söndag 25 oktober 2009

Diigo


För de av er som inte hört talas om det utmärkta verktyget Diigo kan jag kort berätta att det handlar om ett socialt vertyg för forskning på nätet. Diigo låter dig spara sidor, stryka under, skapa anteckningar m.m. Du kan dessutom dela din forskning med andra. I utbildningshänseende är verktyget fantastiskt! Det är dessutom gratis och har en mycket bra plattform för skolor och andra lärande organisationer.

För att bättre förstå innebörden av Diigo rekommderar jag att du kikar på följande filmsnutt. Därefter tycker jag du ska testa själv. Detta är något som borde vara ett ypperligt verktyg för alla skolbibliotekarier som vill skapa en digital lärmiljö.

Skolbibliotekariens framtid

Carol Simpson funderar i sin artikel, The School Librarian's Role in the Electronic Age, över skolbbliotekariens roll i en alltmer digitaliserad medievärld. Vilken roll fyller skolbibliotekarien i ett skolbibliotek som alltmer präglas av färre fysiska medier och mer av datorer och annan IT-utrustning? Hur påverkas vår yrkesroll - och hur möter vi kraven från användarna?
Simpson ser fyra utvecklingsområden som centrala för skolbibliotekarien:

1. Från underhåll av lagerlokal till konsultverksamhet
2. Dualismen mellan medieplanering och informationsförmedling
3. Från traditionell kunskapsförmedlare till informationsexpert
4. Rollen som pedagog

Dessa fyra punkter känns välbekanta för oss alla. Personligen ser jag att eleverna har mindre och mindre behov av s.k. traditionellt biblioteksarbete. Med "traditionellt" menar jag lästips, lokalisering m.m. Många användare kommer till biblioteket med kunskap om vad de vill läsa, färre kanske med insikten om omgivande läsexempel.

Vår roll blir sannolikt mer handledande än idag. Redan nu är skolbibliotekariens främsta uppgift att förmedla information av olika slag. Vår roll är dessutom pedagogisk, d.v.s. vi skall lära eleverna att själva hitta, sovra och kritikst granska informationskällorna. Vi har ingen brist på information, snarare är det så att eleverna snarare översköljs med för mycket av den varan. Vår roll blir snarare att ge eleverna en slags inre vägledning i form av metakognitiva kunskaper; informationssökning, källkritiskt tänkande, etiska förhållningssätt, lärstilar och studieteknik. Detta exkluderar givetvis inte andra arbetsområden, som läs- och skrivfrämjande arbete och kulturellt arbete.

Vår pedagogiska roll kan tyckas självklar, men ser alla oss i den rollen? Jag har sagt det för, och säger det gärna igen: vi måste föra ut vår kunskap också utanför biblotekets väggar! En allt större mängd av den information våra elever behöver finns digitalt. Den informationen når man var som helst, från en bärbar dator på fritidsgården eller via en mobiltelefon i klassrummet.  Yngre användare tycker dessvärre sällan att biblioteket är den ideala platsen för informationsanvändning. Resultatet blir att vi måste ta oss dit våra användare finns. Att tro att alla söker upp oss är naivt. I vår roll som pedagog har vi ypperliga chanser att möta elever i klassrummet! Kanske kan en slags uppsökande verksamhet bli en modell också för skolbiblioteken? Jag tänker då inte närmast på delaktighet i klassrummen utan på att vara i miljöer utanför skolan. Samarbetet med folkbiblioteken kan bli en nyckel i detta.

Hur påverkar då digitaliseringen vår yrkesroll? Frånsett det redan nämnda skulle jag vilja infoga skolbibliotekens roll som sociala rum. Jag tror fortfarande att biblioteket som rum har en viktig funktion att fylla. Vi måste bara bli bättre på att anpassa oss efter användarnas behov. SAB-koder i all ära, men hur många 14-åringar förstår logiken i ett system anpassat för industrialismens mediebehov? Bryt ned, förenkla och synliggör.

Ett socialt rum innebär också mer plats för informella möten, elevmedverkan och lärande bortom klassrummet. Vi måste söka oss till elevernas förförståelse på alla plan, först då tror jag vi kan bli riktigt framgångsrika. Jag tror vidare att vi måste försöka nå eleven utanför skolan, d.v.s. ordna fritidsliknande aktiviteter som kan verka som supplement till den rent pedagogiska (klassrumsorienterade) verksamheten. Att ha sociala relationer med eleverna gör att gapet mellan dig och eleven blir mindre - också i lärande situationer.

måndag 12 oktober 2009

Förslagen till nya kursplaner

Regeringens förlag till nya kursplaner för grundskolan ligger nu ute på remiss. Alla kan komma med synpunkter, även vi "vanliga" människor. Jag har läst igenom delar av kursplanerna, i första hand kursplanerna i svenska, historia, religion och geografi. Valet är personligt och beror till stora delar på att det är dessa ämnen jag kan bäst. Jag har undervisat i svenska och SO samt arbetar med dessa ämnen i ämnesråd på skolan.

Vad finns för skolbibliotekens vidkommande i dessa nya kursplaner? Till att börja med tycker jag att strukturen i de nya kursplanerna lovar gott. De har "en röd tråd", de är lättare än nuvarande kursplaner att direkt applicera på undervisningssituationen. Exmeplvis utgår SO-ämnena från "centralt innehåll". Detta centrala innehåll är gemsamt för ämnena, även om innehållet ser olika ut beroende på vilka årskurser det gäller. De centrala innehhållen är uppdelade i åk 1-3, åk 4-6 samt åk 7-9.

