fredag 18 december 2009

Skolbibliotekarien önskar alla...

Skolbibliotekariens credo eller Personliga tankar om min roll i skolan

I skolan vilar all verksamhet i grunden på en pedagogisk bas. All personal på skolan skall i olika utsträckning utgå från detta i mötet med eleven.

I praktiken innebär detta en tudelad uppgift: dels skall man fostra barnen att bli självständiga, demokratiska medborgare med sinne för rättvisa och likabehandling. Dels skall man också stödja och vägleda eleverna i deras kunskapssökande. Det pedagogiska arbetssättet är alltså inte enbart lärarens ansvar. Också skolbibliotekarien har en viktig roll att fylla, inte minst som vägvisare i ”informationsdjungeln”.

Mitt intresse för skolbibliotek bottnar också i ett personligt intresse för skolan, pedagogiken och skolbiblioteket som en del av den pedagogiska verksamheten. Jag har arbetat som lärare på en högstadieskola, och därmed sett skolans värld utifrån skilda perspektiv. Än idag balanserar jag mellan bibliotekariens roll som kunskapsorganisatör och textförmedlare och pedagogens roll, som undervisande och inspirerande.

Jag tror mig ha hittat en yrkesidentitet som tar tillvara på båda kunskapsfälten. I rollen som lärare är det självklart bra att vara informationskompetent. Källkrititiskt tänkade och kunskapssökande är viktiga delar i all undervisning. Likaledes är det viktigt för bibliotekarien att ha någon form av pedagogisk kompetens. Eleven skall lära sig något, medvetet eller omedvetet. För mig är skolbiblioteket ett pedagogiskt arbetsredskap. Den stora utmaningen är att förmå en större andel lärare att utnyttja denna resurs. Jag anser inte att jag representerar en yrkesgrupp; jag representerar ett antal kompetenser. Om jag lyckas förmedla något av den kunskapande glädje och upptäckariver jag själv upplevt till elever och lärare har jag nått ett viktigt mål.

Den kärlek till litteratur och kunskap jag har kom inte utan hinder. I skolan var jag en medelmåttig elev. Andra skulle kanske säga lat. Jag kunde, men ville inte. Jag erövrade språket till stora delar genom serier. Det lokala biblioteket gjorde sitt. En plats dit jag kunde gå utan att förställa mig. Lite av den känslan vill jag ge eleverna när de besöker skolbiblioteket. Skolbiblioteket som en oas där kunskap och fantasi möts i en härlig blandning. Skolbiblioteket är en plats där kunskap skapas; kunskapande i stort och smått. Denna plats bör inte vara begränsad till en fysisk lokal, även om det är där grunden kanske läggs. Skolbiblioteket får aldrig bli en statisk plats, utan skall sjuda av skapande i alla former. Kort sagt: ett laboratorium för kunskap och fantasi!

För en sak är säker: att arbeta som skolbibliotekarie är bland det roligaste som finns! Ingen dag är den andra lik. Ibland jobbigt, javisst, men alltid äkta och passionerat. För vilket annat yrke kombinerar lärare, forskare, inredningsarkitekt, inköpsansvarig, ekonom, informatör, webbredaktör, författare, mediespecialist, teaterapa, socialt bollplank och kunskapsorganisatör?

onsdag 16 december 2009

Skollagen...igen

Enligt vår uppfattning har de allra flesta skolor i samtliga skolformer redan i dag tillgång till bibliotek på ett eller annat sätt. Tillgången till skolbibliotek måste kunna anordnas på olika sätt beroende på de lokala förhållandena vid varje skola. (Källa, s 259-260.)

Björklund har tagit ett mycket, mycket litet steg i rätt riktning i lagrådsremissens förslag till ny skollag. Att ordet skolbibliotek nu också ryms i skollagen är visserligen klokt, men var finns det kvalitativa innehållet? Ett skolbibliotek - ja visst, men vad hjälper en hylla med böcker om utbildad personal saknas, som kan vägleda, stimulera och implementera skolbibliotket som en pedagogisk resurs. Det är synd att regeringen valt att inte lyssna till remissinstanser som Skolverket och Svensk Biblioteksförening.

Jag är besviken.

tisdag 15 december 2009

Hur stort är nätet?

Det är en fråga jag ofta får från elever. Att Internet är ofantligt stort inser vi alla då vi får upp mängden sökposter på skärmen. Men hur stort det är går inte att besvara, eftersom Internet är en levande informationsmängd som hela tiden förökar sig i en takt som vida överstiger alla andra informationskanaler i historien. Eller vad sägs om följande:

torsdag 26 november 2009

WatchKnow


WatchKnow kan enklast beskrivas som YouTube för skolan. Du hittar videofilmer organiserat efter skolans ämnen. Indelningen bygger på amerikanska förhållanden, vilket också märks i innehållet. Allt material har också rekommenderade åldersnivåer samt recensioner av andra användare.

Detta är ett lysande exempel på att lärande faktiskt är kul! Det lämpar sig bäst för högstadiet och uppåt med tanke på att innehållet är på engelska. Du hittar även bra tips och inspiration till nytta för undervisningen!

tisdag 17 november 2009

Historiska kartor

Lantmäteriet har en stor mängd historiska kartor som jag tycker är en guldgruva. För skolbiblioteket är kartor en ofta bortglömd del. Än värre är väl glömskan när så få faktiskt använder tryckta kartor för att hitta rätt i geografin.

Historiska kartor kan med fördel användas i flera skolämnen. Några exempel:

Historia: Undersök hur närmiljön förändrats genom storskiften etc.
Geografi: Hur har urbaniseringen påverkat kulturmiljön?
Samhällskunskap: Hur kan man spåra ekonomiska skillnader via kartor?
Matematik: Mät kyrkotätheten på 1700-talet; jämför med nutid.
Bild: Rita en tredimensionell karta av en förlaga från 1800-talet.

Kika själv och låt dig inspireras till kartografiska stordåd!

lördag 14 november 2009

Ord som betyder



Att språket är av största vikt vet alla. Att det också finns smarta verktyg för att föhålla sig till språk kanske inte alla känner till. Ofta tänker man inte på att det rent kvantitativa användandet av ord - med andra ord orvalet - påverkar det budskap du vill få ut.

För att få nya insikter testade jag verktyget Wordle, där du kan få nyckelord (de vanligast förekommande orden i en text) uppspaltade. Det hela fungerar ungefär som de nyckelordslistor ("taggar"), som ofta finns med på bloggar. Wordle låter dig skapa en karta över ordförekomst. Du kan dessutom ändra färg, ordförekomt och ta bort de vanligast förekommande orden i det svenska språket. Ord som "och" försvinner med andra ord. Tyvärr fungerar sovringen sådär. Ord som "också" har en rik förekomst, trots att detta bör betraktas som ett vanligt icke-betydelseladdat ord i svenska språket.

Jag provade Skolbibliotekariens nyckelord. Den "ordkarta" som kom ut var ungefär vad jag väntat mig, även om jag blev smått förvånad över den tydliga pedagogiska slagsida Skolbibliotekarien har. Min förkärlek för pedagogisk mission i kombination med att jag gärna arbetar med informationskompetens gör kanske att ord som "information", "kursplaner" och "skola" betonas på bekostnad av "läsning" och "böcker".

Hur använder man då detta i sitt dagliga värv på skolbiblioteket? Verktyget är mest en kul grej, men kan naturligtvis också användas i syfte att belysa hur elever använder orden i exempelvis en uppsats eller ett projektarbete. Nyckelorden bör ju rimligen spegla ämnesvalet. Kanske kan det också medverka till att författaren får ett mer variationsrikt språk om han/hon upptäcker att vissa ord förekommer i var och varannan mening. Att få sitt ordval i grafisk form är betydligt mer påtagligt än en statistisk tabell...

Personligen kommer jag bl.a. testa Wordle för att ta reda på vilka förstärkningsord mina elever använder när de skriver bokrecensioner eller skriver loggbok i informationssökningen. Testa du också!

torsdag 5 november 2009

Tankar om skolan, biblioteket och livet...

