tisdag 23 juni 2009

Informationskompetens som skolämne - nu!

Informationsfärdighet, informationskompetens, information literacy informationsteknologi... Fint barn har många namn.

Nu tycker jag det på allvar är dags för det svenska skolväsendet att införa informationskompetens som skolämne. Vi ligger redan långt efter. Kunskapen att kunna välja, sovra och kritiskt granska information blir allt viktigare. Faktum är att det är den enskilt viktigaste färdigheten i vår samtid.

I vårt grannland, Norge, har man sedan ett antal år tillbaka informationsteknologi som skolämne. Ämnet fokuserar på praktiska kunskaper, men har inte med ISP (Information Search Process/Informationssökningsprocessen)-färdigheter. Ämnet omfattar inte heller traditionella informationskällor som böcker, tidskifter etc. Detta skulle Sverige kunna införa och på allvar bli världens mest progressiva utbildningsnation.

Personligen tror jag att informationskompetens inte bör begränsas till att enbart handla om digital information. Källkritik, ISP och studiefärdigheter är nödvändiga kunskaper att applicera på alla former av kunskapsskapande, inte bara inhämtning av digitala källor.

Detta ämne är också något vi skolbibliotekarier är specialister på. Ofta är vi de enda på skolan som undervisar eleverna i detta, även om det oftast bara är akuta punktinsatser.

Alla verkar vara överrens om vikten av att ha goda informationsfärdigheter. Varför lär vi då inte våra barn och ungdomar denna värdefulla kunskap?

måndag 15 juni 2009

Grundkurs för spelare

Eller gamers, som det heter med engelskt språkbruk.

Alltfler upptäcker TV-spelens möjligheter ur ett textperpsktiv. Kanske också dags att på allvar dra in spelen i det kulturella finrummet...? Biblioteken brukar ju ligga i framkant då det gäller att anamma ny teknik. Skolbiblioteken ligger i framkant då det gäller pedagogisk utveckling. Tillsammans lägger desa båda progressiva riktningar grunden för en mycket fruktbar symbios. Att föra in spel som en textform är ett steg i denna riktning.

Men hur gör man då, undrar den entusiastiske skolbibliotekarien? - Tja, börja med att utbilda dig med Scott Nicholsons utmärkta grundkurs! Efter det är det bara att sätta igång projekten på din skola!

Skollagen

Regeringen valde (som tidigare antytts) att skriva in skolbiblioteken i remissen till ny skollag. Bra, så långt! Nu vill vi dock se mer än bara en "lokal", som regeringen valt att karakterisera skolbiblioteket som:

Enligt vad Skollagsberedningen erfar har de allra flesta elever i de aktuella
skolformerna redan idag tillgång till skolbibliotek, varför förslaget i de
flesta fall kommer ha ingen eller endast marginell betydelse för
skolhuvudmännens kostnader. (Källa, s 737.)

För mig är verksamheten det viktiga, inte lokalen. Kulturrådets genomgång av skolbiblioteken visar på betydligt mindre smickrande fakta. Det är skandal att en skrubb med böcker kan betecknas som ett skolbibliotek! Det borde väl i sådana fall också innebära att så länge de flesta elever har tillgång till ett klassrum borde allt vara frid och fröjd... Varför då anställa pedagoger...? Nej, ett skolbibliotek är en pedagogisk resurs i form av ett mediecenter med böcker, tidskrifter och digitala resurser i syfte att undervisa, handleda och öka elevernas måluppfyllelse samt bidra till skolutveckling hos skolledning och övriga pedagoger. Men - skolbiblioteket i sig undervisar ingen; därtill behövs en välutbildad skolbibliotekarie.

Följande krav borde vara grundläggande:

- En modernt utrustad lokal med ett aktuellt och kontinuerligt uppdaterad mediebestånd (tryckta och digitala medier samt datorer med databaser och internetuppkoppling). Minimum för medieanslag: 150 kr/elev och läsår + omkostnader om minst 5000 kr/år för att täcka inköp av bokplast, skyltning och andra förbrukningsvaror (allt beroende på lokala förutsättningar och storlek på skolan. Jag har i mitt exempel utgått från en mindre grundskola med ca 250 elever). Till detta borde åtminstone 25% av läromedelsanslaget gå direkt för inköp av ämneslitteratur att användas som komplement till den alltför traditionella läroboksundervisningen.

