i skolan tycks inte ha föresvävat lagstiftarna.

Jag tror den springande punkten, som alltid, stavas p-e-n-g-a-r. Det skulle kosta för mycket att faktiskt satsa på att ha professionella skolbibliotekarier på Sveriges alla skolor. Lite böcker och datorer löser bristen på detta, tror man. Det finns säkert politiker som vill satsa, men resultatet tyder på en vattnig kompromiss.

Dock har Skolinspektionen ett internt PM, som inte är officiellt ännu, skrivit ned några förklarande(?) punkter. Ni hittar detta pm här!

PS. Trots min något kritiska underton är skolbibliotekens omnämnande i skollagen ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis sätts en boll i rullning, som genererar definitioner som också omfattar kompetent personal. Skolinspektionen kan inte undgå att möta några skolbibliotekarier som gör skillnad i den pedagogiska vardagen. Vi väntar alla på resultat.

torsdag 1 september 2011

PEGI


PEGI - Pan European Game Information - är en organisation som klassificerar datorspelens innehåll utifrån kriterier som våld, droger, sex, grovt språk etc . Organisationen är även ansvarig för den åldersmärkning dator- och TV-spel har.

PEGI:s hemsida finns en bra funktion där föräldrar och andra berörda lätt kan söka på en speltitel och få upp information om vad spelet innehåller samt vilken ålder det lämpar sig för. Enda nackdelen med söktjänsten är att en del av informationen är på engelska, men de tydliga ikonerna kompenserar oftast bristande språkkunskaper.

Detta är viktig kunskap för alla som har daglig kontakt med ungdomar. Som skolbibliotekarie har man givetvis en skyldighet att ha kunskaper om denna medieform, för även om ditt skolbibliotek inte har spel till utlån så är det en viktig kulturell referens för våra unga.

Inte utan mitt skolbibliotek!

Det gamla konstaterandet "inte utan min rektor" har fått konkurrens av det lika slagkraftiga "inte utan mitt skolbibliotek"! Efter att ha läst artikeln i Skolledaren med samma rubrik som ovan förstår man hur viktigt det är att ha skolledningen med sig. En rektor som förstår innebörden och vikten av att ha en skolbibliotekarie i den pedagogiska verksamheten är lika ovärderlig som skolbibliotekariens förmåga att söka sig utanför en fysisk lokal.

På Snösätraskolan i Stockholm tycks rektorn, Viktoria Hallén, och skolbibliotekarien Elisabeth Ljungdahl ha funnit en framgångsrik väg till ökad måluppfyllelse för eleverna. Eleverna lär sig genom schemalagda lektioner i skolans bibliotek, lärarna får fortbildning i form av läsecirklar, som dokumenteras och diskuteras på en wiki. Ljungdahl konstaterar också att verksamheten är viktigare än lokalen och att skolbiblioteket "inte bara är böckerna i hyllan utan handlar om ett riktigt bra samarbete mellan lärare, bibliotekarie och skolledning".

torsdag 11 augusti 2011

Intensivt funkar bäst för dyslektiker

Vi är många i skolans värld som då och då möter elever med lässvårigheter. En del har rentav så stora problem att ta sig igenom en text att de helt enkelt inte kan avkoda orden, trots år av hjälp från specialpedagoger. Tyvärr ökar problemen med bristande läs- och skrivförmåga, trots att allt fler får extra hjälp.

Ny forskning som presenterats under pågående Dyslexikongressen tyder dock på att enstaka timmar hos specialpedgogen ger lite valuta för pengarna. I stället rekommenderas intensiv lästräning under en kortare period, s.k. RAFT-träning (Reading And Fluency Training)

Resultaten visar att de barn som fått intensiv handledd lästräning 45 minuter/dag under en 12 veckors period hade betydligt bättre avkodningsförmåga, läsförståelse och ett större ordförråd än de barn som fått den gängse specialundervisningen.

Min erfarenhet tyder på att detta stämmer. De klasser jag haft möjlighet att handleda i gruppläsning har (trots dyslexi hos enstaka elever) visat stora framsteg med både avkodning, läsförståelse och läshastighet. Den viktigaste nyckeln till detta tror jag är den handledning jag och ansvarig pedagog stått för. Utan handledning riskerar läsning bara bli som att köra bil utan att trycka på gasen; man står still. Givetvis tar läsning också tid. Alla barn bör få möjlighet att läsa och diskutera texter minst 30 minuter varje skoldag.