Följande inlägg är mycket privata tankar om skolan och kunskapen. Detta är inget inlägg i pedagogisk forskning, snarare ett passionerat inlägg för en ny-gammal syn på livslångt lärande och kunskapspassion. Ta det för vad det är. Läs med öppet sinne!

Visste du att du bara får 30 % av dina kunskaper i skolan? Det betyder också att av tio saker du kan har du lärt dig sju någon annanstans än skolan. Ingen uppmuntrande statistik för en pedagog...

Var och av vem lär man sig då? I första hand hemma, men också på stan, festen eller tillsammans med kompisen. Man lär sig av sina föräldrar, släktingar, kompisar, filmer, böcker, tidningar, musik, dataspel, idrott, konst, genom att meka med bilar och andra intressen. Listan kan göras lång.

Varför är det så att man lär sig så lite i skolan? Det beror ju inte på att man inte får en chans att lära sig. Jag tror snarare att det beror på att det skolan kallar kunskap egentligen är väldigt ointressant för många. Visst, det är bra att kunna läsa, skriva och räkna, men sen blir det mest fakta utan sammanhang. Man fyller på fakta utan att sällan ha konkret nytta av dem eller att koppla dem till något som kan vara användbart.

Kanske är det baskunskaper skolan ska satsa på istället? Mindre barn (låt oss säga förskolan upp till och med lågstadiet) har ett himla sug efter kunskap. De vill inget hellre än att lära sig räkna, skriva och läsa. Men så händer något. Ju äldre man blir ju mindre rolig blir t.ex. matten. Jag tror att det beror på att matten blir för krånglig. Den saknar helt enkelt koppling till livet utanför skolan. Samma sak med alla skolämnen. Det är roligt att kunna något om fiskar först om du skaffar ett eget akvarium. Man lär sig helt enkelt av intresse.

Jag tror också att kunskap som någon annan tvingar på dig aldrig fastnar. Det är bara genom att själv ha nytta och glädje av det man lär sig, som man faktiskt får kunskap om något; det måste helt enkelt engagera dig på något sätt. Men - och här kommer det fina i kråksången! - nästan all kunskap kan göras intressant. Om någon berättar om ett ämne på ett bra sätt blir de flesta åtminstone lite intresserade och vill lära sig mer på egen hand.

Undersökningar (källor finns, och kan skickas om så önskas; listan är lång!) tyder också på att biblioteket är människans främsta källa till kunskap. Biblioteket omfattar ju alla de saker som kan ge oss kunskaper: böcker, tidningar, musik, film, dataspel - och framför allt - en människa du kan fråga om allt mellan himmel och jord. Denna människa (en bibliotekarie!) kan inte svaren på alla dina frågor - men han eller hon vet var du hittar svaren! Och det, pojkar och flickor, är inget annat än fantastiskt! (Och visst borde detta betyda att skolbiblioteket är ett veritabelt smörgåsbord av kunskap?)

Den kände författaren Ray Bradbury har sagt följande om skolbibliotek:

"There's no use going to school unless your final destination is the library."

Lite fritt översatt:

"Du har ingen nytta av att gå till skolan om inte ditt slutliga mål är biblioteket."
Så sant som det var sagt! Mitt motto!

Tro nu inte att jag vill att skolan ska bli en plats dit barn går för att göra lite som de vill. Däremot hoppas jag att skillnaden mellan skolans värld och världen utanför suddas ut. För det är först då vi kan få kunskap att bli det roligaste som finns. Detta kommer att kräva mycket mer av skolans personal. Inte minst tror jag att den uppdelning i skolämnen vi har är meningslös. Den inspirerar inte elever att söka kunskap var helst de stöter på den. En fullkomlig ämnesintegrering är helt klart att föredra. Tematiska arbeten och att våga ta undervisningen från klassrumsmiljön ut i verkligheten tror jag är en del av framgångsreceptet. Världen är ju inte indelad i ämnen, snarare är det länkarna mellan fälten som ger aha-upplevelserna.

söndag 25 oktober 2009

Diigo


För de av er som inte hört talas om det utmärkta verktyget Diigo kan jag kort berätta att det handlar om ett socialt vertyg för forskning på nätet. Diigo låter dig spara sidor, stryka under, skapa anteckningar m.m. Du kan dessutom dela din forskning med andra. I utbildningshänseende är verktyget fantastiskt! Det är dessutom gratis och har en mycket bra plattform för skolor och andra lärande organisationer.

För att bättre förstå innebörden av Diigo rekommderar jag att du kikar på följande filmsnutt. Därefter tycker jag du ska testa själv. Detta är något som borde vara ett ypperligt verktyg för alla skolbibliotekarier som vill skapa en digital lärmiljö.

Skolbibliotekariens framtid

Carol Simpson funderar i sin artikel, The School Librarian's Role in the Electronic Age, över skolbbliotekariens roll i en alltmer digitaliserad medievärld. Vilken roll fyller skolbibliotekarien i ett skolbibliotek som alltmer präglas av färre fysiska medier och mer av datorer och annan IT-utrustning? Hur påverkas vår yrkesroll - och hur möter vi kraven från användarna?
Simpson ser fyra utvecklingsområden som centrala för skolbibliotekarien:

1. Från underhåll av lagerlokal till konsultverksamhet
2. Dualismen mellan medieplanering och informationsförmedling
3. Från traditionell kunskapsförmedlare till informationsexpert
4. Rollen som pedagog

Dessa fyra punkter känns välbekanta för oss alla. Personligen ser jag att eleverna har mindre och mindre behov av s.k. traditionellt biblioteksarbete. Med "traditionellt" menar jag lästips, lokalisering m.m. Många användare kommer till biblioteket med kunskap om vad de vill läsa, färre kanske med insikten om omgivande läsexempel.

Vår roll blir sannolikt mer handledande än idag. Redan nu är skolbibliotekariens främsta uppgift att förmedla information av olika slag. Vår roll är dessutom pedagogisk, d.v.s. vi skall lära eleverna att själva hitta, sovra och kritikst granska informationskällorna. Vi har ingen brist på information, snarare är det så att eleverna snarare översköljs med för mycket av den varan. Vår roll blir snarare att ge eleverna en slags inre vägledning i form av metakognitiva kunskaper; informationssökning, källkritiskt tänkande, etiska förhållningssätt, lärstilar och studieteknik. Detta exkluderar givetvis inte andra arbetsområden, som läs- och skrivfrämjande arbete och kulturellt arbete.

Vår pedagogiska roll kan tyckas självklar, men ser alla oss i den rollen? Jag har sagt det för, och säger det gärna igen: vi måste föra ut vår kunskap också utanför biblotekets väggar! En allt större mängd av den information våra elever behöver finns digitalt. Den informationen når man var som helst, från en bärbar dator på fritidsgården eller via en mobiltelefon i klassrummet.  Yngre användare tycker dessvärre sällan att biblioteket är den ideala platsen för informationsanvändning. Resultatet blir att vi måste ta oss dit våra användare finns. Att tro att alla söker upp oss är naivt. I vår roll som pedagog har vi ypperliga chanser att möta elever i klassrummet! Kanske kan en slags uppsökande verksamhet bli en modell också för skolbiblioteken? Jag tänker då inte närmast på delaktighet i klassrummen utan på att vara i miljöer utanför skolan. Samarbetet med folkbiblioteken kan bli en nyckel i detta.

Hur påverkar då digitaliseringen vår yrkesroll? Frånsett det redan nämnda skulle jag vilja infoga skolbibliotekens roll som sociala rum. Jag tror fortfarande att biblioteket som rum har en viktig funktion att fylla. Vi måste bara bli bättre på att anpassa oss efter användarnas behov. SAB-koder i all ära, men hur många 14-åringar förstår logiken i ett system anpassat för industrialismens mediebehov? Bryt ned, förenkla och synliggör.