- Heltidsanställd skolbibliotekarie med såväl pedagogisk utbildning som BIV-utbildning.
- Skolan skall målmedvetet försöka integrera och bruka skolbiblioteket och skolbibliotekarien som pedagogiska resurser. Detta kan bl.a. göras genom att skolbibliotekarien tillsammans med klasslärare ansvarar för att informationskompetens blir något som genomsyrar all verksamhet. Detta bör också avspeglas i betygsättningen, där skolbibliotekarien blir en betygsättande part.

- Återkommande, flygande granskningar av Skolinspektionen för att säkerställa ovanstående samt ställa upp nya, högre krav.

- Inför informationskompetens som ett nytt skolämne! Kurskriterier innehåller en beskrivning av vad undervisningen i ett ämne bör innehålla, inklusive s.k. strävansmål. Vidare finns en slags ämnesdefinition med. Detsamma borde också gälla skolbibliotekets verksamhet i ämnet informationskompetens. Inför m.a.o. informationskompetens som ett nytt skolämne! (Liknande är redan en realitet i andra länder.)

Nåväl, detta var mina funderingar, kära läsare. Måhända hårt formulerade, men denna rätt tar jag mig. Jag tycker det är ett rimligt krav att ställa att man åtminstone funderat på vad ett skolbibliotek är då man skriver remisser om detsamma. Att enbart se skolbiblioteket som en lokal är lika ogenomtänkt som att säga att skolan enbart består av en byggnad.

Trots allt är jag fortfarande försiktigt optimistisk. Detta kan vara början på något större.

lördag 6 juni 2009

Skolbiblioteket som tankelabb

Under veckan fick jag ännu en (galen?) idé, som blir aningen svår att realisera för det stora flertalet med tanke på den ansträngda ekonomin. Tänk er att göra om hela skolbiblioteket till ett tankelabb där upplevelser och kunskap står i fokus. Bärbara datorer, kameror, videoutrustning, föremålssamlingar, pysselverkstad och ett enklare labb samsas med böcker, tidskrifter och plattskärmar på väggarna där elevarbeten, information och presentationer rullar.

Överallt råder febril aktivitet. Efter skoltid är tankelabbet en plats för läxläsning och fördjupning. När klassen är på besök ordnar skolbibliotekarien och klassläraren experimentverkstad på ett tema, och guidar elever och lärare till kunskap och inspiration inför det stundande temaarbetet.

Böcker, tidskrifter och föremål samsas med nätets digitala källor. Den interaktiva tavlan lyser av sprängkraft inför elevgruppen, vars frågor och kunskapstörst aldrig vill ta slut. Jag är lika mycket lärare som elev, lika mycket informationsexpert som pedagog, men i första hand en handledare som tillsammans med övrig personal hjälper elever att skapa kunskap. Elever forskar, skriver, läser och skapar utan att någonsin säga ”f*n vad tråkigt”. Elever presenterar sina arbeten skriftligt, genom hemsidor och wikis, teater, film, experiment eller vandringar utomhus.

Tanken slutar i en fråga: Varför skulle det inte kunna vara så i skolan? Tänker tillbaka på min egen no-undervisning. Minns den som ganska jämngrå och intetsägande. Jämför min egen upplevelse med Eva Funcks geniala funkarprogram på SVT. Vilken skillnad! Hade jag haft Eva som no-lärare hade jag förstått världen omkring oss och garanterat haft kul hela tiden.

Varför skulle inte skolan kunna erbjuda en sådan lärmiljö, en sådan passion för lärande? Hänger det enbart på pengar – eller är det allt administrativt arbete som hindrar oss från att blomma? Eller är det så enkelt (hemska tanke!) att det faktiskt finns barn som i grunden är helt ointresserade av att lära sig förstå världen omkring sig? Jag söker svaren, men är i grunden också övertygad om att alla barn vill lära sig. Förmågan skiljer sig naturligtvis, men alla vill. Frågan som återstår är: kan vi hjälpa dem?