Skolbibliotekarien har en viktig resurs att fylla i denna läs- och skrivträning! Utnyttja den textkunskap skolbibliotekarierna har, för en tråkig bok uppmuntrar inte heller läsutvecklingen.

torsdag 30 juni 2011

Ha en alldeles underbar sommar!

CC. Fotograf: Slack 12

Nu tar denna blogg sommarlov, men misströsta inte! Skolbibliotekarien hotar med att dyka upp på ett skolbibliotek nära dig när höstterminen börjar!

Piska och morot á la Svenskt näringsliv

Varning! Detta inlägg har inte en självklar plats i Skolbibliotekariens intressesfär. Jag skyller på att det trots allt rör utbildningspolitik i allmänhet, och därför är av visst intresse. Ska sanningen fram tog ironin överhand och inlägget skrevs av bara farten...

Svenskt näringsliv (SN) lyckas i sin senaste rapport, Konsten att strula till ett liv, åtminstone med en sak: de får uppmärksamhet! Rapporten går igenom ett antal utbildningsvägar och kopplar dessa till löneutveckling och chans till jobb. SN hävdar med febril förkärlek för tabeller och siffror att kurser eller utbildningar som läses för allmänbildningens skull eller inte har tillräcklig vetenskaplig substans (vem avgör det om inte universiteten?) inte bör finansieras med studiebidrag. Utbildningar som är "samhällsnyttiga" är, enligt SN, följdaktligen mer värda än värdelösa utbildningar som inte genererar annat än bildning eller tankesystem utan finansiell avkastning.

Humanisterna är det mest synd om, de borde i stället bli civilingenjörer och bidra till Sveriges BNP på ett mer produktivt sätt än att diskutera Harry Potter eller svenska ortsnamn. SN:s recept för att få ner det stora antalet humanister på svenska lärosäten - som ändå inte bidrar vare sig med pengar, företag eller nya säljbara produkter - är att strypa tillgången på studiemedel för s.k. slöutbildningar. I stället skall vi helst bara skattefinansiera civilingenjörer och chefsekonomer. De är ju så duktiga, och de får jobb. Högavlönade jobb. De startar dessutom företag där humanistiska idéer inte behövs.

Se där! Ett genialt koncept för den "fria" forskningen!

måndag 16 maj 2011

Datoranvändning försämrar läsförmågan?

Ett antal artiklar i facktidskrifter refererar till Monica Rosén, professor i pedagogik, som nyligen mätt läskompetensen hos nio-tio-åringar i olika länder. Resultatet tyder, enligt Rosén, på att det finns ett klart samband mellan det ökande datoranvändandet i länder som Sverige och nedgången i läsförmåga. I andra länder (exempelvis Italien) där läsförmågan ökat finns inte faktorn ökad datoranvändning i samma utsträckning. Rosén hävdar vidare att ett ökat datoranvändande hemma också leder till sämre läsförmåga. Däremot har de allra svagaste läsarna blivit fler, men de duktiga läsarna blivit sämre.

Jag noterar hur viktig min roll som skolbibliotekarie är. Att "språkbada" elever med böcker är jätteviktigt, inte minst för de elever som inte kommer från bokläsande hem. Att läsa på skärm och läsa i bok är två olika sätt att läsa. Jag kan hantera båda sätten, men elever som sällan tvingas läsa text i tryckt form tror de läser en bok som de läser bloggen; genom att skumläsa. Denna form av läsning fungerar sällan då man exempelvis skall tillägna sig en mer komplicerad fack- eller skönlitterär text. Enda sättet att överbrygga denna generationsklyfta tror jag är genom att utsätta barn och unga för båda textformerna. Digitala texter möter de ofta på sin fritid, men den tryckta texten mer sällan. Skolan bör därför fokusera på att väga upp detta missförhållande för att gynna de elever som annars riskerar att hamna i en kunskapsklyfta.

Läs vidare:

söndag 15 maj 2011

Fantastisk förespråkare!

Radioprogrammet Verkligheten i Sveriges Radios program 3 har ett inslag kallat Inkvisationen där fördomar mot olika yrken ställs i strålkastarens ljus. En företrädare för yrkesgruppen anklagas och får svara på anklagelsen. I fjärde programmet var det bibliotekariens tur. Trist, torr, bildad och tillhörande en världsfrånvänd kulturelit är vanliga fördomar om yrkeskåren. Men stämmer fördomarna överrens med verkligheten?