Ett socialt rum innebär också mer plats för informella möten, elevmedverkan och lärande bortom klassrummet. Vi måste söka oss till elevernas förförståelse på alla plan, först då tror jag vi kan bli riktigt framgångsrika. Jag tror vidare att vi måste försöka nå eleven utanför skolan, d.v.s. ordna fritidsliknande aktiviteter som kan verka som supplement till den rent pedagogiska (klassrumsorienterade) verksamheten. Att ha sociala relationer med eleverna gör att gapet mellan dig och eleven blir mindre - också i lärande situationer.

måndag 12 oktober 2009

Förslagen till nya kursplaner

Regeringens förlag till nya kursplaner för grundskolan ligger nu ute på remiss. Alla kan komma med synpunkter, även vi "vanliga" människor. Jag har läst igenom delar av kursplanerna, i första hand kursplanerna i svenska, historia, religion och geografi. Valet är personligt och beror till stora delar på att det är dessa ämnen jag kan bäst. Jag har undervisat i svenska och SO samt arbetar med dessa ämnen i ämnesråd på skolan.

Vad finns för skolbibliotekens vidkommande i dessa nya kursplaner? Till att börja med tycker jag att strukturen i de nya kursplanerna lovar gott. De har "en röd tråd", de är lättare än nuvarande kursplaner att direkt applicera på undervisningssituationen. Exmeplvis utgår SO-ämnena från "centralt innehåll". Detta centrala innehåll är gemsamt för ämnena, även om innehållet ser olika ut beroende på vilka årskurser det gäller. De centrala innehhållen är uppdelade i åk 1-3, åk 4-6 samt åk 7-9.

Kursplanerna känns också mer styrande. Kunskapsmassan är indelad på ett annat sätt än tidigare, pedagogen får svart på vitt vad som bör (skall?) ingå i kursen. De påminner på så vis om de äldre kursplaner som Skolöverstyrelsen utfärdade. Denna styrning har naturligtvis två sidor. Det blir (förhoppningsvis) lättare att planera sina kurser, men pedagogen blir också mer bunden till det stoff som bör läras ut.

Förslagen till den nya kursplanerna är internationellt orienterade. Detta märks tydligt i alla kursplaner där man inflikat ett mer globalt perspektiv på kunskapsstoffet. Detta är inget nytt, men har nu  tydligare satts på pränt. Tydligast blir det i kursplanen för historia (centrala mål för SO), som talar om "kulturmöten" och att "den europeiska dominansen bryts" samt vår samtid som "den globaliserade världen". Europa är inte längre normgivande på alla områden.

Jag ställer mig däremot kritisk till att historia, religion, geografi och samhällskunskap fortfarande benämns SO på låg- och mellanstadiet. Detta förvillar eleverna och lärarna. Varför inte tala samma språk i hela grundskolan? "Hoppsan skall vi börja läsa historia på högstadiet...?" Det är tydligt att högstadiet är mer ämnesinriktat, medan låg- och mellanstadiet intar en otydligare roll, som bitvis svävar mellan ämnen.

(Jag måste också framföra mitt tidigare krav: Inför informationskompetens som ett nytt, tvärvetenskapligt, obligatoriskt skolämne NU! De skolor som saknar kompetent personal (läs: skolbibliotekarie) att undervisa i detta ämne bör snarast anställa en sådan. Misstolka mig inte nu, jag menar inte att det nödvändigtvis måste vara skolbibliotekarien som håller i denna undervisning. Däremot tror jag att en skolbibliotekarie är mycket väl lämpad med tanke på att han/hon har utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap samt har pedagogisk erfarenhet, i bästa fall också pedagogisk utbildning.)

Slutligen några intressanta citat för oss skolbibliotekarier saxade från de nya förslagen till kursplaner:

"[...] analysera, tolka och värdera olika typer av historiska källor" (Kursplan i historia)

"Hur information, åsikter och köpbudskap kan uttryckas och spridas i tal, text och bilder." (Kursplan i historia; centralt innehåll i SO)

"[...] informationssökning på bibliotek, internet och massmedier, inkluderande källkritik." (Kursplan i svenska)

"[...] insamling av information i stora textmängder och fler källorän en enda, samt strukturering av informationen." (Kursplan i svenska)

"Massmedia, reklam och propaganda. Hur information, åsikter och köpbudskap kan uttryckas och spridas i tal, text och bilder. Innehållet behandlar också hur olika medier fungerar och används samt hur källkritiska förhållningssätt och metoder kan navändas på massmedier som eleven möter i vardagsliv och studier." (Kursplan i religionskunskap; centralt innehåll i SO)

Du hittar kursplanerna i sin helhet här!

måndag 5 oktober 2009

Skolbibliotekarien har uppmärksammats...


...av skolbibliotek.se! Jag är glad och tacksam för alla lovord. Lovord betyder mycket, speciellt när de kommer från kollegor!

söndag 4 oktober 2009

Google timeline

När jag undervisade en grupp elever i att söka information kring upptäckare "upptäckte" (ursäkta den oavsiktliga ordvitsen!) jag Google Timeline. Timeline är ett mycket bra verktyg för den som snabbt vill få ett sökord uppdelat kronologiskt. Google spaltar alla sökträffars giltlighet på en klickbar kronologisk skala.

I mitt fall använde jag mig av sökordet "explorers", och fick då upp en tidskala som sträcker sig från 10.000 år f.Kr. till nutid. Mycket användbart, både för mig och mina elever!

PS. För att komma direkt till tidsskalan ska det räcka att du skriver sökord-et/en + "view:timeline". I de fall jag testat fungerar detta dock dåligt. Säkrare är att efter sökning, d.v.s. när du fått upp resultatlistan, klicka på "options" strax under sökrutan. Då får du upp ett antal sökalternativ i din vänstermarginal. Välj där "timeline". OBS! Tyvärr fungerar ovanstående än så länge bara i den engelskspråkiga versionen av Google.

lördag 3 oktober 2009

Skolbiblioteket som pedagogisk resurs

Skolverket är en av de tyngsta remissinstanserna gällande den nya skollagen. Därför är det med glädje jag ser att skolverket anser att skolbiblioteken bör ligga under rubriken pedagogisk resurs. Inte som i nuvarande förslag under "lokaler och utrustning".

För mig är skolbiblioteket en pedagogisk idé, som sträcker sig långt utanför bibliotekets rum. Skolbiblioteket består av pedagogiskt värdefull utrustning och materiel, som datorer, böcker, databaser, tidskrifter etc. MEN skolbibliotek utan skolbibliotekarie är en lokal utan länk mellan elev och innehåll.

För mig är det självklart att skolbiblioteket sköts av experter. Skolbibliotekarien är en sådan expert, med kunskap och kompetens i både biblioteks- och informationsvetenskap och pedagogik. Skolbibliotekarien skall i sammahanget föra in bibliotekets resurser i den dagliga undervisningen. Det är ingen lätt uppgift, men blir omöjlig om han eller hon inte ens erkänns som en del i det pedgogiska arbetslaget.

måndag 21 september 2009

Sociala medier



Sociala medier är något som i hög grad berör skolbiblioteken. Fler skolbibliotek börjar också använda sig av wikis, bloggar, Facebook m.fl. för att nå ut till sina användare. Personligen tycker jag allt detta är bra - men då och då måste man också ställa sig kritisk till varför skolan så sällan lär eleverna de kunskaper för livet de så väl behöver.

Man säger sig premiera kritiskt tänkande, men sväljer lärobokstexten utan kritiskt omdöme. Här har skolbibliotekarierna en mycket viktig roll att fylla. En roll där vi som medieexperter kan lyfta frågan både i klassrummet och lärarrummet.

En sak är säker: vår verklighet ändras, och den ändras snabbt. Ska våra barn och unga överhuvud taget få ut något av sin tid i skolan måste vi tala till deras förförståelse. Sociala medier är ett sätt att nå unga. Men innan dess måste vi ge dem verktygen att hantera den potentiella kunskapsgruvan. Skolans personal måste gå från att vara undervisare till att vara handledare. Ja, jag vet att begreppen är utjatade, men än så länge har lite hänt. Det är dags att börja nu!

Ännu en notering: Kunskap kommer inte alltid enkelt. Som med allt annat ingår det ett visst mått av motstånd. Ibland tecknas bilden av vår nya, sköna digitala värld i alltför skira färger. Tillägnandet av kunskap kommer även fortsättningsvis vara ett strävsamt arbete, även om det inte hindrar att man har kul under tiden.

Givetvis gäller allt ovanstående också mer traditionella medieformer. Ofta glöms det bort i den allmänna hysterin.