Kursplanerna känns också mer styrande. Kunskapsmassan är indelad på ett annat sätt än tidigare, pedagogen får svart på vitt vad som bör (skall?) ingå i kursen. De påminner på så vis om de äldre kursplaner som Skolöverstyrelsen utfärdade. Denna styrning har naturligtvis två sidor. Det blir (förhoppningsvis) lättare att planera sina kurser, men pedagogen blir också mer bunden till det stoff som bör läras ut.

Förslagen till den nya kursplanerna är internationellt orienterade. Detta märks tydligt i alla kursplaner där man inflikat ett mer globalt perspektiv på kunskapsstoffet. Detta är inget nytt, men har nu  tydligare satts på pränt. Tydligast blir det i kursplanen för historia (centrala mål för SO), som talar om "kulturmöten" och att "den europeiska dominansen bryts" samt vår samtid som "den globaliserade världen". Europa är inte längre normgivande på alla områden.

Jag ställer mig däremot kritisk till att historia, religion, geografi och samhällskunskap fortfarande benämns SO på låg- och mellanstadiet. Detta förvillar eleverna och lärarna. Varför inte tala samma språk i hela grundskolan? "Hoppsan skall vi börja läsa historia på högstadiet...?" Det är tydligt att högstadiet är mer ämnesinriktat, medan låg- och mellanstadiet intar en otydligare roll, som bitvis svävar mellan ämnen.

(Jag måste också framföra mitt tidigare krav: Inför informationskompetens som ett nytt, tvärvetenskapligt, obligatoriskt skolämne NU! De skolor som saknar kompetent personal (läs: skolbibliotekarie) att undervisa i detta ämne bör snarast anställa en sådan. Misstolka mig inte nu, jag menar inte att det nödvändigtvis måste vara skolbibliotekarien som håller i denna undervisning. Däremot tror jag att en skolbibliotekarie är mycket väl lämpad med tanke på att han/hon har utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap samt har pedagogisk erfarenhet, i bästa fall också pedagogisk utbildning.)

Slutligen några intressanta citat för oss skolbibliotekarier saxade från de nya förslagen till kursplaner:

"[...] analysera, tolka och värdera olika typer av historiska källor" (Kursplan i historia)

"Hur information, åsikter och köpbudskap kan uttryckas och spridas i tal, text och bilder." (Kursplan i historia; centralt innehåll i SO)

"[...] informationssökning på bibliotek, internet och massmedier, inkluderande källkritik." (Kursplan i svenska)

"[...] insamling av information i stora textmängder och fler källorän en enda, samt strukturering av informationen." (Kursplan i svenska)

"Massmedia, reklam och propaganda. Hur information, åsikter och köpbudskap kan uttryckas och spridas i tal, text och bilder. Innehållet behandlar också hur olika medier fungerar och används samt hur källkritiska förhållningssätt och metoder kan navändas på massmedier som eleven möter i vardagsliv och studier." (Kursplan i religionskunskap; centralt innehåll i SO)

Du hittar kursplanerna i sin helhet här!

måndag 5 oktober 2009

Skolbibliotekarien har uppmärksammats...


...av skolbibliotek.se! Jag är glad och tacksam för alla lovord. Lovord betyder mycket, speciellt när de kommer från kollegor!

söndag 4 oktober 2009

Google timeline

När jag undervisade en grupp elever i att söka information kring upptäckare "upptäckte" (ursäkta den oavsiktliga ordvitsen!) jag Google Timeline. Timeline är ett mycket bra verktyg för den som snabbt vill få ett sökord uppdelat kronologiskt. Google spaltar alla sökträffars giltlighet på en klickbar kronologisk skala.

I mitt fall använde jag mig av sökordet "explorers", och fick då upp en tidskala som sträcker sig från 10.000 år f.Kr. till nutid. Mycket användbart, både för mig och mina elever!

PS. För att komma direkt till tidsskalan ska det räcka att du skriver sökord-et/en + "view:timeline". I de fall jag testat fungerar detta dock dåligt. Säkrare är att efter sökning, d.v.s. när du fått upp resultatlistan, klicka på "options" strax under sökrutan. Då får du upp ett antal sökalternativ i din vänstermarginal. Välj där "timeline". OBS! Tyvärr fungerar ovanstående än så länge bara i den engelskspråkiga versionen av Google.

lördag 3 oktober 2009

Skolbiblioteket som pedagogisk resurs

Skolverket är en av de tyngsta remissinstanserna gällande den nya skollagen. Därför är det med glädje jag ser att skolverket anser att skolbiblioteken bör ligga under rubriken pedagogisk resurs. Inte som i nuvarande förslag under "lokaler och utrustning".

För mig är skolbiblioteket en pedagogisk idé, som sträcker sig långt utanför bibliotekets rum. Skolbiblioteket består av pedagogiskt värdefull utrustning och materiel, som datorer, böcker, databaser, tidskrifter etc. MEN skolbibliotek utan skolbibliotekarie är en lokal utan länk mellan elev och innehåll.

För mig är det självklart att skolbiblioteket sköts av experter. Skolbibliotekarien är en sådan expert, med kunskap och kompetens i både biblioteks- och informationsvetenskap och pedagogik. Skolbibliotekarien skall i sammahanget föra in bibliotekets resurser i den dagliga undervisningen. Det är ingen lätt uppgift, men blir omöjlig om han eller hon inte ens erkänns som en del i det pedgogiska arbetslaget.