"Hon är stel och torr, är en misslyckad författare, fnyser åt låntagarrnas dåliga smak och anser sig tillhöra världens mest bildade yrkeskår. Men när ljuset släcks och kopieringsmaskinen stängs av så släpper hon på hårknuten, tar av sig glasögonen och låter vildkattan träda fram." [Källa]

Bibliotekarien Jenny Lindh försvarade yrkeskåren, och gjorde det på ett fantastiskt sätt!

Läs mer och lyssna på inslaget!

PS. Som manlig skolbibliotekarie brottas man ständigt med dessa fördomar i dubbel bemärkelse. Skolbibliotekarien står ju någonstans i gränslandet mellan skolfröken och kultureliten. Att dessutom tycka att läsning och kunskap är SÅ häftigt att jag ägnar mig åt dessa lustar frivilligt gör mig till en ytterst ovanlig människa, åtminstone i elevernas ögon...

måndag 2 maj 2011

Spåra bilden



En tjänst jag tycker verkar lovande är TinEye. Det är en "omvänd" sökmotor för bilder, som låter dig spåra bildens historia bakåt samt leta efter modifierade kopior av originalet. Vidare kan du leta efter större bilder av de bilder du enbart har små förhandsgranskningar av.


Praktiskt och bra! Söktjänsten ger också intressanta möjligheter att källkritiskt granska bilder. Genom att hitta "originalbilden" och följa modifierade varianter av denna kan man diskutera upphovsrätt och källkritik på ett mycket visuellt och tydligt sätt.

söndag 1 maj 2011

Skolbibliotek jorden runt

En nyligen utkommen bok med titeln Global Perspectives on School Libraries gör för första gången (?) en översiktlig inventering av skolbibliotekens status i flera länder världen över. Synd bara att boken är för dyr att köpas in för skolbibliotekarier med begränsad inköpsbudget; boken kostar nästan €90 (ca 800 SEK).

Jag har ännu bara bläddrat i denna bok. En utförligare recension av dess innehåll kommer snart!

fredag 22 april 2011

Grattis!


Förra inlägget var det hundrade i ordningen...tänk så fort tiden kan gå!

Denna blogg har alltid varit ett resultat av min egen nyfkenhet. Jag vill veta och förstå mer om det yrke jag själv haft de senaste fem åren. Att omvärldsbevaka och skriva blir för mig ett sätt att också klargöra hur jag själv ställer mig till aktuella frågor.

Mycket av det jag tycker och tänker grundar sig givetvis i min person, mitt sätt att handskas med vardagen som skolbibliotekarie. Alla kan inte alltid dela mina åsikter, däremot tror jag att alla som arbetar som skolbibliotekarier delar visa grundläggande åsikter som specifikt rör yrkesrollen. Jag tror att dessa minsta gemensamma nämnare bl.a. är:

  • Högre status i skolan! Vi är lika betydelsefulla som vilken lärare som helst, ofta dessutom med högre utbildning och bildning. Varför glöms vi så ofta bort?
  • Skolbibliotekariens kompetenser måste tas tillvara bättre! Vi är den enda yrkesgrupp i skolans värld som är utbildade informationsexperter. Detta borde betyda mycket i dagens samhälle med ökade krav på att utbilda elever i informationsfärdigheter.
  • Skolbibliotekarie är inte synonymt med folkbibliotekarie! Nej, vi har ingen inre tjänst, oftast heller inga kollegor att bolla idéer med. Vi är pedagoger i lika hög utsträckning som läs- och skrivfrämjare och informationsexperter. Vi arbetar för skolans måluppfyllelse med skolans styrdokument som främsta rättesnöre. Det är viktiga delar i vår profession som skiljer oss från folkbibliotekarierna. Folkbiblioteken gör ett fantastiskt arbete, men jag tror att vi har olika grundförutsättningar att genomföra våra arbetsuppgifter. Kontentan: Skolbibliotekarien arbetar i en pedagogisk verksamhet, vars syfte är att bidra till elevernas måluppfyllelse. Detta resulterar också i att vi har också olika behov vad gäller fortbildning och utbildning. Även om vår gemensamma bas är likvärdig är vi trots allt två yrkesgrupper. Två yrkesgrupper som tjänar mer på att samarbeta än lägga vattentätta skott mellan två förvaltningar.
  • Vi har världens mest kreativa yrke! Ingen dag är den andra lik. Under en arbetsdag är jag allt från inredningsarkitekt, beslutsfattare, ekonom, lärare, kurator, utställningsansvarig, läsfrämjare, informationsexpert, handledare m.m. m.m. Vilket annat yrke är så varierat? En del av det som ofta leder till jobbiga situationer (vi klassas både som lärare och bibliotekarier, ibland inget av det) är också det som gör detta yrke så fantastiskt roligt. Man styr i hög grad över sin egen tid, man ordnar ofta projekt efter eget huvud, om än i samråd med elever och lärare. Tidsaspekten från idé till färdigt projekt är ofta väldigt kort, eftersom man förväntas driva projektet på egen hand (läs: utan annat stöd än egna kunskaper och sociala kompetens, spetsat med en mycket begränsad ekonomi).
Denna korta genomgång av tankar jag tror många skolbibliotekarier delar ger mersmak i mina skrivsugna fingrar... Det kanske blir 100 inlägg till!