Läs Stefan Pålssons artikel om hur sociala medier kan användas i skolbiblioteket. Kom bara ihåg att det finns mer än Twitter och bloggar. Inom kort presenterar jag mina bidrag på denna blogg.

Budgetförslaget

Regeringens förslag till budget rörande skolan har nu landat. Den ger oss skolbibliotekarier visst hopp. Den nya skollagen syftar till att skriva in skolbiblioteken i skollagen. Detta var redan känt. Tråkigt nog finns ingen annan formulering än just lokalfrågan; utbildade skolbibliotekarier nämns inte alls. Detta är urdåligt! (Hänvisar till tidigare inlägg där jag vädrat mina åsikter i denna viktiga fråga.) Den nya skollagen börjar gälla 2011. Hur den ser ut i "färdigt" skick återstår att se, men enorma kliv i rätt riktning lär det kanppast bli fråga om.

Så till den aktuella budgeten. Den ger oss visst hopp. Kommunerna skall enligt denna ge kommunerna ett tillskott på 12 miljoner kronor år 2011 och 25 miljoner kronor år 2012. Pengarna är tänkta att användas för "en ökad rätt till skolbibliotek." Vad nu denna "rätt" är för något mer konkret återstår att se. Utan personal lär det nog bli svårt att realisera.

[Källa]

fredag 18 september 2009

Så gör du Google elevvänligt!


Att Google blivit dominant på sökmotorfronten är inget nytt. Många ser Google som alltför dominant; deras monopolliknande ställning har lett till prat om "övervakning" och "storebror ser dig" á la Orson Wells.

Google har dock många goda sidor, inte minst alla verktyg som kan underlätta för oss skolbibliotekarier. Jag använder exempelvis deras "sites" (en slags hemsideseditor) till att nå ut med evenemang och dylikt som rör skolans bibliotek. "Docs" (dokument) använder jag för att lätt komma åt mina presentationer och textdokument. Ja, möjligheterna är många.

Att skapa en personligare startsida för bibliotekets datorer är ett ypperligt sätt att nå fram till elever. "iGoogle" är en speciell startsida, som användaren själv kan utforma efter eget tycke. Man kan exempelvis ha med länkar, nyhetsinlägg, videofilmer m.m. som förstasida. Själv har jag samlat allt biblioteksrelaterat, så att eleverna får en virtuell vertygslåda för sin informations- och litteratursökning. Allt du behöver är ett konto hos Google så kan du lätt snickra ihop en egen startsida.

Lycka till!

onsdag 9 september 2009

Sök skolbibliotek


Eller rättare sagt: hitta saker som berör skolbibliotek i denna Rollyo sökmotor. Rollyo låter alla göra en egen sökmotor, baserat på sökningar på förvalda sidor.

Anette Holmqvist (skolbibliotek.se) har gjort en variant av detta. Matnyttigt och smidigt om du vill hitta texter om skolbibliotek, informationskompetens m.m. på svenska.

måndag 17 augusti 2009

NASA:s sökmotor

Sedan en tid tillbaka finns NASA: s sökmotor för pedagoger. Sökmotorn ger oss möjlighet att söka efter lektionsförslag, material (både digitala och tryckta länkar), filmer m.m. Materialet speglar inte alla skolämnen, utan har klar tonvikt på naturvetenskap. Inte så förvånande med tanke på att det är NASA... Förvänta er extraordinära astronomi-länkar.

Ett ambitiöst projekt med bra material, som dessutom är åldersindelat och kvalitetsgranskat. Problemet är att materialet mest lämpar sig till äldre elever, eftersom själva söksidan och alla länkar är på engelska.

Välkomna tillbaka!

Nu kör ett nytt läsår igång! Vi har en del nytt att se fram emot. I skolbibliotekariernas värld rör det på sig. Ny skollag, kursplaner, betygsliknande omdömen och nationella prov i årskurs tre. Dessutom: ekonomiskt kärva tider, som dessvärre riskerar att drabba en av skolans viktigaste verksamheter, skolbiblioteken.

Håll ögon och öron öppna!

tisdag 23 juni 2009

Informationskompetens som skolämne - nu!

Informationsfärdighet, informationskompetens, information literacy informationsteknologi... Fint barn har många namn.

Nu tycker jag det på allvar är dags för det svenska skolväsendet att införa informationskompetens som skolämne. Vi ligger redan långt efter. Kunskapen att kunna välja, sovra och kritiskt granska information blir allt viktigare. Faktum är att det är den enskilt viktigaste färdigheten i vår samtid.

I vårt grannland, Norge, har man sedan ett antal år tillbaka informationsteknologi som skolämne. Ämnet fokuserar på praktiska kunskaper, men har inte med ISP (Information Search Process/Informationssökningsprocessen)-färdigheter. Ämnet omfattar inte heller traditionella informationskällor som böcker, tidskifter etc. Detta skulle Sverige kunna införa och på allvar bli världens mest progressiva utbildningsnation.

Personligen tror jag att informationskompetens inte bör begränsas till att enbart handla om digital information. Källkritik, ISP och studiefärdigheter är nödvändiga kunskaper att applicera på alla former av kunskapsskapande, inte bara inhämtning av digitala källor.

Detta ämne är också något vi skolbibliotekarier är specialister på. Ofta är vi de enda på skolan som undervisar eleverna i detta, även om det oftast bara är akuta punktinsatser.

Alla verkar vara överrens om vikten av att ha goda informationsfärdigheter. Varför lär vi då inte våra barn och ungdomar denna värdefulla kunskap?

måndag 15 juni 2009

Grundkurs för spelare

Eller gamers, som det heter med engelskt språkbruk.

Alltfler upptäcker TV-spelens möjligheter ur ett textperpsktiv. Kanske också dags att på allvar dra in spelen i det kulturella finrummet...? Biblioteken brukar ju ligga i framkant då det gäller att anamma ny teknik. Skolbiblioteken ligger i framkant då det gäller pedagogisk utveckling. Tillsammans lägger desa båda progressiva riktningar grunden för en mycket fruktbar symbios. Att föra in spel som en textform är ett steg i denna riktning.

Men hur gör man då, undrar den entusiastiske skolbibliotekarien? - Tja, börja med att utbilda dig med Scott Nicholsons utmärkta grundkurs! Efter det är det bara att sätta igång projekten på din skola!

Skollagen

Regeringen valde (som tidigare antytts) att skriva in skolbiblioteken i remissen till ny skollag. Bra, så långt! Nu vill vi dock se mer än bara en "lokal", som regeringen valt att karakterisera skolbiblioteket som:

Enligt vad Skollagsberedningen erfar har de allra flesta elever i de aktuella
skolformerna redan idag tillgång till skolbibliotek, varför förslaget i de
flesta fall kommer ha ingen eller endast marginell betydelse för
skolhuvudmännens kostnader. (Källa, s 737.)

För mig är verksamheten det viktiga, inte lokalen. Kulturrådets genomgång av skolbiblioteken visar på betydligt mindre smickrande fakta. Det är skandal att en skrubb med böcker kan betecknas som ett skolbibliotek! Det borde väl i sådana fall också innebära att så länge de flesta elever har tillgång till ett klassrum borde allt vara frid och fröjd... Varför då anställa pedagoger...? Nej, ett skolbibliotek är en pedagogisk resurs i form av ett mediecenter med böcker, tidskrifter och digitala resurser i syfte att undervisa, handleda och öka elevernas måluppfyllelse samt bidra till skolutveckling hos skolledning och övriga pedagoger. Men - skolbiblioteket i sig undervisar ingen; därtill behövs en välutbildad skolbibliotekarie.

Följande krav borde vara grundläggande:

- En modernt utrustad lokal med ett aktuellt och kontinuerligt uppdaterad mediebestånd (tryckta och digitala medier samt datorer med databaser och internetuppkoppling). Minimum för medieanslag: 150 kr/elev och läsår + omkostnader om minst 5000 kr/år för att täcka inköp av bokplast, skyltning och andra förbrukningsvaror (allt beroende på lokala förutsättningar och storlek på skolan. Jag har i mitt exempel utgått från en mindre grundskola med ca 250 elever). Till detta borde åtminstone 25% av läromedelsanslaget gå direkt för inköp av ämneslitteratur att användas som komplement till den alltför traditionella läroboksundervisningen.

- Heltidsanställd skolbibliotekarie med såväl pedagogisk utbildning som BIV-utbildning.
- Skolan skall målmedvetet försöka integrera och bruka skolbiblioteket och skolbibliotekarien som pedagogiska resurser. Detta kan bl.a. göras genom att skolbibliotekarien tillsammans med klasslärare ansvarar för att informationskompetens blir något som genomsyrar all verksamhet. Detta bör också avspeglas i betygsättningen, där skolbibliotekarien blir en betygsättande part.

- Återkommande, flygande granskningar av Skolinspektionen för att säkerställa ovanstående samt ställa upp nya, högre krav.

- Inför informationskompetens som ett nytt skolämne! Kurskriterier innehåller en beskrivning av vad undervisningen i ett ämne bör innehålla, inklusive s.k. strävansmål. Vidare finns en slags ämnesdefinition med. Detsamma borde också gälla skolbibliotekets verksamhet i ämnet informationskompetens. Inför m.a.o. informationskompetens som ett nytt skolämne! (Liknande är redan en realitet i andra länder.)

Nåväl, detta var mina funderingar, kära läsare. Måhända hårt formulerade, men denna rätt tar jag mig. Jag tycker det är ett rimligt krav att ställa att man åtminstone funderat på vad ett skolbibliotek är då man skriver remisser om detsamma. Att enbart se skolbiblioteket som en lokal är lika ogenomtänkt som att säga att skolan enbart består av en byggnad.

Trots allt är jag fortfarande försiktigt optimistisk. Detta kan vara början på något större.

lördag 6 juni 2009

Skolbiblioteket som tankelabb

Under veckan fick jag ännu en (galen?) idé, som blir aningen svår att realisera för det stora flertalet med tanke på den ansträngda ekonomin. Tänk er att göra om hela skolbiblioteket till ett tankelabb där upplevelser och kunskap står i fokus. Bärbara datorer, kameror, videoutrustning, föremålssamlingar, pysselverkstad och ett enklare labb samsas med böcker, tidskrifter och plattskärmar på väggarna där elevarbeten, information och presentationer rullar.

Överallt råder febril aktivitet. Efter skoltid är tankelabbet en plats för läxläsning och fördjupning. När klassen är på besök ordnar skolbibliotekarien och klassläraren experimentverkstad på ett tema, och guidar elever och lärare till kunskap och inspiration inför det stundande temaarbetet.

Böcker, tidskrifter och föremål samsas med nätets digitala källor. Den interaktiva tavlan lyser av sprängkraft inför elevgruppen, vars frågor och kunskapstörst aldrig vill ta slut. Jag är lika mycket lärare som elev, lika mycket informationsexpert som pedagog, men i första hand en handledare som tillsammans med övrig personal hjälper elever att skapa kunskap. Elever forskar, skriver, läser och skapar utan att någonsin säga ”f*n vad tråkigt”. Elever presenterar sina arbeten skriftligt, genom hemsidor och wikis, teater, film, experiment eller vandringar utomhus.

Tanken slutar i en fråga: Varför skulle det inte kunna vara så i skolan? Tänker tillbaka på min egen no-undervisning. Minns den som ganska jämngrå och intetsägande. Jämför min egen upplevelse med Eva Funcks geniala funkarprogram på SVT. Vilken skillnad! Hade jag haft Eva som no-lärare hade jag förstått världen omkring oss och garanterat haft kul hela tiden.

Varför skulle inte skolan kunna erbjuda en sådan lärmiljö, en sådan passion för lärande? Hänger det enbart på pengar – eller är det allt administrativt arbete som hindrar oss från att blomma? Eller är det så enkelt (hemska tanke!) att det faktiskt finns barn som i grunden är helt ointresserade av att lära sig förstå världen omkring sig? Jag söker svaren, men är i grunden också övertygad om att alla barn vill lära sig. Förmågan skiljer sig naturligtvis, men alla vill. Frågan som återstår är: kan vi hjälpa dem?

söndag 24 maj 2009

Big 6

Big 6 är ett program för att lära ut informationskompetens, som uvecklats i USA. Det är ett komplett program , som syftar till att integrera informationssökningsprocessen i alla ämnen.

Detta är något att låta sig inspireras av, ta efter och föra över till svenska förhållanden. Visst, det finns svenska varianter, men ingen så komplett som denna.


En bra utgångspunkt för svenska förhållanden är Monica Nilssons bok, Informationsfärdighet i praktiken. Boken är mer riktad till skolbibliotekens specifika roll i Sverige, och har därför ett nyttigt avsnitt om hur man får till stånd ett samarbete mellan skolbiblioteket och lärarlagen.

torsdag 14 maj 2009

Äntligen...!



Nu har vår utbildningsminister äntligen "klivit ur gardroben" och sagt ett och annat om skolbibliotekens status i skollagen. Björklund sade för första gången att skolbiblioteken kommer att vara en del av skollagen. Ärendet skall nu ut på remiss för att sedan ta slutlig form. Det som gör skolbibliotekens införande i skollagen så viktigt är att det täcker hela utbildningsväsendet, från förskoleklass till gymnasium; kommunala skolor såväl som friskolor.

Visst, lagen tycks luddig. Frågor som: vad innebär "tillgång" till ett skolbibliotek?, vad innebär ett skolbibliotek - ett rum med böcker eller ett fullfjädrat mediecenter? hänger i luften. Men förhoppningsvis är detta ett första steg i rätt riktning. För framåt måste vi gå, Sverige ligger långt efter...
Personligen tycker jag dock att lagförslaget är en viktig värdefråga, såväl status- som kvalitetsmässigt. Om nu Skolinspektionen får i uppdrag att värdera och syna skolbiblioteken är det också ett mycket bra steg i rätt riktning. Detta kan förhoppningsvis leda till att man också börjar stipulera vissa grundkrav både vad gäller skolbibliotekariens roll som pedagog och skolbiblioteketets kvalitets- och kvantitativa innehåll. De rektorer och beslutsfattare, som ännu inte insett vikten av ett välfungerande skolbibliotek kanske äntligen får upp ögonen för alla fördelar ett bra skolbibliotek - och en bra skolbibliotekarie! - kan bidra med gällande elevers måluppfyllelse.

Jag är alltså försiktigt optimistisk. Detta är första steget i ett lagförslag som jag hoppas realiseras snart. Efter detta krävs någon form av konsekvens för alla de skolor som bryter mot lagen. Vidare krävs en slags miniminivå för vad ett skolbibliotek är. Varför inte ta Skolverkets definition anno 2006?
Med skolbibliotek avser Skolverket en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevernas och lärarnas förfogande med hjälp av kompetent personal. (Personalen har utbildning för såväl biblioteks-verksamhet som pedagogisk verksamhet.)

Skolbibliotek är en del av skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande. Skolbibliotek kan därmed betraktas dels som en materiell resurs som är en del i en skolas läromedel och övriga utrustning, dels en funktion som bidrar aktivt i kunskapsutvecklingen och svarar för viss service.
(Källa)

måndag 4 maj 2009

Skolbibliotek 2008

Kulturrådets rapport, Skolbibliotek 2008, är ingen upplyftande läsning. En tredjedel av landets skolor saknar skolbibliotek. En av tio skolor har inte ens en boksamling! Av de som har skolbibliotek saknar en fjärdedel adekvat personal. Värst är - inte helt oväntat kanske - situationen i friskolorna.

Baksidan på allt detta är att våra folkbibliotek tvingas ta ett allt tyngre ansvar. Folkbiblioteken får inget ekonomiskt tillskott för den pedagogiska verksamheten. Grupper kommer obokade. Folkbiblioteken har inte heller någon personal med pedagogisk kompetens att sätta in i syfte att bidra till elevernas lärande.

Lösningen? En heltidsanställd skolbibliotekarie på varje svensk skola!