lördag 9 april 2011

Ett universalbibliotek utan Google?


Google hade (har) en idé om att skapa världens största digitala bibliotek. Genom avtal med flera av världens stora bibliotek skannas böcker i en rasande hastighet. Tanken är att dessa böcker sedan skall vara tillgängliga för allmänheten. De böcker som inte omfattas av upphovsrätt kommer läsare åt direkt, andra titlar kan köpas via länkar till boklådor. Den springande punkten gäller vem som har rätt att tjäna pengar på bokskatterna. Google vill nämligen ha ensamrätt på de titlar man skannat. Svenska förlag och bibliotek har förhållit sig skeptiska, många har vägrat att skriva avtal med företaget.

I en artikel i New York Times kan man läsa att en amerikansk domstol nyligen meddelat att Googles planer på ett universellt bibliotek inte är lagliga. Ett stort hinder för Google. Nu har andra aktörer gått in i syfte att försöka skapa världens största bibliotek, dock utan Googles kommersiella intressen.

Robert Darnton, chefsbibliotekarie på Harvards universitetsbibliotek, har tillsammans med flera andra aktörer (bland dem också meccenater utan kommersiella intressen) börjat smida planer på ett digitalt universalbibliotek i syfte att "make the cultural and scientific heritage of humanity available, free of charge, to all."

Vad resultatet av denna kamp mellan marknad kontra allmännytta blir återstår att se. Jag är för fri kunskap, men inser också svårigheten författare upplever då deras verk säljs utan att de själva får så stor del av kakan. Själv fördrar jag mångfald framför enfald.

Redan idag finns liknande portaler på nätet, gigantiska arkiv där fri kunskap är ledljus.
  • Europeana - EU:s portal med ca 15 miljoner fria bilder, texter, ljud och filmer. Detta är Europas kulturarv i digital form.
  • Internet Public Library - En sökmotor med kategoriserade länkar till böcker, tidskrifter m.m. Sidan drivs och underhålls av professionella bibliotekarier, lärare och studenter.
  • The Internet Archive - En guldgruva för de som vill följa webbsidors utveckling! Kopior från en mängd hemsidor tagna vid olika tidpunkter finns, som möjliggör för användare att spåra förändringar över tid. Arkivet har också utmärkta sökfunktioner där fritt material (bilder, filmer, texter och musik) kan sökas och användas.

torsdag 7 april 2011

Skolbibliotek är mer än en lokal

Det är säkert fler än undertecknad som reagerat på den mycket bristfälliga definitionen av skolbibliotek i den nya skollagen. Skolbibliotek återfinns under rubriken "lokaler och annan utrustning". Detta säger inget. Det är ungefär som att likställa lärare med klassrummet. Definitionen säger inget alls om skolbibliotek som en pedagogisk resurs, ett pedagogiskt arbetssätt där givetvis skolbibliotekarien fyller arbetssättet med givande innehåll.

Nyligen tog fackförbundet DIK fram en definition som är användbar. Tillsammans med skolverkets äldre dito, har aktörer som Skolinspektionen och skolledningar runt om i landet något mer handfast att utgå från än en dåligt definierad lokal utan pedagogiskt innehåll.