Kulturrådets pressmeddelande talar sitt tydliga språk:
Bara två tredjedelar av landets skolenheter har ett skolbibliotek, det visar en ny rapport från Kulturrådet. Undersökningen som omfattar samtliga drygt 6 000 grund- och gymnasieenheter visar att antalet skolbibliotek förefaller
minska. Idag saknar 18 procent, det vill säga drygt 250 000 elever, tillgång till skolbibliotek i någon form.
(Källa)

Se också nyhetsprogrammet Rapports inslag om skolbibliotekens situation.

söndag 3 maj 2009

Litteraturtips!

Jag köpte nyligen in två oerhört bra böcker om skolbibliotek och lärande. Tänkte därför ta tillfället i akt att tipsa er om två ypperliga böcker, som kan användas som idébanker och inspiration till nya arbetssätt.



Carol Kuhlthau m.fl (2007): Guided Inquiry - Learning in the 21st Century

Mycket intressant och utförlig bok, som delvis bygger på Kuhlthaus tidigare böcker om informationssökning och IKT. Boken beskriver hur skolbibliotekarien kan skapa goda förustsättningar för lärande hos eleverna. Den beskriver grundligt samspelet mellan bibliotekarier och lärare, och ger många tips på "nya" metoder för att öka måluppfyllelsen. Speciellt intressant tycker jag hennes vida syn på textbegreppet är. Kuhlthau tar bl.a. upp undervisning med föremål; något jag själv brinner för. Fokus i boken ligger på att försöka få eleverna att bli lärande individer med hjälp av ett Kort sagt: Detta är en bok alla i skolans värld borde läsa, i synnerhet de som är fast i gamla rutiner.

Esther Rosenfeld & David V. Loertscher (2007): Toward a 21st-Century School Library Media Program


Detta är en bok som närmast kan beskrivas som en idé och inspirationsbok. Den innehåller praktiskt taget allt som en skolbibliotekarie bör känna till. Schemaläggningar, undervisningsval och metoder blandas friskt. Boken är bland det bästa jag läst på området, inte minst tack vare de många praktiska tipsen. Boken betonar nyttan med den moderna tekniken. Många exempel kretsar kring interaktivt användande av Internet och annan digital teknik.

onsdag 29 april 2009

Framtidens skolbibliotek

För de av er som inte hade möjlighet att delta i konferensen om framtidens skolbibliotek på Malmö högskola, kan jag varmt rekommendera denna sidportal. Där hittar du samtliga presentationer samt underlag för konferensen.

lördag 25 april 2009

Vad är informationskompetens?

Till att börja med vill jag framhålla att det är en marginell skillnad mellan informationskompetens och informationsfärdighet. De båda kan närmast betraktas som synonymer.

Informationskompetens definieras av de flesta som något som omfattar förmågan att söka, värdera och använda information från många olika källor. Men hur är det då med biblioteksvärldens definitioner av begreppet?

En organisation med tydlig koppling till biblioteken är Nordiskt samarbete inom området informationskompetens (NORDINFOLit). Där jämförs flera definitioner av begreppet informationskompetens, men man tar inte tydligt ställning för någon av dem. Istället erbjuder man läsaren att själv fördjupa sin syn på vad informationskompetens är genom att referera till forskning på området.

I engelskspråkiga länder talar man istället för informationskompetens om information literacy; ett begrepp som kan jämföras med informationssamhällets nya krav på läsförståelse. I denna nya tolkning av läsförståelse läggs – förutom kunskapen att kunna läsa – också vikt vid att kunna hitta och granska relevanta källor i en störtflod av information.

Det amerikanska National Commission on Libraries and Information Science (NCLIS) definierar information literacy som något klart knutet till skolverksamheten. Det är i första hand skolbiblioteken, skolbibliotekarierna och lärarna som skall göra eleverna informationskompetenta. Man lägger stor vikt vid att denna kompetens också resulterar i att eleven kan få ut något av sin förmåga att hitta och granska källor. Med andra ord blir man inte informationskompetent enbart därför att man behärskar att söka, finna och granska information, det kräver också ett moget förfarande vid hanteringen av information i exempelvis ett skriftligt arbete i skolan.

American Library Association (ALA) definierar personer som besitter information literacy på följande sätt:

Information literate people are those who have
learned how to learn. They know how to learn because they know how
knowledge is organised, how to find information, and how to use
information in such a way that others can learn from them.
They are people prepared for lifelong learning, because they
can always find and use the information needed for any task
or decision at hand. [Källa]


ALA: s definition är bredast i så motto att den också tar hänsyn till personens pedagogiska förmåga i samspel med andra individer. Det räcker inte att behärska informationssökning och informationspresentation – man bör också kunna förmedla kunskapen till andra på ett begripligt sätt.

I förlängningen handlar all informationsfärdighet om att också kunna utvinna ny kunskap ur gammal, ett slags kreativt kunskapande.

söndag 19 april 2009

Sanning som står sig

Jag hittade en äldre film, som försöker beskriva bibliotekarieyrket. Denna amerikanska film är producerad under 1940-talet, men känns som ett tidslöst tidsdokument över vårt yrkes kärna. Redan då hade nästan alla grund- och gymnasiekolor i USA professionella skolbibliotekarier, till gangn både för elever och personal.

Filmen ger också uttryck för den eviga sanning, som förrenar alla skolbibliotekarier: det är kärleken till kunskap och människor som avgör hur duktiga vi blir i vår yrkesroll.

Tillåt dig att bli nostalgisk!

torsdag 9 april 2009

SAB, Dewey eller...?

Att SAB-systemet är på väg att försvinna är ingen hemlighet. KB har tagit beslutet att inom kort överge SAB till förmån för det internationella Dewey-systemet (DDC). DDC har fördelen att det finns i många länder; det gör det lättare att söka medier baserat på klassificering oberoende av nationalitet. Nackdelarna kan vara ett stort merarbete för biblioteken, eftersom vissa hyllplaceringar måste byta plats. Inledningsvis kommer man nog använda båda systemen parallellt för att undvika alltför mycket krångel.

För skolbibliotekens vidkommande ser jag inget akut behov av att införa Dewey. Snarare ser jag alla etablerade klassificeringssystem som ganska otillgängliga. Otillgängliga för eleverna vill säga. För oss skolbibliotekarier är någon form av system oumbärligt. Om man vill att eleverna själva ska kunna lotsa sig fram till rätt hyllplacering är dock inga av de system som finns särskilt lämpliga.

Jag och några kollegor funderar i stället på ett system där man utgår från skolämnena, även om detta också är långt ifrån enkelt att genomföra. För elvernas vidkommande tror jag dock att det är lättare att både hitta - och förstå - termer och begrepp som ligger nära deras verklighet. Att hitta kokböcker under signum Q (Ekonomi och näringsväsen) är inte helt logiskt för en 12-åring...

Resonemanget ovan gäller fackböcker. Indelningen av skönlitteraturen är också i behov av förenkling. Personligen är jag en stark anhängare av temaplaceringar, d.v.s. att man samlar alla deckare, i en hylla, all historisk fiktion i en annan o.s.v. Många bibliotek har redan utbrytningar av det här slaget, som borde kunna appliceras fullt ut. Vilka kategorier man skall ha kräver dock en genomtänkt plan, ofta med lokal prägel. Alltför många kategorier förvirrar mer än förenklar.

måndag 30 mars 2009

Sommarens böcker är här!

Så har den kommit, Svensk Bokhandels specialnummer med sommarens boksläpp. Nytt för i år är (som de flesta redan vet) att det numera kommer 4 kataloger/år. Tidigare kom endast ett höst- och vårboksnummer ut. Nu kommer istället 4 (mindre volyminösa) nummer. Nytt är också att barn- och ungdomslitteraturen numera finns i samma katalog.

Som alltid är detta pornografi för bokälskare!

söndag 29 mars 2009

Interaktivt läsande

Att läsning är en social aktivitet borde vara lika självklart som att socialt samspel är grunden för allt lärande. Och visst lär vi "våra" barn- och ungdomar att diskutera litteratur och texter. Boksamtalet bidrar till en ökad förståelse för det lästa, men ger också gemenskap med andra läsare.

Om man inte kan träffas fysiskt kan man träffas på nätet. Det finns massor av sidor för bokälskare, portaler där man kan delta i bokcirklar, få boktips och diskutera, vrida och vända på läsupplevelsen. På köpet får man ofta vänner man annars aldrig haft möjlighet att träffa.

Biblioteket.se - Stockholms stadsbiblioteks hemsida - har en bra temasida om just interaktiv läsning. Väl värt ett besök!

lördag 28 mars 2009

Den ljusnande framtid är vår!

De senaste prognoserna för framtidens arbetsmarknad tyder på att bibliotekarier tillhör gruppen framtidsyrken. Positiva nyheter med andra ord!

Då och då hör man dock någon ropa "vargen kommer". Många känner oro inför den tryckta bokens försvinnande. När alla har tillgång till alla världens kunskap via datorskärmen, vem behöver då en bibliotekarie? Dessa farhågor är lika absurda som felaktiga. Själva kärnan i vårt yrke - att samla, granska, organisera och presentera information - kommer bara bli än mer efterfrågat. Vår kompetens behövs, oavsett om mediet ändras. Igår papyrusrullar, idag den tryckta boken, imorgon e-boken.

För skolbibliotekariens vidkommande kommer säkert yrkesrollen förändras en del. Personligen tror jag att vi kommer ägna mer tid åt undervisning i informationskompetens än att sköta ordningen i mediebeståndet. Inköp, granskning, organisering och presentation kommer dock även i framtiden vara kärnverkamheter. Jag ser framför mig en fusion av yrkesroller i skolans värld. Skolbibliotekarien blir mer pedagog och vice versa. I grunden handlar både skolbibliotekariens och pedagogens arbete om att förmedla kunskaper, något som inte bör isoleras i ett klassrum eller bibliotek.

onsdag 25 mars 2009

Ranganathan

S. R. Ranganathan (1892-1972), indisk bibliotekarie och forskare, har lämnat ett bestående intryck på mig personligen. När jag första gången läste hans bok, Five laws of Library Science (1933), blev jag först märkligt omtumlad över att få läsa något som samtidigt var filosofiskt och handfast. För boken är i hög grad filosofisk, men också praktiskt användbar. Ranganathan utvecklar i boken fem "lagar", som alla bibliotek bör omsätta i praktik för att nå bästa resultat:

First law: Books are for use
Second Law: Every reader his or her book
Third Law: Every book its reader
Fourth Law: Save the time of the Reader
Fifth Law: The library is a growing organism (Källa)

Dessa lagar har omskrivits av flera. De har också applicerats på webbaserat innehåll. Dessa grundregler kan omsättas i alla typer av bibliotek, ja faktum är att de till sin karaktär är universella, d.v.s de kan användas i snart sagt alla sammanhang med viss modifiering. Att de fortfarande, efter 70 år, känns aktuella tycker jag säger något om författarens insikter. Reglerna är till synes enkla, men är - som mycket annat - genialiska i sin enkelhet. Tycker jag.

Skolbibliotekarien och pedagogiken

IFLA (International Federation of Library Associations) och UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) ger sedan ett antal år tillbaka ut riktlinjer för skolbiblioteksverksamhet. I dessa riktlinjer står bland mycket annat matnyttigt att

Skolbibliotekarier bör vara professionellt utbildade och kvalificerade, med
ytterligare utbildning i undervisningsteori och inlärningsmetodik. (Källa, s. 11)

Vad innebär detta i praktiken? Nu tillåter jag mig att bli personlig. Jag anser att skolbibliotekarier skall vara akademiskt utbildade informationsexperter, d.v.s. en magisterutbildning i biblioteks- och informationsvetenskap, bibliotekarieutbildning eller liknande. Med "liknande" avses inte några enstaka poäng i skolbibliotek, utan en magister- eller masterexamen.

Vidare anser jag att skolbibliotekarien måste ha någon form av pedagogisk utbildning. För hur skall man kunna arbeta mot skolans styrdokument utan att känna till åtminstone något om dess förutsättningar, mål och verktyg?

Nej, jag är t.o.m. benägen att gå så långt som att hävda att en dubbel examen som bibliotekarie och lärare vore det ultimata för en skolbibliotekarie. Inte för att det inte är nog att vara bibliotekarie, utan därför att vårt arbete är så mycket mer mångfacetterat och kräver en större kompetens än folkbibliotekariens eller klasslärarens. Med detta sagt förstår också jag att detta i dagsläget är ett orimligt krav att ställa. Inte minst därför att man inte gynnas av en sådan kompetens lönemässigt. Jag förstår också att jag trampar på många ömma tår, men jag kan bara står för mina egna erfarenheter. Kom gärna med motargument!

I USA har man i många delstater gett skolbibliotekarien den status och de verktyg jag länge önskat. Skolbibliotekarien där har ofta en dubbel examen - och är dessutom auktoriserade. Man har bl.a. kravet på tre års undervisningserfarenhet innan man kan bli auktoriserad som skolbibliotekarie. Naturligtvis har de (som tidigare nämnts) dubbel behörighet: bibliotekarie- och lärarutbildning.

Är detta något för Sverige?

söndag 22 mars 2009

Vem gör vad?

Detta är en fråga som är åtekommande i skolbibliotekariens vardag. I skolans värld går det bitvis trögt att realisera skolbiblioteket som pedagogisk resurs. Det kan vara svår att få rektor och lärare att inse vinsterna med ett välintegrerat skolbibliotek.

För visst är vinsterna för eleverna - och det är ju för dem vi alla finns där! - många. Studier kring skolbibliotekets inverkan på elevernas måluppfyllelse har det forskats kring. Mellan tummen och pekfingret dyker namn som Stephen Krashen och Keith Lance upp, men det finns säkert färskare forskning som pekar åt exakt samma håll. Jag är dock osäker på om liknande studier gjort i Sverige? Finns det någon därute som vet, får ni gärna kontakta mig!

Men nu till frågan: vem gör vad? För även om vi själva är övertygade om skolbibliotekets roll som pedagogisk kunskapsförmedlare är det bitvis svårt att veta hur mycket man själv skall göra i skolan. Vilken roll har egentligen rektorn? Och borde inte lärarkollegorna ta ett större kliv mot samarbete, rentav initiera det ibland?

Frågor som dessa får man bra svar på här:

Vilket ansvar har skolbibliotekarien?

Vilket ansvar har skolledningen?

Vilket ansvar har läraren?

torsdag 19 mars 2009

Textbegreppet

Det vidgade textbegreppet har varit en tanke som genomsyrar framför allt svenskämnet. Med Lpo 94 kom också det första modernt riktade textbegreppet, där man valt att se text som något vidare än de traditionella, tryckta källorna. Text omfattar film, musik, bilder, föremål, ja egentligen allt som kan "läsas" och tolkas som en text.

Detta är stort - och viktigt! Något alla skolbibliotekarier borde förhålla sig till. Att enbart förmedla en ganska begränsad textform låter sig inte göras. Skolan har alltför länge hyllat lärobokstexten och den västerländska litteraturkanon. Det är på tiden att vi på allvar börjar diskutera inte bara skilda textformer, utan också erkänner pojken som läst tusentals sidor text på sin fritid, även om det råkar vara i dataspelets form.

Nu ett skolexempel:

Jag brukar börja redan i förskoleklass med att diskutera textbegreppet. Jag brukar samla en grupp och fråga om de hört talas om begreppet "text". I princip alla i gruppen brukar känna till vad text är för något. Jag håller upp en bok och frågar barnen om detta möjligen är en text. Alla nickar bifall. Jag håller upp min bärbara dator med en sida text i skärmfönstret och ställer samma fråga. Återigen bifall. När jag håller upp en DVD-film tvekar många. Jag fiskar efter svar och fyller själv i luckorna. Till slut har vi nått en gemensam definition kring vad text kan vara. Denna definition innefattar en stor mängd textkällor, även sådana som normalt inte ingår i de flesta människors medvetanden.

Jag tror eleverna stärks av denna diskussion. Givetvis blir diskussionen djupare och mer analytisk ju äldre eleverna är. Men det stärkande i ett vidgat textbegrepp är att man respekterar de textkunskaper eleven har med sig till skolan. Man tvingar inte eleven att hänga av sig förförståelsens ryggsäck i korridoren. Därmed inte sagt att vi i skolan enbart skall syssla med moderna texter, som bloggar och TV-spel. Nej, en minst lika viktig uppgift för alla i skolans värld (inte minst för skolbibliotekarier!) borde vara att stimulera elever med texter de annars aldrig får sig till del.