Den springande punkten är att skolbibliotekets uppdrag och måluppfyllelse definieras av skolans styrdokument. Svårare än så behöver vi inte göra det.

"Skolbiblioteket är en pedagogisk funktion. Skolbibliotekets uppdrag definieras av skollagen och nationella kurs- och läroplaner. Under ledning av kompetent personal stärker skolbiblioteket elevernas digitala och språkliga kompetens i en vidgad textvärld." (Källa)

torsdag 31 mars 2011

ALMA 2011

Den australiska illustratören och författaren Shaun Tan fick årets pris till Astrid Lindgrens minne, det s.k. ALMA-priset. Jag tycker priset är välförjänt. Synd bara att inte fler av hans böcker kommit ut i Sverige, men det lär bli ändring på det nu.


På svenska finns enbart hans storartade bok Ankomsten, som handlar om en familjs liv, öden och äventyr i samband med ankomsten till ett nytt land. Boken är en grafisk novell helt utan text, varför jag ogärna tar ordet "översatt" i min mun. Den är, inte desto mindre, en mycket stark läsupplevelse.

tisdag 15 mars 2011

Visst finns det skillnader...

Läste med stort intresse artikeln "Biblioteksarbete är osynligt i skolan" i Biblioteksbladet (2-2011) skriven av den pensionerade bibliotekarien Anna Birgitta Eriksson. Framför allt är de inledande funderingarna kring skillnaderna mellan bibliotekariens och lärarens yrkesroller intressanta.

Min egen magisteruppsats undersökte just hur skolbibliotekariernas och lärarbibliotekariernas skilda yrkesidentiteter kunde leda till olika sätt att ta sig an själva biblioteksverksamheten. Den kanske vikigaste slutsatsen blev att man som skolbibliotekarie ofta tvingas bli mer lärare är lärarna själva. Detta har sin grund i enkel psykologi: ett yrke i minoritet söker professionell respekt. Denna respekt vinner man i bland genom att verka på majoritetens arena, med distinktionen att man än mer betonar det pedagogiska i sin yrkesroll.

Åter till Erikssons artikel. Hon har många intressanta , tycker jag. Efter flera år som skolbibliotekarie tycker jag att skolan har allt att vinna på att sluta vara så gränsbyggande. Släpp i stället in bibliotekariekompetensen på allvar. Lärare och bibliotekarie är inte synonymer, däremot kan de båda rollerna i skolans värld bli större än delarna.

Skolbibliotekarien och läraren måste helt enkelt mötas för elvernas bästa. På en pedagogisk arena måste också styrdokumenten gälla alla parter. Detta kräver ett samarbete som bygger på ömsesidigt givande och tagande. Då riskerar vi aldrig att hamna i det läge som eleven i Erikssons artikel hamnat i:

"När jag får en uppgift av min lärare går jag till biblioteket, och bibliotekarien hjälper mig förstå vad den handlar om."  

lördag 26 februari 2011

Kommunal marknadsföring?

I ett debattinlägg i Uppsala Nya Tidning undrar en klok elev på Cesliusskolan, Uppsala varför kommunens skolor inte marknadsför sina skolbibliotek bättre. Frågan är högst berättigad, och jag kan inte annat än instämma.

På pråliga affischer syns slagord som "behöriga lärare", "kreativ miljö" och "internationella kontakter" på bussar och tåg i landets alla kommuner inför stundande gymnasieval. Inte med ett ord nämns skolbiblioteken, som borde vara en mycket stark resurs att räkna med, inte minst för de elever som kommer från studiesvaga hemmiljöer.

I konkurrensen med friskolor är kommunala skolor också överlägsna beträffande skolbiblioteksverksamhet; en klar konkurrensfördel, med andra ord. Dessutom återfinns IKT-resurser och skolbibliotek ofta i samma lokal, och dessa mediala storheter utgör rimligen den mest kreativa och kunskapsberikande miljön på hela skolan.

När visar Sveriges kommuner att de är stolta över sin skolbiblioteksverksamhet?

söndag 13 februari 2011

Källkritik i 500 år?

I skolans värld är ganska ofta källkritiskt tänkade synonymt med IT-baserad information. Lösryckta webbsidor skrivna av Kalle och Agnes lyfts ofta fram som goda exempel på att varningsskyltar bör höjas när allemansrätten nått nätets finrum. Att kunna söka, granska och använda information i syfte att skapa egen kunskap tycks alltså vara av största vikt i vår samtid av digital nätverkskultur.

Detta faktum är givetvis skolbibliotekarier väl införstådda med. Ibland är jag dock skeptisk till skolans senfärdighet. Var fanns dessa rop efter kritisk granskning för 20-30 år sedan? Visst har informationen alltid funnits, och visst har informationen varit en flod även sett i backspegeln? Plötsligt blir källkritiskt tänkande ett modeord som förknippas i huvudsak med elevernas nätsökningar. De traditionella informationskällorna glöms liksom nästan bort, hamnar i kölvattnet. Detta trots att boken (i tryckt eller digital form) ännu är den främsta informationskällan för allt vetenskapligt arbete.

Detta begränsade synsätt på källkritik upprör mig. Som skolbibliotekarie är informtionshantering och källkritisk granskning inget nytt. Det har varit en del av bibliotekariens yrkeskompetens sedan Gutenberg bestämde sig för att masstillverka informationskällor vi i dagligt tal kallar böcker. Varför är teknik alltid häftigare än kunskapen bakom den?

Skolbibliotek anno 1925 och 1939

Sveriges Folkskollärarförbund yrkade redan under 1925 på att skolbiblioteken bör vara obligatoriska i svenska skolor. Dessa idéer vann inget större gehör, mest beroende på kostnaden. Känns detta igen?

1939 skrev förrbundet en skrivelse till styrande (adresserat kungen) där de ånyo försöker höja både kvalitet och kvantitet på skolbiblioteken. De kräver bl.a. att

"...bestämmelserna om  statsanslag  till  skolbiblioteksverksamheten  avfattas så,  att  ett  visst  mindre  grundanslag av statsmedel  kan utgå  till  skolbibliotek  utan  motsvarande anslag från kommunens sida." [Källa]

Summa summarum: vem betalar vad! Också detta låter skrämmande välbekant... Varför handlar pedagogiska frågor alltid om prislappen och så sällan om kvalitetsbrist p.g.a. dåliga resurser?



Stort tack till webbplatsen Lärarnas historia, som har gjort så mycket värdefullt material tillgängligt för alla med intresse för pedagogiska frågor!

torsdag 10 februari 2011

Världens vackraste bibliotek?

Lika bra att få det överstökat. Jag erkänner, detta inlägg har föga med skolbibliotek att göra. Icke desto mindre är denna inofficiella lista över världens vackraste bibliotek ögongodis för alla som någon gång älskat bibliotekens estetik.

Photo Essay: Amazing Libraries Around the World

lördag 22 januari 2011

Framtidens skolbibliotek

Tre bra länkar att ha som utgångspunkt för diskussioner i detta spännande ämne:

En sida med mycket intressant material från konferenses Framtidens skolbiblotek, som hölls i Malmö den 23-24 april 2009.

Cecilia Bengtsson, skolbibliotekssamordnare i Ekerö reflekterar över skolbibliotekens roll i framtiden.

En diskussionssida om allt som rör skolbibliotek och framtid.

Lägg gärna till egna favoriter i kommentarerna! 

fredag 21 januari 2011

Fria bilder

Redigeringsmöjligheter i Wylio.com
Alla som arbetar i skolans värld stöter ständigt på problematiken kring vilka bilder eleverna får använda i skolarbeten. De flesta googlar lite sporadiskt fram passande bilder, ofta utan att kolla upphovsrätten. Lite mer avancerade sökare väljer avancerat sökalternativ där bilder som är skyddade kan filtreras bort.

Sökmotorn Wylio förenklar sökprocessen, eftersom alla bilder du får upp redan är fria att använda! Bilderna hämtas från Flickr, där miljontals bilder är licensierade under creative commons.

Det fiffiga är egentligen inte sökfunktionen som sådan utan sättet du kan kan redigera bildera på, direkt i sökmotorn. Du kan direkt ändra storlek, sidorientering m.m. utan att först behöva ladda hem bilden. När du valt de intställningar du önskar får du en html-kod som du klistrar in i blogginlägget eller din hemsida. Funtionen är särskilt anpassad för bloggar, men minst lika användbart för andra syften.