En påminnelse av vad ett vidgat textbegrepp innebär:

Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning
utan kan ske även genom avlyssning, drama, rollspel, film, video och
bildstudium. […] Ett vidgat textbegrepp innefattar förutom det skrivna och
talade även bilder.
(Källa)

Informationsfärdighet - samtidens viktigaste kompetens!

Informationsfärdighet - eller information literacy med engelskt språkbruk - är något som berör oss sklbibliotekarier i mycket hög grad. Det är just den kompetens vi dagligen försöker lära ut och implementera i skolans verksamhet.

Informationsfärdighet är ett begrepp med många definitioner. Den kortaste - och kanske bästa - definitionen är den det brittiska Chartered Institute of Library and InformationProfessionals (CHIP) tagit fram:

Information literacy is knowing when and why you need information, where to
find it, and how to evaluate, use and communicate it in an ethical
manner.
(Källa)


CHIP sätter huvudet på spiken med att också se bortom de rent faktamässiga inslagen, och tar steget längre mot att också förhålla sig etiskt kring information. Kanske borde man ocks klarlagt att informationsfärdighet inte ersätter läs- och skrivfärdigheterna, utan snarare kompletterar med ett modernt sätt att se på texter; att texter består av digital, fysisk och materiell form. Idag räcker det inte att enbart kunna läsa en bok rakt upp och ner, läsaren måste använda enmångfald av källor samt kunna skapa ny kunskap av andras information.

Att kunna söka, kritiskt granska och presentera bearbetad information har blivit vår tids viktigaste kompetens. Inte bara för vuxenvälden, utan i hög grad också för barn- och ungdomar. Undervisning och samtal kring informtionsfärdighet bör genomsyra allt i skolan.

tisdag 17 mars 2009

Reglera skolbiblioteken i skollagen!

Flera politiska partier, bland dem regeringspartiet Folkpartiet, har under det senaste året framfört önskemål om att skriva in skolbiblioteken i skollagen. För mig är detta så självklart att det förvånar mig att detta inte skett för länge sedan.

En skolbibliotekarie är för mig en pedagogisk resurs, som arbetar för elevernas och pedagogernas måluppfyllelse. Att då inte vara en lagligt reglerad verksamhet är rent ut sagt absurt!

Självklart skall vi som skolbibliotekarier också vara underställda de kommunala utbildningsförvaltningarna. Vi är en del skolornas pedagogiska personal, och bör därför ingå som en naturlig del av exempelvis Skolinspektionen. Av denna anledning är det också sjlvklart att vi arbetar med läro- och kursplanernas intentioner i bakhuvudet. Om vi inte kan kvalitetssäkra och förankra vårt arbete i skolans styrdokument får vi också svårare att använda vår kompetens i den lärande organisation som skolan utgör.

Av samma anledning är jag också stark motståndare till att skolbibliotekarien är antsälld av kulturförvaltningen. En filialbibliotekarie som i grunden arbetar för allmänheten bör inte arbeta med skolans verksamhet. Vi bör naturligtvis få vårt uppdrag och mandat från den förvaltning som sysslar med utbildning. Att sedan långt ifrån alla kommuner inte insett detta är för mig tragiskt.

Vi får se vad alla lovord över skolbiblioteken leder till i praktiken. Kom ihåg denna fråga vid nästa val!

Att undervisa med föremål

Då och då försöker jag använda mina egna samlingar i pedagogiskt syfte. Att använda föremål i undervisningen är inget nytt, men i Sverige finns väldigt lite material för pedagoger att hämta inspiration och praktiska exempel från. Det som finns förutsätter nästan alltid besök på ett museum. Min erfarenhet är dock att man kan börja i det vardagliga. Ta med ett föremål med anknytning till ämnet och eleverna blir oftast mer engagerade.

I den engelskspråkiga världen finns dock en hel del att hämta. Klassrumsexempel, teorin bakom och rena metodtips finns samlade i bra handledningar. Jag vill gärna slå ett slag för denna pedagogiska metod. Fler än museipedagoger, enstaka lärare och skolbibliotekarier (undertecknad!) borde ta chansen att använda samlarföremål som ett pedagogiskt instrument. För klart står att ett föremål kan väcka ett intresse hos såväl ung som gammal…

Föremål fungerar särskilt bra om man har ett tema. Då kan föremålen användas som ingång till ämnet. Skilda föremål kan också fungera som tidsresor: Vad användes föremålet till?, Vilka grupper i samhället ägde föremålet? o.s.v. Inom matten kan elever använda föremål för att beräkna volym etc.

Personligen arbetar jag mycket med föremål i skolbiblioteket. Jag har köpt in tre enklare glasvitriner till biblioteket där eleverna kan ställa ut sina samlingar, elevarbeten m.m. Eleverna är i hög grad delaktiga med att ordna utställningarna samt i vissa fall skriva tillhörande informationsmaterial.

När jag undervisar i exempelvis informationssökning och SAB använder jag ofta föremål. Föremål funkar naturligt bra som underlag till diskussioner kring sortering och källkritiskt tänkande. Även bokprat kan med fördel kompletteras med föremål. Att visa upp ett föremål som anknyter till boken kan vara förlösande.


Föremål är ett med andra ord ett viktigt verktyg också för oss skolbibliotekarier. Föremål kan ju också ses som texter, och i den mening utgör de en resurs som bör ges mycket större utrymme. Tala om ett vidgat textbegrepp!

Bra tips för att gå vidare hittar ni här:

Smithsonian in Your Classroom - Teaching With Objects
Mycket bra material, som du också kan använda utan att besöka ett museum.

Teaching with Objects and Photographs
Bra lektionsmaterial, som går att kombinera med bibliotekskunskap.

Nationalmuseum
Svensk resurssida med fokus på konst. Förutsätter besök på museet.

Naturhistoriska Riksmuseet
Naturvetenskap i bred mening. Materialet förutsätter nästan ett besök på museet.

måndag 16 mars 2009

Bibliotekarie 2.0

Jag vet, det börjar redan bli uttjatat. Men inte desto mindre behöver vi skolbibliotekarier i synnerhet ta för oss mycket mer av den nya tekniken. Visst, många av oss ligger redan i framkanten ute i skolorna, men mer kan alltid göras.

Kika på denna filmsnutt, med intressanta, filosofiska tankar och förhållningssätt kring vad det innebär att vara bibliotekarie 2.0.

Läsandet ökar!

Positiva nyheter för alla som vill främja läsning! För första gången på över 25 år ökar åter läsningen hos den amerikanska befolkningen. Enligt en relativt färsk undersökning från National Endowment for the Arts pekar siffrorna på att det är de yngre (18-24 år), som står för den största ökningen! Härligt! Hoppas siffrorna pekar i samma riktning i Sverige.

Siffror i korthet:

50,2 % av USA:s befolkning läste skönlitteratur under 2008.
21,0 % har läsningen bland 18-24-åringar ökat
11,0 % har männens läsning ökat

lördag 14 mars 2009

Välkomna!

Denna blogg är ett resultat av egenintresse. Sedan ett antal år tillbaka har jag haft världens bästa jobb - skolbibliotekarie. I mitt yrkesliv funderar jag ständigt på nya arbetsmetoder och min yrkesroll och vill gärna inspirera kollegor till detsamma. Jag har saknat en källa att ösa ur. Visst finns det många bra webbsidor (mest engelska) och böcker, men ingen av dem täcker helheten.

Vårt yrke är så mångskiftande - och nytt - att vi ännu inte ens funnit fasta former för vad som är vårt yrkes kärna. Vi har en unik roll. Vi är både pedagoger och informationsexperter; något som borde vara en självklar kompetens i all skolverksamhet. Tyvärr ser verkligheten inte alltid så ljus ut som den borde. Men det finns goda exempel, både i Sverige och utomlands.

Denna blogg är i korthet ett försök att dela med mig av kunskaper och erfarenheter - och förhoppningsvis också inspirera andra.

Fortsättning följer!